En fest för livet!

Andebark

Årligen spenderas tusentals kronor på begravningsblommor.

Till vilken nytta?

Den senaste tiden har fått mig att inse att det är lättare att få uppmärksamhet som död än som levande.

Idag klappar jag mig på axeln och tränar på att inte bry mig om vad andra tycker, försöker bekräfta mig själv även om det inte är lätt i en tid som handlar om uppmärksamhet.

När jag slog upp Helsingborgs dagblad förra söndagen blev jag frustrerad. Ett helt uppslag ägnades åt hur hundratals bilar använts i en manifestation för de döda. Nej, jag vill inte klandra ungdomarna som hedrade sina döda kompisars minne – men jag anser att journalisternas prioriteringar är klandervärda.

Hur tänker den som prioriterar att skriva om bilar i en tid när världen behöver att vi gör allt vi kan för att minska utsläppen?

Inte en rad skrevs om de klimathjältar vi nominerade i Billesholm för en vecka sedan. Detta fick mig att ta beslutet att vänta med andebark-pristagare till efter min död.

Känslan av att vara bortvald har lett till många tårar och ilska genom åren, men det får vara slut med det nu. Resten av livet vill jag fokusera på glädjen.

För fyra år sedan fick jag besked om att ett födelsemärke innehöll malignt melanom. Kanske är det därför jag är extra känslig under maj månad. I nästa vecka ska jag ringa och beställa tid för kontroll av födelsemärkena.

Men innan dess ser jag till att fylla det kommande året med magiska möten. Året ska fyllas med glädje enligt principen att börja lägga golfbollarna i burken, sedan småsten sand och sist kaffet. Det blir en förberedelse inför vårt stora cykeläventyr som beräknas pågå i tio år.

Ja – du läste rätt – 10 år!

Så den 8 juli ska jag fira min 53-årsdag, 54-årsdag, 55-årsdag … ja, du fattar.

Jag ska fira att jag lever!

Det enda som kan få mig att avbryta cykeläventyret och resa hem är ett besked om att jag blivit farmor eller mormor. Inga begravningar, inga olyckor, inga sjukdomsfall kommer få mig välja bort glädjen.

Varför ska vi fira döden om vi inte prioriterar att träffas när vi är i livet?

Den 8 juli kommer det bli ett redit skånskt gille med ukrainska influenser.

De senaste åren har präglats av besvikelser. För att slippa att bli bortvald har jag lagt upp festen som en produkt i min webb-butik. (Och snälla – om du inte kan komma – berätta inte det för mig. Jag VET att det är kort varsel, att många redan planerat sin sommarsemester – därför kommer jag vara uppriktigt glad för alla som dyker upp, känna tacksamhet för att Moder Jord skapade en lucka i just deras liv så de kunde vara med. Därför vill jag inte veta vad du gjorde istället – se bara till att boka in ett annat möte med mig under detta magiska år.)

Absolut inga presenter och inga andra blommor än dem du plockat i egna trädgården.

Istället för presenter hoppas jag på donationer till Insamlingsstiftelsen Kvinnohistorier. I veckan fick jag veta att vi inte beviljats några medel till Kvinnohistorier förenar den 14-15 oktober 2022. Vi behöver få in varenda krona för att kunna betala arvode till de föreläsare vi bokat. Men mer om det i kommande inlägg.

Det finns så mycket annat i livet än materiella ting. Saker som inte belastar klimatet. Jag tänker på ord, musik, spex och överraskningar. För det bästa i livet är faktiskt inte det materiella.

Så nu – checka din kalender. Bjud med dig några härliga människor som också gillar Kvinnohistorier så gör vi den 8 juli till en magisk dag där vi hyllar Kvinnohistorierna!

Klicka här för mer info om festen

Lämna ett svar