Målbilder – ambassadör (31)

Att fira Redigera inlägg

Med anledning av att ge sig själv respons…

Förra fredagen träffade jag min väninna Annica Gilbertsson – hon med Energy Management. För att peppa varandra satte vi upp några mål för våra företag som vi skall ha genomfört tills nästa gång vi skall träffas. Sedan satt vi och fantiserade om hur vi skulle fira att vi hade nått dessa svårnådda mål.

Jordgubbar var vi överens om. Annica lever väldigt sunt och jag delar hennes uppfattning att med bra bränsle gör maskinen ett bättre jobb. Dvs äter vi bra mat presterar vi bättre. Vi utvecklade oss i doften av jordgubbar och smaken. Hur det känns när man biter i en jordgubbe – det där krasandet.

Sedan var vi överens om att vi skulle ha champange!

Målen skrev vi ner. Då och då läser jag dem för mig själv.

I tisdags slank jag in på systembolaget och köpte en liten flaska champange med klarblå etikett – samma nyans som i min logga.

Champangeflaskan står just nu på diskbänken. Varje morgon och kväll påminns jag om att jag ska anstränga mig lite extra för att nå målen. I månadsskiftet juni – juli är det avstämning!

Hemsida – ambassadör (12)

Det känns faktiskt sorgligt att jag inte lyckades dra det här projektet i hamn.

Hemsidan Redigera inlägg

Lördag – och jag har gått igenom texterna på min nya hemsida som skall släppas till påsk. Fy vad det är svårt att utveckla något nytt.

2007 började jag fundera över hur mitt företag skulle kunna agera mer klimatsmart. Första tanken handlade om uppvärmning, återvinning, miljöpapper. Samtidigt kändes det för banalt.

När en person avlider kallar vi till bouppteckningsförrättning. Inte sällan åker barnen långa sträckor för att kunna närvara. För att inte tala om vid de tillfällen den avlidne hade egendom på flera platser i världen. Detta är något som blir allt vanligare.

I ett bouppteckningsärende skickar vi dessutom vansinnigt mycket handlingar med post.

Hur skulle jag kunna bidra till en bättre miljö?

Varför inte erbjuda bouppteckningar via nätet där delägarna skulle kunna logga in på en speciell lösenordsskyddad sida där de kunde se alla handlingar och skriva ut dem som de hade ett behov av.

Sedan 2007 har jag jobbat vidare på dessa tankar. 2009 beviljades jag PUSS-pengar för att förverkliga visionen.

Under 2009 ägnade jag mycket tid till att ta reda på hur sidan skulle kunna skapas. Jag träffade massor av it-folk och diskuterade även programmering i Indien. Efter en work-shop på Good Old kom vi fram till att Word Press var det rätta verktyget.

Sedan 2004 hade Andreas Bard i Stockholm hjälpt mig med webhotell och sammanhängande frågor. Han kunde även erbjuda hjälp med hemsidan. Ganska snart insåg jag att internet i all ära – men för kreativt arbete krävs fysiska möten.

Den första versionen släpptes i en förenklad form den 11 juli 2009. Vi hade utvecklat ytterligare tjänster som dock inte kändes helt klara.

Eftersom advokatverksamheten växte blev sedan projektet liggande. Det kändes inte rätt bara. Så småningom talade jag med Frida. Frida har hjälpt mig med marknadsföring ända sedan jag startade. Hon föreslog att vi skulle sätta ihop en projektgrupp. Sagt och gjort. Jag var tydlig med att jag ville fortsätta att jobba i WordPress. Sedan dess har flera försökt övertyga mig om att byta till Jomla.

Stön – jag har lagt tid på att kunna hantera WordPress. Alla byten tar så mycket tid. Tid som inte finns… Nåväl, nu har vi i alla fall fått ut sidan i nästa version. Nu är det dags att göra klart tjänsterna också. Målet är att de skall vara ute till midsommar.

Jag har insett att vem som helst inte kan jobba med det här – det behövs någon som förstår boutredningar. När jag inledde projektet var jag ensam jurist. Nu har jag hjälp av Carina och vi diskuterar arbetsrutiner som skall fungera även i cybervärlden. Förhoppningsvis skall vi kunna förverkliga visionen till midsommar!

Är du nyfiken på att se sidan så finns den på

Rätt person på rätt plats – ambassadör (5)

Rätt person på rätt plats… Redigera inlägg

Tänk om alla var som min kontakt på arbetsförmedlingen! Intresserad och engagerad!

Över en kopp te berättade jag om visionerna för mitt nya företag. Han frågade om när jag förväntade mig ha behov av att anställa fler. Vilken kompetens jag skulle behöva. Och jag vet att han kommer ha mina visioner med sig i tankarna när han träffar arbetssökande. Det har han haft förr och då har vi gemensamt utarbetat utbildningar och praktikplatser för arbetslösa personer. Två av dem som har varit hos mig har idag tillsvidareanställningar på heltid. Anställningar som de knappast skulle ha fått om de inte fått möjlighet att praktisera.

Flera juris studerande har sökt sommarjobb här. Jag har förklarat att det inte finns ekonomiska resurser att erbjuda sommarjobb. Ofta går det snabbare för mig att utföra arbetet själv än att visa och lära upp. Att få erfarenhet är viktigt för framtiden. Därför erbjuder sig några att jobba gratis mot en inblick i yrket.

Min kontakt på arbetsförmedlingen och jag resonerade om detta också och kom fram till att arbetsförmedlingen ev. skulle kunna stötta med praktikplatser även här. Skillnaden blir då bara att praktikanten är försäkrad – vilket jag tycker är oerhört viktigt!

Så ett tips till alla företagare – försök skapa en god kontakt med arbetsförmedlingen. Tillsammans kan vi bidra till en bättre värld!

Vi gör det svåra enklare!

20120604-092336.jpg

Förra veckans lyssnade jag och Ida på Caroline Murray Carlsson när hon talade om varumärke på Företagarna. Hon citerade Troed Troedsson “den som har mest förståelse för kunden blir vinnare”. Vad förväntar sig klienterna av oss?

För att nå igenom i bruset av information behöver budskapet vara enhetligt och superenkelt.

Budskapet är en kombination av planerad kommunikation (broschyrer, hemsidor, visitkort), hur vi uppträder (hur ser våra lokaler ut, hur svarar vi i telefon) och vad andra säger om oss.

I helgen började jag läsa om boken “Bli en varumärkesbyggare” – nu med helt andra ögon.

Vad är vårt varumärkes löfte? För några år sedan kom Frida på annonstexten “Vi gör det svåra enklare!” Kanske är det så enkelt så att det är vårt varumärkes löfte. När John kom till kontoret frågade jag honom. “Ja, är det någon förändring?”

Nej, det är ju det bästa om varumärkets löfte upplevs som om det är vi. Varumärkets löfte handlar ju inte om att vi ska göra om oss utan tydliggöra vem vi är – vad vi vill.

Att göra det svåra enklare har alltid varit mitt mål. Men det är svårare att förklara juridik på ett enkelt sätt än att använda alla de fina orden som lagboken och litteraturen är fulla av.

Att göra det svåra enklare innebär dels att vi skall kunna förklara på ett enkelt sätt – men också att det skall vara lätt att komma i kontakt med oss. Just nu jobbar vi intensivt med att förbättra våra rutiner och tillgängligheten.

Att göra det svåra enklare handlar också om att förebygga. Det som skulle kunna bli väldigt svårt i framtiden kan vi förbereda nu – så att det blir enklare då.

Enligt boken skall alla som anställs i företaget brinna för varumärkets löfte. Vad är det då för människor som fyller orden “Vi gör det svåra enklare” med liv och bär budskapet.

Spännande frågor – och svaren har jag inte än. Vi har bara börjat diskussionen.

Om “Vi gör det svåra enklare” verkligen skall vara vårt varumärkeslöfte skall vi diskutera den 14 juni för att ta ett gemensamt beslut under sommaren. Fram till dess är jag tacksam för alla åsikter och tankar!

Vad väcker – “Vi gör det svåra enklare!” för känslor och tankar hos dig?

I väntans tider …. utbildningsprogram för jurister

Det är en sån där skön tystnad i huset. Båda barnen är hemma för en gång skull. Barn… det känns som länge sedan … tonåringar är nog ett bättre ord.

Utanför vräker regnet ner och åskan mullrar förbi. Sedan i söndags har de fria tankarna flugit iväg till testerna som satte ord på hur jag är och varför. Jag läser i IPUs Ledarskapshandbok som jag fick av Harriet Hedin. “Ledarskap handlar, i mångt och mycket, om att få andra människor att vara så bra som möjligt. Om att skapa tillit och goda relationer.”

De fria tankarna susar iväg till mina utbildningsprogram. Ända sedan jag med ljus och lykta sökte tjänst som biträdande jurist på Österlen har jag funderat över det här med handledning och utbildning av biträdande jurister. Visst ordnar advokatsamfundet kurser inför advokatexamen, men de tar inte upp materiell rätt. Och det finns kurser om att vara målsägandebiträde och boutredningar. Men det finns inte kurser i det där grundläggande; rättshjälp och rättsskydd, vad är tvistemål och brottmål – för den som inte suttit ting.

När jag läste om den senaste utlysningen om projekt för Främja kvinnors företagande fick jag för mig att skriva ihop en projektansökan. Nu går jag i väntans tider. Fram till i söndags tänkte jag inte mycket på projektansökan. Men efter att ha träffat Harriet kände jag att just de insikterna hon förmedlade vore så värdefulla för alla som jobbar med människor. Att vara advokat är egentligen ett ledarskap.

När du kontaktar en advokat har du oftast hamnat i en jobbig situation. Ja, jag vet – många säger att vi skall hålla oss till juridiken. Men riktigt så enkelt är det inte. Vi möter människor i kris och då behövs det redskap för att göra det mötet så positivt så möjligt för klienten. Det handlar om att skapa goda relationer och tillit. Så klart är det viktigt att vi inte ska agera psykologer – men jag är övertygad om att vi gör ett bättre jobb om vi kan möta klienten utifrån klientens förutsättningar. Om vi kan anpassa vårt beteende efter klientens personlighet är jag övertygad om att klienten upplever mötet mer positivt.

Utbildningsprogrammet jag sökt pengar för har tre delar;

1) Praktisk juridik och klientbemötande (sex månader, tre gemensamma träffar och två träffar i smågrupper)

2) Ledarskapsprogram (ett år, fem träffar och fyra mellankommande träffar i smågrupper)

3) Att driva och utveckla juristföretag (sex månader, tre gemensamma träffar och två mellankommande träffar i smågrupper)

4) Mentorskapsprogram

Nu håller jag tummarna. Går allt vägen startar det första programmet redan till hösten. Tema för träffarna är klara. Och efter dagens lyckade föreläsning på Skivarps Gästis i programmet Öppna dörrarna tag plats är jag övertygad om att detta kommer att bli jättebra!

Att ifrågasätta sig själv

Det finns dagar när jag ifrågasätter vad jag håller på med. Tänk så enkelt livet var som anställd. Ibland känns det som om kraven från omgivningen är orimligt höga på en företagare.

Skattemyndigheterna som kräver att man ska ha fullständig koll på alla regler, kunna fylla i alla blanketter korrekt. Kommuner som förutsätter att man i princip skall vara ingenjör för att få alla tillstånd för att kunna anlita hantverkare för en renovering. De anställda som förväntar sig tydlighet och att man har alla svar. Banker med omöjliga krav på säkerheter och egeninsats. Min uppräkning skulle kunna fortsätta länge.

Det finns dagar när man funderar på om man verkligen är rätt människa att förverkliga visionen. Om det inte hade varit enklare att driva en liten enmansbyrå och istället tacka nej till uppdrag för att ha en rimlig arbetsbelastning. Det är sådana dagar när man bara vill stanna kvar i sängen och dra täcket över huvudet.

Men så kommer de där guldkornen som gör allt slit mödan värd. Som idag. En klient berättade att hon hört mitt föredrag 2004. Det hade förändrat hennes liv. Då hade hon insett vikten av förebyggande juridiska åtgärder.

Ju fler vi blir som arbetar för att sprida kunskapen om juridik – få den att nå ut till den vanliga människan. Ju fler människor kan vi hjälpa.

Då behövs det strukturer för att driva företag. Vi behöver hitta sätt att hålla värdegrunden levande.

Det är därför jag kämpar för visionen. Jag vill verkligen kunna hjälpa människor!

Isande kallt i Ystad

20120128-180123.jpg
Idag har jag verkligen fått möjlighet att reflektera och planera framtiden.

Jag började i den stora visionen och bröt sedan ner det i en datumsatt att-göra-lista för tiden fram till den 2 april. Där finns viktiga hållpunkter för att föra processen framåt.

Ytterligare en intensiv vecka väntar, men jag har prioriterat att träffa kloka och erfarna människor för att stämma av mina planer så att jag inte tänker alldeles fel.

Efter nästan fyra timmars tänkande gav jag mig ut på löparrunda för att låta allt landa, känna in det jag kommit fram till. Inser att det nog var oklokt att springa så långt efter flera veckors uppehåll. Men känslan i löpningen var så skön – och det var så många tankar och idéer som behövde processas.

När jag mötte grannen utanför dörren var jag så stel i ansiktet att jag hade svårt att prata.

Lika kallt är det ikväll. Sitter på tåget mot Malmö. Numera skäms jag lite grann när jag irriterar mig på de pipande dörrarna.

Benen är alldeles stumma så jag kan nog vänta mig en rejäl träningsvärk i morgon:(

Om mina visioner för Advokatbyrån.nu

I förra veckan fick jag besök av elever från Samhäll-media programmet på Österports gymnasieskola.

Nu ligger filmen på Youtube. Alltid läskigt att se sig själv på film… Men jag är väldigt imponerad av deras filmning och klipp.

 

 

 

 

Söndag kväll – snart ny vecka

Den här söndagen försvann verkligen jättesnabbt.

Efter en härlig löparrunda ut till Norra promenaden i snöslask bar det iväg på moddiga vägar mot Lund. Möte med klienten och lång häktningsförhandling. Vidare till min ekonomiska rådgivare för att diskutera nästa steg i servicebolagets utveckling. Den här helgen har många tankar handlat om servicebolaget och organisationen. Det känns som om detta är de sista bitarna som skall på plats – och jag hoppas verkligen att det blir rätt.

I februari är det 10 år sedan jag blev sjukskriven för utmattningsdepression, 8 år sedan jag startade Juristfirman Annika Larsson, 3 år sedan jag samarbetade med advokat Milberg i Ystad, 2 år sedan vi köpte klienthanteringsprogrammet och ett år sedan jag anställde Johan, Caroline och Emma.

Då saknade jag erfarenhet av att driva ett företag med flera anställda – och ja – jag har gjort många misstag på vägen. Någon har sagt att “ibland får man sadla hästen medan man rider” – och så har det varit. Vi har testat – utvärderat – ändrat i ett högt tempo… och ja (igen) kollegorna har säkert varit väldigt trötta på mig många gånger. Men jag kunde verkligen inte veta!!!

Nu har vi tagit nya tag – startat upp ett antal projekt för att få allt på plats. Sophia håller i personalhandboken där vi ser över allt (policies, anställningsavtal, förmåner…). Mia har jobbat med våra mallar och vår kompetensförsörjning sedan i november. John lägger nya strukturer kring it/teknik och fastighet. Henriette tar över marknadsföringen – både den traditionella och i sociala medier. Snart kommer hon även hålla samman arbetet med handboken som kommer att ligga till grund för Franchisebolaget. Det är väldigt, väldigt mycket på gång….

På vägen hem var det vansinnigt halt. Den mötande trafiken stod still och jag passerade många avåkningar, mötte flera räddningsfordon… Läskigt. Sniglade fram i femtio väldigt medveten om känslan av att volta med bilen.

Det hände medan jag fortfarande var gift. Glashala småvägar mellan Vallby och Borrby. Dottern och jag i pick-up-lastbilen … i en sväng fortsatte bilen rakt fram… omöjlig att styra… ut om vägkanten i den djupa snön… där bilen slog runt… en… kanske två gånger… minns inte… vet att jag bara skrek… kände jordsmaken i munnen och var övertygad om att dottern skulle dö… Tror aldrig jag tänkte tanken att jag skulle dö…. det spelade liksom inte någon roll just då…

Vi klarade oss båda utan en skråma. Fastspända med säkerhetsbälte. Vi hade tur att det inte fanns några tunga verktyg i bilen.

Sedan dess lämnar jag hellre återbud än kör i dåligt väglag.

Möttes i dörren av kakdoft. Chokladskorpor med dadlar, vaniljskorpor. Dottern älskar att experimentera. Nu har hon hittat ett grundrecept som fungerar. På kontoret älskar vi hennes skorpor!

Tackar dottern för att jag kom iväg på ett Friskispass… Äntligen, äntligen är jag igång med träningen igen!

Tågen håller tiderna – Yeahhh – vågen!!!

Det blir taxi ner till stationen (förstår inte hur jag ständigt kan vara så där lite i sista minuten). Vi diskuterar det märkliga i att man måste planera för tågförseningar om man ska kunna använda kollektivtrafiken. Men tåget till Malmö avgår faktiskt enligt tidtabell!!! Så – en timme till ingenting. Så härligt det är med sån här “ingenting” tid. Ringer Annica Gilbertsson och diskuterar hennes kommentar här på bloggen.

Hennes peppande betyder jättemycket för mig!!! Och jag kan ärligt säga att jag inte hade varit där jag är i dag utan alla hennes goda råd. Tyvärr funkar det inte med en spontan fika för henne.

I mitt nya liv söker jag det spontana i tillvaron. Det är så skönt att inte planera upp fritiden utan ta de möjligheter som känns rätt i nuet. Men Annica är på väg till en föreläsning och hon berättar om en helt fullbokad vecka med massor av energigivande föreläsningar.

Istället blir det  en chai latte på Espresso House och några lager nagellack – så flyger tiden iväg och jag får ändå rusa till tåget… kliver ombord 11.15 … och tåget avgår tabellenligt 11.17!!! (Behöver nog ställa om min hjärna så att jag inte ständigt tänker tidseffektivisering utan att det är ok med väntetid…) 

Resväskan blev väldigt full – för jag kunde så klart inte bestämma om det skulle vara kort eller lång klänning i morgon kväll. Får väl se om jag springer på någon tjej som jag kan stämma av med. Joggingskorna kom också med! Ser fram emot härliga joggingrundor med Ann Wikström, ägare till La Perle.

Ann Wikström är en av mina viktigaste förebilder och våra diskussioner hjälper mig ofta att fatta kloka beslut.

Just nu är det väldigt mycket tankar om företagets framtid. Ska jag verkligen våga satsa? Många avråder och menar att vi ska vara nöjda med det vi har. Samtidigt innebär det att vi redan nu måste börja tacka nej till ärenden. Ärendeingången just nu är osannolik – och jag vill ju att vi skall kunna hjälpa människor. Alla har vi fullt upp att göra… varför skulle vi då inte nyanställa och därigenom hjälpa fler jurister in på arbetsmarknaden?

Dessutom lever jag ju i den tron att andan hos oss är lite speciell – att det är något som efterfrågas av marknaden. Så – varför då inte våga satsa och kunna sprida den andan till andra platser?

Ser fram emot dagar av inspiration och tid att reflektera på lördag så att jag förhoppningsvis kan ta kloka beslut i nästa vecka.