Vårdnadskonflikter

Hur kan jag hjälpa människor i vårdnadskonflikter utan att gå in i de långa destruktiva konflikterna?

1. dela information (på bloggen finns redan flera länkar)

2. erbjuda juridisk vägledning som i kombination med mallar på hemsidan kan hjälpa föräldrarna att lösa sina konflikter i sämja på ett tidigt stadium

3. utveckla nya metoder för konfliktlösning (jag har en massa idéer – men de får vänta – nu är det fokus på att bygga grunden för det nya och jag har lovat mig själv, Eva och min älskade att INTE sätta igång med några fler projekt)

Det är inte ovanligt att pappor särbehandlas av de sociala myndigheterna. Här finns en intressant länk där du förhoppningsvis hittar mer information. (Obs – jag tar inte något ansvar för sidans innehåll.)

Särskild företrädare i Göteborg

Sociala medier leder till intressanta kontakter.

Genom twitter fick jag kontakt med Jennie Elfström, Juristfirman Vide AB. Jag bad henne skriva om hur hon ser på uppdraget som särskild företrädare för barn. Här kommer hennes svar. “I Göteborg så brukar förhören ske på Barnhuset. Ibland är förhören på Mölndals polisstation, men deras lokaler är inte optimala tycker jag. På Barnhuset är det en helt annan miljö som är mer anpassad för barn. De som arbetar där är mycket professionella och jag har upplever att samarbetet med dem alltid fungerat bra.

När jag får ett uppdrag som särskild företrädare brukar jag kontakta ansvarig utredare på polisen och även tala med socialtjänsten. Eftersom det är mitt uppdrag att se till att barnet kommer till förhöret så innebär det att jag får ha en del kontakter med rektorer och lärare om barnet går i skolan eller förskolepersonal om barnet går på förskola. Det kan alltså vara en hel del logistik som ska klaffa eftersom förhöret ofta ska ske dagen efter. En “trygghetsperson” som barnet känner brukar följa med barnet vilket jag tycker är bra för då kan jag koncentrera mig till fullo på själva uppdraget.

Att vara särskild företrädare för barn är ett ansvarsfullt uppdrag som kräver mycket fingertoppskänsla. Något som jag tycker är viktigt är att alltid vara ärlig mot barnet. Jag förklarar för barnet vem jag är och vad som ska hända, naturligtvis anpassat efter barnets ålder. Ju äldre barnet är, desto mer information vill de oftast ha. Barnet ska inte känna sig tvingad att följa med till förhöret. Vill barnet inte följa med så ska barnets vilja respekteras. Jag brukar tala med “trygghetspersonen” innan och förklara för honom eller henne vad det är som ska hända, hur förhöret ska gå till osv. Naturligtvis måste man tänka på sekretessen. Jag får t.ex. inte berätta för trygghetspersonen vad förundersökningen handlar om.

Lite praktiska saker att tänka på; om barnet är yngre så brukar jag ta med en bilkudde så att barnet kan färdas säkert i bilen. Att ha en nalle och någon leksak eller bok som barnet kan fokusera på under resan brukar också vara bra. Jag försöker också ta reda på om barnet har några sjukdomar eller allergier.”

Vad barn berättar

Ofta när man misstänker att ett barn utsätts för ett brott riktas misstankarna mot en förälder eller någon närstående till en förälder (exv. Styvförälder).

Det är barnets vårdnadshavare som ska fatta beslut som rör barnet.  Vanligtvis är det föräldern som är vårdnadshavare. Vad skulle hända om polisen kontaktade den misstänkte föräldern och berättade att man misstänkte att barnet utsatts för brott, att de vill hålla ett polisförhör med barnet. Så klart finns risken att barnet påverkas – att det under förhöret inte vågar säga sanningen.

Jag har suttit med på förhör där jag sett barn slingra sig. Där jag på deras sätt att svara, deras sätt att röra sig kan ana att det finns så mycket mer – så mycket som inte sägs. Men utan ett bra förhör kan åklagaren inte väcka åtal.

Det syns i ögonen – en fråga från polisen som får barnet att stanna upp… som om det mörknar i ögonen… det tystnar… och sedan kommer ett svar… väjer undan…

Ofta finns det inte några vittnen till att ett barn utsatts för brott. Det är så subtilt.

Äldre barn har så fina ord. Så fina förklaringar på händelser. Ord och förklaringar som inte stämmer överens med deras ålder… vuxnas ord i barns munnar…

Det gör ont i mig att köra tillbaka dem till skolan. Till deras vardag där jag kan ana att deras liv inte är bra. Men som särskild företrädare är min roll  bara att fatta beslut om hämtning och läkarundersökningar av  barnen för att utredningen skall kunna fortsätta.

Nästa inlägg i inläggsserien om Särskilt Företrädande för barn läser du här>>
Det första inlägget i inläggsserien läser du här>>  

Hur arbetar man på barnahuset i Nordöstra Skåne?

Ett ärende kan komma upp antingen för att någon gjort en polisanmälan eller en anmälan till socialtjänsten. Personal på dagis och skolor är skyldiga att göra anmälan om de misstänker att ett barn far illa.

Varje tisdag samlas representanter från Socialtjänsten, BUP (Barn- och ungdomspsykiatrin), polisen, åklagaren och en barnläkare på Barnahuset. Mellan kl 13.15-15.15 går man igenom fyra –fem ärenden som kommit in.

Socialtjänsten föredrar ärendet. Därefter följer en kort diskussion och planering. (Skall polisförhör hållas, vad anser BUP, skall det göras någon läkarundersökning?)

Man gör en risk- och säkerhetsbedömning. Kan man vänta med ett ingripande? Finns det risk för att barnet skadas så att ett ingripande måste göras omgående?

Därefter sammanfattas ärendet. Vad har bestämts?

Så bra att kunna göra detta med alla inblandade på plats… ja, inte advokaten då förstås… för förordnandet om särskild företrädare kommer först senare…

Nästa inlägg i inläggsserien om Särskilt Företrädande för barn läser du här>>
Det första inlägget i inläggsserien läser du här>>

Barnahuset nordöstra Skåne

Under några veckor framöver kommer jag berätta lite mer om polisutredningar där barn är inblandade. Jag kommer även låta åklagare och utredare få komma till tals. Förhoppningsvis hjälper det till att sätta fokus på utredningar av brott mot barn. Vem vet – kanske kan det bidra till att vi även får ett Barnahus i Ystad?

I fredags besökte jag Barnahuset i Kristianstad. När projektet Barnahuset nordöstra Skåne startade 2010 hanterades 160 ärenden per år. Antalet ärenden stiger. 2011 behandlades 188 ärenden.

Det är lätt att fokusera på antalet åtal eller behandlade ärenden. Själv tror jag att det viktiga är barnens upplevelse av kontakten med polisen.

I maj 2012 skall projektet avslutas. Det är min förhoppning att det får fortsätta – för det här är en så viktig del i rättssystemet!

Nästa inlägg i inläggsserien om Särskilt Företrädande för barn läser du här>>

Barnahuset känns familjärt med leksaker i väntrummet. 20120214-082150.jpg

Snöyra på Österlen.

20120209-211042.jpg

20120209-211059.jpg
Trots att snön yrde lyckades jag tvinga mig ut på morgonpromenad.

Dagen försvann i en väldig fart och jag hann bara igenom halva att-göra-listan. Ett antal akter fick följa med hem istället tillsammans med Borgekes “Påföljdspraxis”.

I morgon ska jag till Kristianstad om Särskild företrädare för barn.

Hatar att vara borta från kontoret – men pga utbildning och huvudförhandling kommer jag inte vara på kontoret förrän nästa torsdag. Det är tur att jag kan kolla mailen hemifrån – eller kanske inte, förresten … Med ständig tillgång till mailen är man aldrig riktigt ledig :(

Särskild företrädare för barn

särskild företrädare för barn

Fallet med föräldrarna som misstänktes för att ha utnyttjat sina barn sexuellt och att inneha barnpornografiska bilder av sina barn på datorn är upprörande. (Se länk till artikel här.)

Samtidigt är sexuellt utnyttjande av barn oerhört svårt att utreda. Av naturliga skäl finns det inga bevis, inga vittnen. Hela utredningen bygger ofta på omgivningens observationer och barnens egna berättelser.

För att få fram barnets berättelse måste det höras av polisen.

Barn är lätta att påverka. Därför är det viktigt att föräldrarna inte blir förvaranade om misstankarna.

När åklagaren fattat ett beslut om att ett barn skall höras meddelas tingsrätten. Tingsrätten utser då en särskild företrädare för barnet. Den särskilde företrädaren övertar föräldrarnas beslutanderätt så länge utredningen pågår.

Beslutet skickas till föräldrarna med B-post. Allt måste därför gå väldigt snabbt.

Innan tingsrätten fattar beslut ringer de runt till advokatbyråerna för att hitta en advokat eller biträdande jurist som kan hämta barnet för polisförhör dagen efter. Den som åtar sig uppdraget får därefter kontaktuppgifter till någon på skolan.

När vi får ett uppdrag som särskild företrädare börjar vi med att ringa ansvarit polis. I Ystad handläggs  nästan alltid den här typen av ärenden av två kvinnliga poliser med specialistkompetens i att förhöra barn. Jag har mycket stort förtroende för de här poliserna. De är lyhörda och har på eget initiativ inrett en del av polishuset för att miljön inte skall vara så skrämmande för barnen. Det är lite mer ombonat och har en egen ingång så att barnen slipper gå genom polishusets reception.

När vi fått information om ärendet kontaktar vi skola eller dagis och kommer överens med kontaktpersonen om hur hämtningen skall gå till. Vi får vägbeskrivning till var vi ska träffas och information om barnet. Hur gammalt är barnet som skall höras? Vilken utvecklingsnivå har barnet? För mig handlar det om att förbereda mig mentalt för att kunna möta barnet på barnets nivå.

Kontaktpersonen på skolan berättar ofta inte så mycket för barnet. Därför är det viktigt att kunna skapa trygghet för barnet i det första mötet utan att gå in på vad det är polisen kommer att fråga om. Jag brukar ha tagit reda på lite om barnets intressen innan för att kunna prata om något helt annat och på det sättet skingra barnets tankar.

Kontaktpersonen följer med i bilen och oftast för kontaktpersonen större delen av samtalet med barnet. Men eftersom det ofta även är en ovan situation för kontaktpersonen är det viktigt att kunna skapa trygghet även där.

På vägen till polisstationen brukar jag ha kontakt med polisen så att de är redo och väntar på oss. När vi kommer fram tar de över och förklarar vad som skall hända.

Kontaktpersonen får gå in i ett eget rum och vänta. En av poliserna går tillsammans med barnet in i ett rum med två fatöljer. Tillsammans med representanter för socialnämnden och ytterligare en polis kan vi se och höra förhöret från ett angränsande rum. Förhöret spelas in för att kunna användas vid en framtida rättegång.

Innan förhöret avslutas kommer den förhörande polisen in till oss och ger oss möjlighet att genom henne ställa ytterligare frågor.

Min uppgift är att ta tillvara barnets intresse. Om förhören blir för ansträngande måste jag gå in och avbryta. Behövs det läkarundersökningar är det mitt godkännande som skall inhämtas. Även här måste jag se till barnets bästa innan jag kan ta ett beslut. Är det en obehaglig undersökning måste en avvägning göras.

Vid helgens diskussioner insåg jag att okunskapen om rättssystemet är stor. Därför är det viktigt att berätta om advokatens arbete för att det ska bli mindre hotfullt om det inträffar.