Soldater

Källa: Älvdalens sockens historia av Severin Solders del 1

”Snjoskraven och furufnatten rätt pilen den råkar uppå”

Skyttarna i Älvdalen var eftertraktade i armén. Fram till 1557 var armborst fotfolkets viktigaste vapen. 1549 lämnade Mora, Orsa och Leksand en knekt på vart tredje hushåll. Övriga dalasocknar lämnade betydligt färre. 1562 lämnade Mora 101 knektar varav en fjärdedel var från Älvdalen.

Under fredstid fick soldaterna avlöning av konungen.

Trots att finansiering under 1600-talet ändrades så att knektarna under fredstid skulle få sitt uppehälle och en del av utrustningen av sina grannar i roten ålades Älvdalen hålla ett i förhållande till jordtalet mycket stort antal soldater.

Under Gustav II Adolf åtog sig allmogen i Dalarna att genom ett ”ständigt knekthåll” alltid ha 1.400 soldater utskrivna. Fram till år 1635 var knektarna från Älvdalen omkring 40.

Efter 1635 hörde Älvdalen till Orsa kompani och antalet sänktes till 35 knektar (sedan Särna blivit svenskt skulle tre avlönas och utrustas av Särna).

Roten skulle ge soldaten ”lega” (mellan 200-500 kopparmynt). I Älvdalen var det vanligt att få en ko av ”huvudbonden” och resterande i små avbetalningar. Förutom lega skulle soldaten erhålla årslön om 45 daler att betalas före Tomasdagen.

Vid uppbrott till fälttåg skulle roten utrusta soldaten med ny, fullständig beklädnad, viss färdkost och fritt skjutsas till regementets samlingsplats eller till länsgränsen.