”såsom han i förlidna år midsommarstid, då han gick vall i fäbodarna, Slängebodarna, hade blivit varse en man med svarta kläder, till åskådande såsom en präst, vilken hade bjudit honom mat, sägandes sin mat vara bättre än hans, gossen sittandes på en låga såg neder i marken, begynte gråta, stod upp och gick undan, då försvann denne mannen, och gossen föll neder uti en dvala. När han vaknade tyckte han sig hava ont, gick hem och då han hemkom var boskapen hemma för honom. Ingen frågade efter varför han hade blivit efter boskapen i skogen, emedan han tillförende så var van stundom göra, ej heller talade han om vad honom hänt var. Således är han ock andra gången av samma man en dag eller 2 därefter frestad. Några dagar därefter haver åter [fol. 29v] denne mannen på samma sätt kommit ihop med honom och sedan han föll omkull är han vorden förder sin kos till en stor stuga, där mycket folk satt till bords, och samma mannen gick fram vid bordet sade sig där hava sett Mats Mickelsson och Bälter Mats i ögon vid bordet, de andra var han icke rätt visser på vilka de voro. På golvet såg han Gertrud Svensdotter, sin syster Anna Ersdotter, Peder Hanssons Kerstins barn, Per och Anna, Trepp Marits dotter, Anna Matsdotter, samt många andra barn dem han intet kände. Uti en kammar hade han kommit (på vad sätt visste han intet), varest han såg en stor grop full med eld, där nakot folk gingo på en stege, och då de kommo överst på stegen föllo de tillbaka neder igen. Utav deras händer dröp blod, men eld var över all kroppen, pepo och läto ynkligen, huru han kom ut dädan visste han icke heller. Ej heller huru han kom tillbaka till det rummet han togs ifrån. Men då han vaknade var åter boskapen hemgången, gick ock han hem med. Sade sig icke heller då hava kunnat tala om detta när han kom hem.
Efter några dagar är han på lika sätt ditförder igen, men då haver han där intet annat sett, än eld överallt, och folk uti elden med upphållna händer pipandes och gnällandes. Sammaledes var ock då boskapen hemgången ifrån honom då han vaknade. Om några dagar därefter haver han om nattetid då han låg uti stegerhuset i ovanbe.da fäbodar, Slängebodarna, sett tvenne komma in till sig, en uti en vit skinande skjorta, ombunden om livet, samt en stygger ståendes avsides bakefter, den vite haver stånkat och pustat, den fule sagt utav huru många han hade uti sitt rike, den vite mannen sade att han fuller också hade några i sitt rike, men klagade däröver att de små barnen således voro förförda och bedragna på en orätt väg, nämnt Gertrud att hon har dragit Eriks syster Anna Eriksdotter med sig till Blåkulla.
Berömt sitt rike att där vore 100 år såsom en dag, men uti den fule mans rike vore en dag såsom 100 år. Den fules byggning vore icke beständig ej heller sådan som hon är honom (Erik) första gången synter, utan han kunde den med sitt minsta finger (det han ock skall hava framvist) omkullstörta.
Åt allt detta haver den fule lett, och räckt tungan långt utur halsen på sig. Den vite mannen haver befallt Erik säga sin moder och de andra förhörda barnens föräldrar att de med bön och ris skulle söka till att få sina barn till Gud och hans kunskap igen. De gamla voro så långt framkomna att de kände röken av helvetet och stod ytterst på bredden, var de i tid icke omvände sig, störtes de huvudstupa neder, och kommer aldrig dädan.
[fol. 30r] Vid pass 14 dagar därefter är denne vite mannen åter synter honom om natten, då han skall hava sagt att Gertrud fördenskull är tillstatt att taga hans syster och de andra barnen med sig till Blåkulla, på det de skulle så mycket starkare vara till att vittna emot de gamla som till Blåkulla fara. Och Gud hade därför tillstatt de små lindebarnen havas dit, på det de gudfruktiga med så mycket större nit måtte fråga efter sådant, och troligen befalla sina barn Gudi. Och var överheten icke med allvar rannsakade därefter och låter straffet följa härpå, så skulle en stor hunger och svält komma i landet. Och att en liten tid än vore igen att bättra sig, sedan skulle Satan nederslås och aldrig mera uppstå.”
ELDARNA