Får ett meddelande på FB: ”Använder Annika Andebark alltid korrekt grammatik?” Och det kan jag säga med en gång att jag inte gör i cyberspace.
Juristsvenskan är så väldigt korrekt. Ju mer juristsvenska jag använder desto större är mitt behov av att bryta mot alla regler – bara skriva av mig. När jag satt ting exploderade detta skrivbehov i sångtexter. I många år har det varit i dagboksanteckningar. När barnen var små var det i sagor.
Otaliga är de tillfällen när jag fått akut skrivklåda och fått rusa iväg och köpa penna och sedan skrivit av mig på baksidan av en servette eller något kvitto jag hittat.
Med åren har jag lärt mig. Idag har jag alltid en liten skrivbok och penna i handväskan.
Med htc är det dessutom väldigt svårt att skriva snabbt då den hela tiden ändrar ord och böjningar till något annat.
Att blogga har jag egentligen inte tid med – men jag bara älskar det – och det ger utlopp för det där skrivbehovet. Att sitta och kollgranska känns däremot pest. Det har jag tillräckligt av i jobbet.
Så läsaren får nog stå ut med en massa grammatiska fel och konstiga ord…
Kläderna är nerpackade. Idag bär det iväg till the Studio med hela kontoret. Återigen känns det som lite nystart. Det är åtta månader sedan förra nystarten. Sedan dess har det hänt massor.
Det känns som ett skede där det händer massor igen. Möten med nya personer som är på väg in i företaget. Kontakter med banken för att kolla om vi vågar expandera. Få färdigt den här bloggen så att det går ännu smidigare.
Om två veckor är det advokatdagarna. Ännu en sån där avstämningspunkt som jag brukar sätta upp för mig själv.