Tid för reflektion (010111) – ambassadör (115)

Tid för reflektion Redigera inlägg

Länge tvekar jag. Är det för privat att skriva om mina senaste dagar?

Samtidigt – jag tror att detta kan inspirera andra stressade, intensivlevande företagarkvinnor!

Som ni nog sett på min blogg har jag haft en otroligt intensiv höst. Ombyggnation, nyanställningar, kompetenshöjning inom olika områden, arbetet med team-building, utveckling av nya arbetsmetoder och strukturer… jag skulle kunna hålla på länge till…

Och ja, ni har väl även sett allt det nya som väntar… nyanställningar, nya företagsformer, etablering av nya kontor, invigning av mina nya lokaler, fortsatta förhandlingar med bankerna, massor av nya ärenden, satsning på web-närvaro… ja även här skulle jag kunna hålla på i det oändliga …

Insåg någonstans i detta att det var dags att ta hand om mig själv för att orka, för att inte tappa balansen – bli fartblind. Den viktigaste framgångsfaktorn för oss småföretagare är trots allt att vi själva mår bra, är balanserade och kan ta kloka beslut i varje ögonblick.

I samtal med kloka människor hade jag länge fått rekommendationen att tillbringa en tid i kloster – Råå eller Mariavall tror jag förslagen var. Av en slump fick jag höra talas om Killans bönegård i Östra Vemmerlöv. De hade bönedagar mellan jul och nyår.

Här hittade jag den ron och reflektionen som jag behövde. Fantastiskt vällagad vegetarisk mat. Vackra omgivningar för promenader och skidåkning. En enkelhet och omtanke. En möjlighet att få struktur i dagarna genom att delta i frivilliga böner… men annars – bara tid för mig och mina tankar. Allting fanns serverat. Framför kakelugnen lät jag det gångna året sammanfattas. I skidspåret landade drömmarna inför framtiden.

När jag gick in i detta bestämde jag mig för att vara anonym. Att samtala och lyssna utan att någon visste om mitt yrke var så skönt. Det är som att advokatrollen omedvetet placerar mig i ett fack. Ibland har jag upplevt det på fester – kul, lite flippade samtal ända tills bordsgrannen frågar vad jag sysslar med. När jag lite undvikande svarar advokat blir samtalen allvarligare…

Värmen i tystnaden var underbar. En kväll satt vi fyra kvinnor framför kakelugnen, skrev och läste – utan ett ord… bara en nickning när man steg in. Och samtidigt denna trygghet av människor. Att lyssna till ljuden av människor i ett tyst hus – inte röster utan dörrar som öppnas, steg, långsamma rörelser.

Lugnet och tryggheten har jag sparat i en av alla dessa burkar av upplevelser som jag tar fram och ”sniffar” på vid behov.

(PS – och för företagare som ser det där med ekonomi som en begränsning – ett dygn på Killans bönegård med helpension kostade 400 kr… visst är det otroligt…)

Kommentarer

  • Vad fint du skrivit Annika och visst är det viktigt att ta hand om sig själv och ibland är det jätteskönt att vara helt anonym – för visst är det annars lätt att placera människor i fack – yrke, ålder, bakgrund t ex! Ingrid
    2011-01-02 kl 22:21          Gilla       Sluta gilla
  • avatar     Nina Wahlin
    Så underbart befriande och inspirerande. Varm kram till dig!
    2011-01-03 kl 17:58          Gilla       Sluta gilla
  • 207 visningar… förstår inte riktigt varför? Har inte länkat upp denna på andra ställen än jag brukar. I vanliga fall har jag runt 60 visningar på ett inlägg. Förstår ni?
    2011-01-14 kl 22:08          Gilla       Sluta gilla         Ta bort
  • Åh, det där skulle jag vilja göra. Alltid velat åka på retreat, men det är ju så mkt man vill. Lustigt att jag läste detta just nu, efter att just skivit om döden. även det ett ganska ovanligt ämne här på bloggen!/ stärnhälsningar Karin, Astarcan
    2011-01-19 kl 15:41          Gilla       Sluta gilla
  • Tusen tack för tipset. Jag lärde mig om talande tystad av abedissan på Mariavall, Benedectinekloster nedanför Kristianstad. Hon förstod inte varför jag pratade så mycket. Så sa hon rätt ut min tanke och log. Jag svarade att mitt huvud är fullt av sånger som jag får insikt av och som jag ju visar i min muskiblogg. Då log hon bara och sa att det får samma effekt om jag sjunger i mitt inre. För nunnorna, de sjunger i kyrkan. Så kände jag mig som fem år igen och fortsatte att sjunga högt. Men tog till mig av hennes lärdom. Jag har länge fundera vart jag skall ta mina kamrater nu i vår. TACK! Lilian
    2011-01-20 kl 15:08          Gilla       Sluta gilla
  • avatar     Monica Reer
    låter fantastiskt!
    2011-01-20 kl 21:51          Gilla       Sluta gilla
  • avatar     Anonymous
    Killans bönegård är en underbar plats att vara på