Reflektioner för fem år sedan – kan jag lära något?

… har tittat på tv-intervjun några gånger till idag och börjar väl landa. Nu tycker jag att det blev riktigt bra utifrån förutsättningarna (hade faktiskt gått i idé de senaste sex månaderna – inga föredrag, inga förhandlingar… bara druckit te under äppelträdet och sånt…dessutom var jag inte alls så påläst i ämnet som jag brukar vara…). Någonstans känns det viktigt att säga att det var ok. I mitt nya liv vill jag inte gå omkring och vara missnöjd över saker jag gjort och inte gjort…

När jag simmade i lördags funderade jag på vad jag vill med livet.

När jag läste i Lund var jag vid flera tillfällen kursetta. Då var normal studietakt 20 poäng/termin, men från termin nr 4 (tror jag) läste och tenterade jag 30 poäng/termin. Tingsmeritering var jättesvårt att få – men mina poäng räckte till en plats i Skåne på en bra tingsrätt. Jag håller fortfarande kontakt med dem jag satt ting med. Vi är fortfarande tighta eftersom vi hade en krävande lagman. Alla har de gått långt, kammaråklagare, advokater, chef på kfm, chef på krim i Skåne, jurist på SÄPO… Min tjänst på Sparbanken Syds familjerättsavdelning var egentligen ett bottennapp sett karriärmässigt…. Men det var bra för familjen… När jag var i Turkiet kände jag att min kapacitet fortfarande räcker långt… jag vill ge mig själv möjligheten att testa hur långt den räcker. Det kommer att kräva oerhört mycket arbete. Å andra sidan gillar jag mitt arbete.

Min mor oroar sig alltid över att jag engagerar mig för mycket… hon tycker att jag i större utsträckning skall serva barnen… att jag skall vara mer som alla andra… alla ideella projekt tycker hon är onödiga… samtidigt kan jag ju se att de har gett mig oerhört mycket…

Både jag och mina syskon har lätt för att engagera oss och jobba för mycket… kanske är det därför de är oroliga… Det är viktigt att koppla av/vara ledig… men samtidigt tror jag att det är ännu viktigare att känna kontroll över tiden….

Nej… nu måste jag jobba…

2 svar till “Reflektioner för fem år sedan – kan jag lära något?“

  1. Elisabeth Lindqvist skriver:

    Jag håller med Dig. Oavsett hur litet eller mycket man jobbar, är det allra viktigaste att man har kontroll, och att det känns bra. Jag är likadan, jag har väldigt lätt att engagera mig, men nu har jag lärt mig den hårda vägen att man måste ha kontroll, och lägga in vilotid.

    1. Ja, den senaste tiden har jag funderat på vilka aktiviteter som är prioriterad tid. Plötsligt inser man hur mycket man gör som man egentligen inte prioriterar.

Kommentarer är stängda.