Anna Eriksdotter

Släktförhållande

Se Erik Eriksson.

Fjärdingstinget, juni 1668

“Anna Eriksdotter, ett litet barn fött på Åsen på sitt 9 år, bekänner sig hava lärt utav Gertrud, vilken henne åtskilliga gånger till Blåkulla fört haver och gör hon på samma sätt som hennes lär[ar]inna, allenast detta brukar Anna att då hon var i Blåkulla haver hon sett himmelriket, och där säger hon var mycket vackert, då kommer där in en vacker puer och förer henne i en kammar[e], där får hon se i en grop eld, och huru ynkligen där pipades, och den onde står med en järngaffel och stoppar neder själarna, då ville den onde taga och stoppa henne neder, då kommer den vackra gossen och hjälper Anna och tager i den ondes huvud och ville stoppa honom neder, så tager han emot sig med eldgaffeln så att han icke kom alldeles neder, Anna bekänner att när de fore åstad begynte det dundra av åskeslag, då måste de skynda sig och således rida i kapp, och när de voro på vägen föll en noriges käring neder av kalven, den hon red på, och sin väg have de hållit över Trondheims kyrkotorn. Och det visste hon så väl beskriva som den där dagligen vistas, och befallde henne läsa och bläddra med läpparna, men med ingen [s. 14] mening därhos, och henne haver han lika som de andra skurit i fingret, och i sin fula bok henne inskrivit.”

Extraordinarie ting, september 1668

“Anna Eriksdotter på Åsen alias Justina Anna
Sedan såsom Anna Ersdotter på Åsen, Justina Annas dotter en flicka på sitt nionde år, var förmant att bekänna sanningen, förehölls henne samma frågor som Gertrud och Anna Olsdotter i Loka, om hon hade rådgjort med de andra så att de skulle hava alla en bekännelse, och om hon rätteligen visste sig hava varit åstad till Blåkulla eller hade hon till äventyrs drömt detta, till det förra nekade hon alldeles, svarandes till det andra att hon fullkomligen haver varit åstad.
Bekänner sig första gången hava varit till vägs tagen av Marit Jonsdotter i [Lill]Härdal vid pass för 3 år sedan (såsom hon säger) då ock Gertrud haver varit med, och hava de först haft henne bort i en korsväg, varest de hava haft samma åthävor som tillförende är omrört, med springande, hoppande, haft kläderna över huvudet, svurit och mant Satan, vilken haver framkommit och givit henne något lika såsom kryddfrö i en klut, bröd och smör, det hon har uppätit, och sedan haver det burit till vägs till Blåkulla, ridandes med b.de [Lill]Härdals Marit på en svart oxe och Gertrud på en kalv. När de kommo fram, hava de släppt oxen och kalven i gräskittan och då de voro inkomna haver Satan skurit henne i vänstra lilla fingret med hennes blod skrivit i en svart bok, sedan haver hon fått mat och dricka på golvet, det hon sade icke väl hava smakat. Om ljus och ljusstakar, deras dansande och schimpande efter måltiden bekänner hon allt lika såsom de andra. Säger att Satans hustru heter Margareta och att hon kallar Satan Lasse, stundom far, och att deras barn heta Sara, Anna, Johannes och Lasse. Om barnsängen och de många grötar ditfördes hade hon ock samma bekännelse och att hon låg i sängen, snålade all gröten i sig, däröver han tycktes bliva sticken att han intet fick med; Säger ock att de stjäla mat undan varannan etc. Berättar ock även detsamma om Satans sjukdom, läkedom, död och vederfående igen, såsom de andra. Bekänner sig hava varit här i kyrkan med de andra. Säger sig hava varit uti kyrkan i Blåkulla, där de hava bannas och svurit haft allehanda aperi, sett Satan communicera folket, haver ock sett Satan döpa barn, det han döpte med var grönt, men vad han sade hörde hon intet. NB Item att de kalla Satan antifar och fanen.
Hur många gånger hon hade farit till Blåkulla, vet hon intet, utan säger att det haver varit [fol. 25v] ofta, besynnerligen i somras medan hon var i fäbodarna, då haver hon var natt på 8 dagars tid varit till vägs, oaktat det hennes broder Erik hade henne varnat, vilket är skett sedan hon hade bekänt sig, sade sig intet hava sluppit Satan.
Bekänner hon i höstas haver fått horn av Satan, därutur hon själv skulle smörja det hon skulle rida på. Tillstår att Gertrud haver häruti varit hennes läromästarinna, vilken med henne haver brukat samma Satans gyckleri som då hon (Gertrud) lärde.
Berättar sig hava sett i Blåkulla dessa efterskrivna näml. Gyris Marit, Ris Anna, hennes dotter Marit Matsdotter, Bälter Mats och hans hustru på Åsen, Mats Mickelsson ibid. vilken haver predikat i Blåkulla, allt tvärt emot det som kyrkoherden predikar, sagt att han (pastor) icke annat var än en ljugare, haver stått uti en vrå, kastat ut händerna och mycket affekterat sig. Per Hanses Kerstin på Åsen, som är Mats Matssons ibid hustru med alla 4 sina barn haver hon ock sett där och att hon efter midsommar nästlidna förde med sig dit sitt nyfödda barn Erik b.t sedan det var kristnat och lät Satan döpa det om igen, åt vilket hennes broder Lars Persson (en dräng om sina 20 år) stod fadder. Än säger hon sig hava sett Anna Larsson på Åsen och hennes son Lasse, Annas syster Ma[r]g[ar]eta Larsson (som de dessa tvenne systrar här nämna) änka ibm, Knåpar Elin ibid, Gyris Kerstin ibid. Säger ingen vara i den byn med mindre någon av var gård icke for till Blåkulla, item Mickels Anna i Loka.
Anna bekänner sig ock hava varit i kammaren, legat i säng med Satan, och tillstår det han med henne har haft coitum en gång, hon varit nakot, men han haft skjortan och byxorna på sig, in ipso actu strukit neder byxorna om sig.”

Exempel från andra rättegångar för att förstå Anna

Föräldrar och anhöriga bidrog med påtryckningar, hot eller mutor.

“Sade ock fadern Olof Andersson, att han hade haft mycket arbete med sin son förrän han fick honom till bekännelse.”

“Fadern sade sig med stor möda bringat dottern till att bekänna sig.”

Förmanad av en granne att bekänna på modern “så kunde hon (flickan) bliva räknad som de andra barnen, eljest kanske stode hon i större fara.”

Utseende (anteckningar saknas)

Blond, blåögd och spinkig.

Karaktärsutveckling

Enneagrammet: Fredsmäklaren