Så har juli passerat utan att jag skrivit något vettigt i sociala medier. Däremot har jag haft en väldig massa vettigt för mig där jag stöttat brottsoffer, lyssnat på berättelser som griper tag i hjärtat, varit med på kroppsundersökningar av blåslagna kroppar.
Och jag är ömsom förbannad, ömsom ledsen – men känner att det är här jag vill vara. Vill finnas för dessa kvinnor – men på ett sätt som gör att jag håller långsiktigt.
Så jag testar, utvärderar.
Tänker att jag ska ta mig till stranden på min lediga tid, men lämnar inte min plätt på jorden. Med fingrarna djupt i myllan får alla berättelser landa. Det är där jag hittar kraften.
Och sakta växer insikten. Jag har alltid jobbat med att lyfta de skrivna och oskrivna kvinnohistorierna från dåtid till nutid. Alla timmar jag lagt på att studera häxprocesserna har jag nytta av när jag studerar de subtila tecknen på psykisk misshandel.
I flera av sommarens ärenden har den fysiska misshandeln föregåtts av en lång tids psykisk misshandel – sedan smäller det – och då rejält.
Nåväl – det kommer en tid för sociala medier – men den är inte nu.
Önskar dig en fortsatt fin sommar!