Bröllopsdagen

Citat ur En brud för kung och fosterland av Lena Rangström.

”Redan klockan fem på morgonen den 24 oktober – som var prinsessans 18-årsdag – samlades riksråden och ridderskapet med sina hästar och karosser på Stockholms slott för att följa kungen ut till Karlberg och därifrån eskortera den kungliga bruden in till huvudstaden. Tre skvadroner till häst, två till fots och hela borgargardet slöt också upp. I den tidiga morgonstund som man anlände till Karlberg var prinsessan inte färdig, men väntetiden behövdes säkert för att formera den långa intågsprocessionen. Klockan tolv satte tåget sig i rörelse och fyra timmar senare hade alla nått fram till Stockholms slott. ”Intåget var uti sanning helt skönt. Undantagandes att uti drottning Kristinas kröning församlingen större var, så gav denna ceremonin henne inte efter.”” skrev hovmannen Johan Ekeblad hem till sin far.

”Genom Theatrum Europeum och ett handskrivet cermoniel i Riksarkivet kan vi följa bröllopsdagens händelser mer i detalj. I spetsen för brudföljet formerade sig 1 600 man till häst och till fots. Efter dem kom riksråden, vart och ett i en vagn förspänd med sex hästar. Vid sidan av vagnarna leddes deras handhästar med praktfulla täcken. Så följde de gruvliga ståndspersonerna och kungen i en kostbar kaross omgiven av 24 drabanter. Av ett samtida kopparstick framgår att två tomma karosser följde efter kungens. Den ena symboliserande bruden, den andra hertig Adolf Johan. Hedvig Eleonora hade medfört en kaross klädd med röd sammet från hemlandet. Hennes föräldrar hade låtit tillverka en sådan brudvagn till var och en av sina döttrar och det var den vagnen som gick tom i tåget. Bruden själv åkte i en vagn tillhörig det nya hemlandets hov – troligen en av de vagnar som beställts från Frankrike till drottning Kristinas kröning. I Theatrum Europaeum beskrivs vagnen som en ”wundershönen uns köstlichen Triumph Wagen”. Tåget avslutades med lika truppformationer som i täten. Då man närmade sig slottet passerade tåget genom triumfporten som rests till drottning Kristinas kröning och som trots att den var byggd av tillfällighetsmaterial stod kvar.

På morgonen hade riksrådens fruar och ”annat fruentimber” samlats hos änkedrottning Maria Eleonora på Stockholms slott för att finnas på plats och välkomna Hedvig Eleonora. Nu stod de uppställda på borggården nedanför trappan till Rikssalen – på samma sätt som skett vid Maria Eleonoras ankomst tre decennier tidigare. Bärhimlar av vit silverduk hölls över kungen och hans brud då de trädde in i slottet. Hedvig Eleonora eskorterades av de båda holsteinska sändebuden och hennes släp hölls upp av två vitklädda gruvliga döttrar. Änkedrottningen och furstinnan Maria Eufrosyne, vilken funnits vid prinsessans sida alltifrån ankomsten, anslöt till precisionen som ledde bruden upp till hennes rum. Så blev det lugnt i slottet några timmar. Bröllopsgästerna fördelades i olika rum på slottet där de inväntade vigselakten, och i Hedvig Eleonoras kammare packades den medhavda vita, silverprydda brudklänningen upp. I en annan kammare ikläddes samtidigt Karl Gustav sin brudgumsdräkt. Den finns ännu sparad på Livrustkammaren och ingår i den världsunika samling dräkter som han har lämnat efter sig. Liksom brudens klänning är Karl Gustavs dräkt sydd av vitt siden och från början var den liksom hennes dekorerad med silverspetsar. Modellen är typisk för modet vid 1600-talets mitt – en kort jacka (tröja) med längsgående uppslitningar i ärmarna där linneskjortans tunna tyg kunde pösa ut, vidare ett par vida, knälånga byxor som framtill prytts med stora silverbandsrosetter, och en rundskuren slängkappa. Jackan är fodrad med ett silvermoarétyg som är synligt i ärmuppslagen. Det obligatoriska midjegehänget för värjan är broderat med silvertråd i relief. En spetskantad kravatt, vita silkesstrumpor och skor med hög klack bör också ha ingått i klädseln. På Jürgen Ovens målning av förmälningen syns att brudparet även bär kungliga mantlar över sina dräkter.

Klockan 9 om aftonen inleddes vigselcermonin i Rikssalen. Riksmarskalken meddelade att allt var förberett, kungen gav tecken, och till ljudet av smattrande pukor och trumpeter trädde brudparet in i den överfulla salen under sina bärhimlar och fördes fram till brudstolen. Salen hade dekorerats med vävda tapeter. De kungliga förråden hade blivit tämligen barskrapade då drottning Kristina lämnade landet och inför bröllopet hade husgerådsmästaren fått införskaffa tapeter från Lübeck och Hamburg, men till en del hade man ändå fått låna upp väggdekorationer från adeln. Kanske hade även riksmarskalken Johan Oxenstiernas magnifika bröllopsgåva om sex engelska tapeter med Hero och Leanders historia hunnit överlämnas och hängas upp i salen. Vigseln förrättades av ärkebiskopen Johannes Lenaeus och ”blefvo alla goda gamla svenska bruk observerade och i akttanga, med sängsittande på rikssalen” skriver Johan Ekeblad. På Ovens målning från Rikssalen ses den traditionella bilägersängen till höger.”

Sängen var klädd med drottning Kristinas franska kröningshimmel i guldbroderad röd sammet.

”I denna säng tog brudparet plats efter vigselakten. Rikskanslern trädde fram och höll ett tal i kungens namn, vilket besvarades av de holsteinska sändebuden. Härefter dånade kanonsalut över staden, under det att ärkebiskopens välsignade de nygifta. Pukor och trumpeter spelade åter upp och förfriskningar i form av vin och konfekt bjöds runt. Sedan var det dags att lämna salen så att den kunde ställas i ordning för bröllopstaffeln.

Klockan ett började måltiden och den varade ända till sex på morgonen. Då hade det blivit för ljust för de planerade fyrverkerierna på Strömmen. De fick skjutas upp till kvällen därpå, då en brinnande krona över brudparets sammanflätade monogram lyste upp det mörka vattnet och två karlar i en båt kastade ut ”salute kulor””.

Den 26 oktober ägde drottningens kröning rum i Storkyrkan

”Den närmaste tiden ägnades åt allehanda banketter, baletter och ridderliga upptåg. Kanske blev det lite väl mycket festande. Den 8 november skriver Johan Ekeblad och berättar att kungen varit ”opasslig” och att man därför tagit det lugnt under den gångna veckan. ”Men nu, gud ske lof, är hans majestät åter väl tillpass igen, så att han i afton drager tillika med drottningen till banquet hos greve Magnus, och i morgon skall hans upptåg ske.”