I maj 1669 avrättades de trolldomsanklagade i Älvdalen strax norr om Väsaberget som stupar ner i Österdalälven. Söder om Väsaberget och på andra sidan älven ligger Oxberg och Gophus. Det är naturligt att oron fortsatte dit.
Redan den 1 mars 1669 redogjorde Magnus de la Gardie för Rådet om muntliga underrättelser om den fortsatta oron i Dalarna. Vid sockenstämman den 20 februari 1669 hade Björs Anna Mattsdotter från Oxberg beskyllts för blåkullafärder. Först nekade hon men avgav så småningom en ostadig berättelse i närvaro av fogden Johan Arwidsson, kyrkoherden Elavus Skragge och adjunkten Anders NohrMoraeus. Björs Anna hade tjänat i Lillhärdal för ett år sedan och anklagade hustrun till sin husbondes granne i Lillhärdal. Enligt Stig Östbergs skrift ”Häxprocesserna i Övre Dalarna omkring 1670-talet. Inriktning speciellt på händelserna som berör byarna Oxberg och Gophus i Mora socken” är denna händelse den allra första som finns rapporterad om trolldomsväsendet i Mora.
27 mars 1669
Landshövding Duwalls redogör i en skrivelse till Svea Hovrätt om sockenstämman i februari och att Björs Anna nu gjort nya bekännelser. Fogden Arwidsson rapporterar till Hovrätten i Stockholm. Riksdrotsen Per Brahe föreslår en särskild rannsakning. Rikskanslern gillar förslaget.
5 maj 1669
Landshövding Duwall besvarar rådets begäran om rapport och uppger att ”synden förutom Älvdalen, numera i Mora socken sig inriktat haver, och dagligen mer och mer sig uppå dessa orter yppar och tilltager.”
Riksdrotsen trodde inte att häradsrätten kunde hantera trolldomsmålen på ett riktigt sätt och förordade istället att en särskild för tillfället tillsatt kommission med hovrättens befogenheter skulle rannsaka och döma på platsen. Detta förslag vann gehör och i Rådet beslöts, att fortsatta rannsakningar skulle hållas genom särskilda deputerade utsedda av hovrätten och biskopen i Västerås.
Ur Stig Östbergs skrift som nämnts ovan.
Innan rådet hade hunnit utse en kommission hade Mora socken sänt bud till Stockholm för att förmå Rådet att påskynda utnämningen. Landshövdingen hade sänt flera skrivelser där han ”framhållit de dryga kostnader extratingen och de misstänktas förvaring medförde för allmogen.
7 augusti 1669
Kunglig fullmakt utfärdas för riksrådet Creutz att föra presidium.
12 augusti 1669
Kommissionen samlades i Mora och påföljande dag, som var en söndag, hölls tre predikningar under högmässan. Efter mässan samlades folket utanför prästgården. (Prästen Skagge uppskattade antalet till 3 000.) Kommissionens fullmakt lästes upp och man meddelade att rannsakningen skulle börja med de misstänkta från de först berörda byarna – Oxberg och Gopshus.
Rannsakningen ägde rum i sockenstugan och kaplansgården i omkring en vecka.
14 augusti 1669
Åtta personer från Oxberg rannsakades därefter rannsakades fyra personer från Gophus.
15 augusti 1669
Kommissionen delades upp i två avdelningar.
NohrMoraeus höll i rannsakningarna i sockenstugan, det hölls även en rannsaknings i kaplansgården.
19-21 augusti 1669
Hölls överläggning och protokollen sammanställdes. Den 21 augusti började domarna utfärdas.
20 august 1669
Prosten i Tuna, borgmästare Kock från Falun, bergskollegiets fiskal Kientzelius och fogden Arwidsson reste till Älvdalen för att fortsatta rannsakningen där. De anklagade fördes därefter till Mora och fick sina domar där den 21 augusti.
(Protokoll saknas.)
23 augusti 1669
Domarna offentliggjordes.
Totalt hade 60 vuxna personer och en mängd barn rannsakats inom Mora socken. Av dessa 60 vuxna dömdes 23 till döden, däribland Knås Marit från Gopshus. Av de dödsdömda avrättades 15 genast. Två havande kvinnor skonades i väntan på nedkomst, ’då de strax skola dräpas, bålet står tillreds’. Bland de övriga sex som dömts till döden men inte avrättats utan ställts under hovrättens vidare överväganden var Knås Marit …
Redan den 24 augusti, när rannsakningsarbetet var slutfört och endast verkställandet av straffen återstod, skrev Lorentz Creutz till Stockholm och redogjorde för antalet utfärdade dödsdomar, 16 i Mora och 6 i Älvdalen, samt antalet personer som skulle få slita ris. dessa var 36 stycken.
Ur Stig Östbergs skrift
20 september 1669
Creutz avlade rapport för rådet och fick beröm för sitt arbete.
23 september 1669
Rapporter från Duwall och Skragge om att trolldomsanklagelserna snarast ökat efter kommissionens avfärd.
Riksdrotsen Pehr Brahe föreslog en ny trolldomskommission. Order utgick till landshövding och biskop om nya rannsakningar och en särskild böndag.
30 november 1669
Sju personer fördes först till Falu Stenhus och sedan tillbaka till Mora där de uppmanades att bekänna trolldom.
När den kungliga kommissionen kom till Mora möttes de av befolkningens krav på skärpt hårdhet i bedömningen, men istället gav sig kommissionen på vittnen och angivare.
2-6 december 1669
Förstärkt extrating i Mora som leddes av landshövding Duwall. Förstärkningen bestod av borgmästare Kock i Falun, landbokhållare Erik Prytz och fem prästmän (Elavus Skragge, Georg Moraeus – båda från Mora, Anders Norr Moraeus som nu var komminister i Falun, Lars Elvius i Älvdalen och Gustav Elvius i Rättvik.)
60 anklagade
10 december 1669
55 domar över 40 vuxna och 15 barn/unga. (Av dessa var 16 vuxna och 13 barn nytillkomna efter augusti månad.)
Inga dödsdomar avkunnades, men några ställdes under ”Gud och höga överheten”.
10 januari 1670
Rannsakningar i Oxberg och Gopshus av Sacellano G. Moraeus.
1671 Ny trolldomskommission
Dödsdomar
2 i Älvdalen (protokoll saknas)
3 i Mora (protokoll saknas)
9 i Orsa (protokoll saknas)
3 i Rättvik
8 i Leksand
Sommaren 1671
Gemensam skrivelse från socknarna till rådet att få slippa fortsatta trolldomsrannsakningar.