I väntans tider …. utbildningsprogram för jurister

Postat 9 maj, 2012 av Annika

Svara

Det är en sån där skön tystnad i huset. Båda barnen är hemma för en gång skull. Barn… det känns som länge sedan … tonåringar är nog ett bättre ord.

Utanför vräker regnet ner och åskan mullrar förbi. Sedan i söndags har de fria tankarna flugit iväg till testerna som satte ord på hur jag är och varför. Jag läser i IPUs Ledarskapshandbok som jag fick av Harriet Hedin. “Ledarskap handlar, i mångt och mycket, om att få andra människor att vara så bra som möjligt. Om att skapa tillit och goda relationer.”

De fria tankarna susar iväg till mina utbildningsprogram. Ända sedan jag med ljus och lykta sökte tjänst som biträdande jurist på Österlen har jag funderat över det här med handledning och utbildning av biträdande jurister. Visst ordnar advokatsamfundet kurser inför advokatexamen, men de tar inte upp materiell rätt. Och det finns kurser om att vara målsägandebiträde och boutredningar. Men det finns inte kurser i det där grundläggande; rättshjälp och rättsskydd, vad är tvistemål och brottmål – för den som inte suttit ting.

När jag läste om den senaste utlysningen om projekt för Främja kvinnors företagande fick jag för mig att skriva ihop en projektansökan. Nu går jag i väntans tider. Fram till i söndags tänkte jag inte mycket på projektansökan. Men efter att ha träffat Harriet kände jag att just de insikterna hon förmedlade vore så värdefulla för alla som jobbar med människor. Att vara advokat är egentligen ett ledarskap.

När du kontaktar en advokat har du oftast hamnat i en jobbig situation. Ja, jag vet – många säger att vi skall hålla oss till juridiken. Men riktigt så enkelt är det inte. Vi möter människor i kris och då behövs det redskap för att göra det mötet så positivt så möjligt för klienten. Det handlar om att skapa goda relationer och tillit. Så klart är det viktigt att vi inte ska agera psykologer – men jag är övertygad om att vi gör ett bättre jobb om vi kan möta klienten utifrån klientens förutsättningar. Om vi kan anpassa vårt beteende efter klientens personlighet är jag övertygad om att klienten upplever mötet mer positivt.

Utbildningsprogrammet jag sökt pengar för har tre delar;

1) Praktisk juridik och klientbemötande (sex månader, tre gemensamma träffar och två träffar i smågrupper)

2) Ledarskapsprogram (ett år, fem träffar och fyra mellankommande träffar i smågrupper)

3) Att driva och utveckla juristföretag (sex månader, tre gemensamma träffar och två mellankommande träffar i smågrupper)

4) Mentorskapsprogram

Nu håller jag tummarna. Går allt vägen startar det första programmet redan till hösten. Tema för träffarna är klara. Och efter dagens lyckade föreläsning på Skivarps Gästis i programmet Öppna dörrarna tag plats är jag övertygad om att detta kommer att bli jättebra!

Om mina visioner för Advokatbyrån.nu

Postat 26 januari, 2012 av Annika

I förra veckan fick jag besök av elever från Samhäll-media programmet på Österports gymnasieskola.

Nu ligger filmen på Youtube. Alltid läskigt att se sig själv på film… Men jag är väldigt imponerad av deras filmning och klipp.

Att våga sätta omöjliga mål!

Postat 14 januari, 2012 av Annika

Det började som ett experiment 1999. En kväll berättade en kompis om hur mycket man kunde pressa sig fysiskt. Jag hade precis läst en bok om tankens kraft och tänkte att jag skulle testa att tänja mina gränser.

Just då tränade jag till stafettmaran. Ett lopp som i många år gick från Simrishamn till Ystad där varje sträcka var ca 4,2 km. Loppet var en folkfest. Min dåvarande arbetsgivare hade anmält tre lag och konkurrensen mellan oss var hård.

Jag hade sista sträckan och skulle springa mot Bruno för staben och Anders för Ystadskontoret. Jag räknade med att Bruno skulle starta före mig. Och jag visste att jag var bättre tränad än honom. Springa om Anders skulle jag aldrig kunna. Han var i toppform och gammal militär.

Varje kväll såg jag framför mig hur jag sprang om Bruno. Jag var verkligen i loppet.

Kvällen innan sprang jag 1,5 km så snabbt jag kunde med långt steg. Känslan fick stanna i kroppen.

Endorfinerna pumpade. Solen sken. Mycket riktigt – Bruno kom iväg innan mig. Säkert två minuter. Taggad kutade jag efter med fart och steg från kvällen innan. Efter 1/3 blev det som min målbild. Jag sprang om honom!

Nu hade jag sprungit på min maxfart i min maxsträcka och var helt slut. Kompisens ord kom väl till pass. När du blir trött – öka steglängden. Jag ökade steglängden och hans ord du ska vara så trött att du inte kan tänka klingade i huvudet. Det fanns inga tankar. Det fanns bara en sak- steglängden. Kämpa mig igenom.

När jag kom i mål lyfte sjukvårdspersonal mig ur banan. Jag fick lägga mig på marken, de höll upp mina fötter och sprayade vatten i ansiktet. En kompis som var där menade att jag varit grön i ansiktet.

Fortfarande vet jag inte vilken tid jag sprang på – för den tiden jag mätte är fysiskt omöjlig för mig att springa på.

Det var första gången jag lyckades med det omöjliga.

Det lärde mig att väldigt mycket handlar om att förankra målet i hjärnan. När jag kopplar på autopiloten skall jag bara göra. Alla val ska vara genomtänkta. Tankebanorna ska gå som på rutin. Det ska inte finnas någon tvekan.

Just nu har jag full fokus på servicebolaget. Vänder alla handlingsalternativ. Tar ut vilket som måste göras först. Var jag ska fokusera. Vad kan delegeras.

Delegering är superviktigt!

Tittar jag bakåt kan jag se att alla projekt som jag jobbat med mentalt – där jag haft en tydlig plan – har lyckats. Är planen däremot otydlig – eller om jag saknar lösningar – har jag inte nått målet. Därför har jag lärt mig att våga fråga de bästa hur jag kommer vidare.

Visionen om servicebolaget är stor – men kan jag bara få alla pusselbitar på plats innan sommaren kommer det att rulla vidare av sig själv.

Fram till sommaren ska jag ha ork att kämpa! (ska bara se till att bli av med den här förbaskade förkylningen).

Fredag igen

Postat 13 januari, 2012 av Annika

.. var blir tiden av! Klockan närmar sig fem och jag har ännu inte packat ihop. Egentligen skulle jag vilja tillbringa ännu mer tid på kontoret… inte för att det inte finns annat som är roligt utan för att jag verkligen mår bra i den här miljön! Kan man verkligen trivas så bra på sin arbetsplats?

Jag älskar takhöjden – för att inte tala om uppe i fikarummet/biblioteket. Det är nog den mest kreativa miljön jag vet (förutom naturen då). Vid de tillfällen jag har någon fråga att knäcka över och jag står i biblioteket och läser njuter jag varje sekund. Ibland när jag jobbar länge på kvällarna står jag där uppe och läser om olika frågor – fastän det egentligen inte är nödvändigt…

Och så är det människorna! De känns som mina allra bästa vänner – eller som familjemedlemmar. Vi har haft en himla tur som hittat så fantastiska människor!

När det kommer nya personer till kontoret och jag ska förklara mina visioner, berätta om vad jag vill göra – får jag tänka till ännu en gång. Då inser jag vad vi tillsammans har skapat.

För Henriette berättar jag om min vision att vänligheten skall kännas bara man kommer in om dörren. Hur jag vill att samma känsla som finns på kontoret skall kännas redan när man går in på hemsidan.

Vi diskuterar dokumentärfilmen som gymnasieeleverna skall göra om oss i nästa vecka. (De andra är inte lika lyriska över att låta Bengtsson ta ett stort utrymme … är det den där Jante som spökar igen… “Du ska inte tro att du är något…” Varför är det alltid du som skall synas? Folk kan ju tro…)

Men det händer en del… Avtalet till Tillväxtverket skickas idag – så nu är det klart. Jag skall medverka på Småföretagardagarna i Örebro. Lite läskigt. Skall skriva en blogg om det i helgen tänkte jag…

Idag fick jag ytterligare en förfrågan om föredrag på lite högre nivå. Det håller på att hända något.

Tänker på när jag med regnet piskande i ansiktet vandrade omkring i hagar och längs grusvägar 2002-2003. I mitt huvud växte visionen om ett företag fram. Företaget skulle ha tre ben. Det stora skulle vara juridiken, de andra två benen var skrivande och hålla föredrag.

Skrivit krönikor till Lev Livet har jag gjort länge – och mer nu på min blogg. Ska 2012 vara det år då även föredragsbenet kommer igång?

God Jul och Gott Nytt År!

Postat 12 december, 2011 av Annika

I år har jag inte skrivit ett enda julkort! Visst, det är jättetrevligt att få julkort – och det kan tyckas tramsigt att strunta i julkorten av miljöskäl. Men faktiskt – jag försöker tänka miljö in i varje detalj. (Ja, jag vet… åka till Egypten är inte något bra miljöbeslut – men det är kortare väg till Egypten än till Thailand! Och med det tempo jag håller behöver jag ladda ljus för att orka.)

Inför det nya året brukar jag reflektera över vad som hänt under det gångna året. Och det är mycket!!! (Istället för att räkna upp allt lägger jag en länk till ett tidigare inlägg här på bloggen.)

Under året har vi blivit många i advokatbyrån – och ännu fler börjar i samband med årsskiftet! Fram till den 23 december är verksamheten i full gång. Mellan jul och nyår är endast jag på kontoret och växeln är stängd. Förhoppningsvis skall jag få tid till övergripande frågor som att planera verksamheten för 2012.

Den 9 januari 2012 är verksamheten i full gång igen!

Då är vi följande personal på plats (mer om oss hittar du på http://advokatbyran.nu/om-oss/medarbetare/);

Advokaterna Annika Andebark och Johan Fredriksson

Biträdande juristerna Emma Åkesson, Caroline Davidsson och Anna Björk Nilsson

Administrativ chef: Sophia Hansson

Administratörer: Josefin Danielsson, Maria Silverberg och Mia Martinsson. Linda Danielsson kommer tillbaka efter mammaledighet den 25 januari

Som konsulter hittar du Anja Persson (företagsutveckling) och Carina Jeppsson (boutredningar)

På kontoret i Kristianstad har vi kontorsgemenskap med advokat Lennart Malmgren.

Vi ser fram emot ett spännande 2012 där vi genom våra internetbaserade tjänster skall öka vår geografiska marknad. Och förhoppningsvis ska jag ha hunnit bygga upp de nya utbildningarna så att de kommer igång i januari. Vi planerar även att öppna ett kontor i Malmö domsaga. Mer om detta när alla bitarna är på plats.

När jag sitter här och försöker sammanfatta året som varit fylls jag av tacksamhet – för mina fantastiska medarbetare, för alla klienter som söker oss, för all personal på domstolar och myndigheter, för alla samarbetspartners. Tänk att vi tillsammans har skapat en byrå som från början bara var en dröm… För hur det än är- utan klienter och goda kontakter med omvärlden vore en byrå i Hammenhög inte möjlig! Tack alla för att ni finns!

På torsdag försvinner jag till Egypten en vecka (men från i morgon kommer jag att vara svår att nå pga att jag måste bli klar i mina ärenden, ska på utbildning och på huvudförhandling i brottmål). Därför passar jag på att redan nu önska alla en riktigt God Jul och Gott Nytt År!!!

Att möta klienter

Postat 9 december, 2011 av Annika

När en bodelning skall göras är värderingen av egendomen viktig. Vanligtvis är fastigheten den tillgång som är svårast att värdera. Det finns ärenden där många värderingar gjorts och beloppen skiljer väldigt mycket.

Därför ringer jag runt för att få tag i de mäklare som parterna är överens om.

Det är inte lätt; telefonsvarare där man uppmanas lämna meddelande, växeltelefonister i Värmland som bevisligen inte har en aning om huruvida den jag söker över huvudtaget arbetar inom företaget, tjänstemän som bryter på annat språk och samtidigt ger ett osäkert intryck och inte alls kan svara på någonting. (OBS – jag har inte något emot utländsk brytning – men i kombination med okunnighet är jag tyvärr fördomsfull och känner att det företag jag söker utnyttjar billig arbetskraft utan ansvarstagande).

Jag är medveten om att det är svårt att bygga en organisation – det har vi verkligen märkt av under 2011. Just nu lyckas vi inte avbryta ett fax som inte kommer fram och jag håller på att bli tokig av tutandet. Det är fredag och Josefin är inte på kontoret… Då är det lätt att förstå vikten av duktig administrativ personal. Vi har också kommit på att det måste finnas fusklappar vid faxen där det framgår exakt hur man ska göra för att avbryta ett fax.

Maria har bara varit här en vecka – och så klart har hon inte hunnit lära sig allt än.

I morse talade vi om kundbemötande. Jag har en vision för byrån – ett starkt varumärke. Redan från början har Feng shui varit grundläggande. En miljö som är bra för människan – som främjar kreativitet. Ordning och reda in i minsta detalj (nej, vi är inte där riktigt än… men väldigt, väldigt snart…)

Ett vänligt bemötande – tillgänglighet för klienten utan att minska juristernas arbetsro. En svår balansgång! Genom duktig och erfaren bra administrativ personal som verkligen bemödar sig om att hjälpa den som söker oss. Sekreterare som kan vidarebefordra de viktiga frågorna och boka tider för nya ärenden.

Jag vill att klienten skall uppleva sig sedd i mötet med oss, att de ska känna sig omhändertagna, vänligt bemötta.

Någon kan tycka att det här är fokus på fel saker. Därför har jag lagt jurister och administrativ personal i två olika organisationer. Vi vill ha de absolut bästa juristerna. Genom att ge dem arbetsro får de förutsättningar att prestera på topp – leverera de bästa lösningarna. Servicebolaget blir som ett hotell med jurister och klienter som gäster.

För ett år sedan var min målbild hur vi åt julmiddagen i det nya köket. Sakta bygger jag min nya målbild. Om ett år vill jag ha byggt hela organisationen där alla har genomgått våra nya utbildningar. Tänk om vi kunde ha åtminstone sex kontor under vårt varumärke där klienten upplevde hjälpsamhet och vänlighet bara genom att stiga in genom dörren – i första telefonkontakten – i kontakten med våra jurister.

Det är en vacker bild – mina målbilder har fungerat förr!

QlaraBesked – målbilders betydelse för utveckling

Postat 23 oktober, 2011 av Annika

Himlen är klarblå och luften kylig när jag springer längs havet. Reflekterar över hur min enmansjuristfirmam kunde bli en advokatbyrå med fyra jurister och två kontor (snart kanske tre kontor och fem jurister).

Antagligen var det flera faktorer – men mentorsprogrammet QlaraBesked hade en avgörande betydelse. När jag kommer hem tar jag fram skrivboken som vi använde i QlaraBesked.

Sköllen den 4 juni 2008

- fokus

- affärsmässighet

- att bli företagare

Hur stor är min ideella kvot? Hur känns det att säga nej?

Det finns bara två måsten

1. Man måste dö

2. Man måste välja – även att inte välja är ett val.

Mentor

- äldre vis person som kan förmedla kunskap till någon annan

- det är adeptens resa som är huvudsaken. Adepten sätter agendan.

Mina styrkor som jag just då såg dem; initiativrik, kreativ, lätt att lära, driftig, social

Mina utvecklingsbara sidor som jag uppfattade dem just då: stresskänslig, vill för mycket, otålig, dålig självkänsla, skygglappar, lyssnandet

Mona Odhnoff Sundström uppmanade oss att utveckla våra styrkor för att bli talanger istället för att irritera oss på hur vi upplevde oss själva.

Vi fick i uppdrag att beskriva var vi var och vad vi ville med mentorsprogrammet;

“2004 startade jag Juristfirman Annika Larsson. 2005 tog jag inititativet till Qlaramässan. 2006 köpte jag kontorsfastighet i Hammenhög som jag successivt förbättrat. 2007 anställde jag sekreterare och drev ideellt kompanjen “Ja till Österlen- Nej till skifferbrytning”.

Under 2008 har diskussion förts om att i samarbete med en Stockholmsadvokat utveckla en större advokatbyrå. Dessutom har jag en affärsidé som är en innovation inom juridiken.

Sommaren 2008 kommer jag att söka inträde i advokatsamfundet och har anställt en tillfällig sekreterare.

Hösten 2008 har jag avsatt tid till att ta reda på vad jag verkligen vill med livet.

Grunden finns att bygga ett stabilt företag. Jag är beredd att omvärdera alla mina erfarenheter. Det finns nästan inga förändringar som jag inte är beredd att göra.

Av min mentor förväntar jag mig klokskap, öppenhet och livserfarenhet av att bygga företag.”

Vi fick också i uppgift att skriva en motivering till utmärkelsen “Österlens mest framgångsrika entreprenör”. Vi skulle tänka oss att vi själva fick detta pris. Så här skrev jag; “Annika Larsson har på kort tid etablerat en advokatbyrå med rykte i hela Sverige om att ha hög servicegrad och kvalitet. Byrån är en bra arbetsplats med fokus på medarbetarnas hälsa och att de mår bra. Annika är en god ledare, inspirerande, kreativ, positiv och framförallt balanserad genom att hon tagit sitt eget välbefinnande på största allvar.”

Vid det här tillfället kände jag mig allt annat än balanserad. Bara några veckor tidigare hade jag och min man berättat för våra barn att vi skulle skiljas. Jag var medveten om att min produktivitet skulle sjunka därför hade jag talat med min sekreterare och hon hade gått vidare till ett säkrare arbete på Handelsbanken. Min tillvaro var så instabil som den bara kunde bli. Just då kändes det som att springa i vattensjuk mark. Inte en enda grästuva var säker nog att trampa på. Jag var beredd på att skorna skulle bli blöta. Ändå hoppade jag förtvivlat mellan grästuvorna.

När vi skulle välja foto som symboliserade vad vi kände valde jag en bild med en person som hoppade rakt ut i luften. Och det var verkligen så det kändes. Jag hade ingen aning om var jag skulle bo i framtiden, jag oroade mig för hur jag skulle lyckas lösa bodelningen och barnens boende.

Samtidigt var jag i en unik situation. Hur ofta har vi möjlighet att börja om vårt liv från grunden? Det fanns inte något som höll mig kvar. Alla förändringar kunde prövas. Den här gången ville jag göra rätt – jag ville omge mig med de bästa rådgivarna. Jag ville ge mig tid att reflektera och skapa min drömtillvaro. Den sommaren satt jag under äppelträdet och drack rött te på kvällarna. Jag tog cykeln till stranden. Jag försökte hitta det enkla, avskalade livet. 2007 hade jag läst boken “Munken som sålde sin Ferrari”. Nu valde jag att börja leva efter råden i boken fullt ut. Det var ett experiment - hur ofta har vi möjlighet att pröva ett helt nytt liv?

Under året som följde tillät jag mig att pröva och utvärdera. Jag flyttade ifrån hemmet jag byggt upp och under mer än 20 års tid, bodde en kort tid i Hammenhög innan jag flyttade både mig och byrån till Ystad i januari för att i april maj flytta tillbaka oss till Hammenhög igen. Företaget bytte namn – från enskild firma till aktiebolag, från jurist till advokat – och slutligen fick jag infallet att byta efternamn också. Jag ville bryta med det gamla och invanda. Valet stod mellan att ta tillbaka mitt flicknamn “Andersson” – eller göra något nytt. Det blev ett “hitteponamn” – Andebark.

Mitt liv var egentligen ett helvete. Jag bestämde mig för att det var ok att vara ledsen i ett år. Men sedan fick det vara nog! Jag skapade en målbild – en stor härlig fest. När livet kändes som tuffast var jag i festen. Fantiserade om vilka människor som skulle vara på festen, hur det skulle kännas att skratta med mina vänner. Kände känslan av att sjunga – glädjen i rummet. För mig själv satte jag upp vad som skulle vara klart innan festen; hemsidan, skylt på huset, rätt personal…

Just då när jag började fantisera om allt detta var det just bara en fantasi – och väldigt, väldigt osannolik med de förutsättningar jag hade.

Men den 9 juli 2009 avtäckte min mentor, advokaten Lars-Erik Ström skylten “Advokatbyrån.nu” på huset. Samtidigt kunde vi presentera vår nya hemsida! Det blev en helt underbar fest – med mer tal än jag drömt om. Det kom fler vänner än jag i min vildaste fantasi hade kunnat föreställa mig – och det blev en ännu mer fantastisk dag än jag hade kunnat fantisera ihop!

När jag idag läser texterna som vi skrev den där allra första dagen med QlaraBesked ser jag hur mycket de påverkade mig omedvetet. Under hela mentorsprogrammet blev vi uppmuntrade att tänka stort och skriva ner våra tankar. Vi fick jobba med målbilder fram till 2013. Med spänd förväntan ser jag fram emot 2013 … mina målbilder var osannolika då… och är det väl delvis fortfarande… men det omöjliga har ju blivit möjligt flera gånger innan

andebark.se

advokat och entreprenör med hjärtat i Hammenhög

Etikettarkiv: målbilder