Skatteverket och företagande – ambassadör (238)

Skatteverket och företagande Redigera inlägg

2011-09-08 kl 08:16 av Annika AndebarkGilla4 kommentarer112 visningar

2004 startade jag min verksamhet. Sedan dess har jag aldrig tagit ut någon marknadsmässig lön i förhållande till nedlagda timmar.

Då – när jag startade – var det ett levebrödsföretag. Mitt samhällsengagemang och viljan att hjälpa fick mig att anställa. Många varnade mig. 2006 köpte jag en fastighet i min enskilda firma.

När man har en enskild firma blandar man på något sätt ihop privat och företag. Därför startade jag först ett aktiebolag för Advokatbyrån 2008. Avsikten var från början att kunna ta in fler advokater som delägare i detta bolag. Redan då fanns visionen om ett servicebolag för advokater. I enskilda firman lämnade jag kvar detta embryo till servicebolag och fastigheten.

Som läsare av denna blogg nog förstått var 2010 ett mycket omvälvande år för mig. Sett i backspegln är jag faktiskt imponerad av mig själv över allt jag genomförde detta år – och framförallt att jag inte gick i väggen.

Våren 2010 startade jag Teraxacum. Även detta som en pusselbit i ett större sammanhang. Jag vill ha en delaktighet i servicebolaget – som ska bli en ekonomis förening. Men i Teraxacum vill jag ha fastigheter och varumärken. Som ett led i detta sålde jag fastigheten till Teraxacum under hösten.

Idag har Advokatbyrån anställt fyra jurister och två sekreterare, dessutom anlitar vi flera konsulter inom ekonomi, marknadsföring, it. Vi har bidragit till arbetstillfällen för lokala hantverkare vid ombyggnationen av fastigheten. Jag är stolt över de arbetstillfällen min verksamhet genererat!

– Och jag har verkligen slitit och gjor enorma personliga uppoffringar för detta. Bankens belåningsregler har gjort likviiditeten ansträngd. Jag har gått i personlig borgen för stora belopp – satsat allt kapital i verksamheten. Mina föräldrar har ställt upp med pantbrev och lån. Jag skulle inte ha kunnat satsa mer!

Varför skriver jag detta? Jo, just nu känner jag en enorm uppgivenhet över det bemötande jag får av myndighetssverige.

Först var det kommunens krav på ventilationsanläggning mm mm mm vid ombyggnationen! Vi löste det… till stora kostnader…

Sedan är det Skatteverkets omständighet.

Först fick vi ett tre sidor långt brev med frågor – och då ska jag berätta att jag anlitar en mycket duktig bokföringsbyrå! Att ta fram underlaget tog mycket av min redan begränsade tid. Dessutom innebar det kostnader för företaget i form av konstultarvode. Vi gjorde vårt bästa och svarade på alla frågor. Igår kom det ytterligare ett två sidor långt brev.

Jag sliter från morgon till sen kväll… ofta mer än fem dagar i veckan. Någon längre semester har jag inte haft sedan jag startade företaget!!! För att orka krävs det ett djävlar anamma och en väldig massa positiv energi! Jag måste säga att myndighetssverige är den största glädjedödaren!!! Hur fan ska vi få någon att vilja satsa på företagande … tänkte jag avsluta… Hm… säger nog hur upprörd jag är… men det är inget bra slut…

Andas… positiv tankekontroll… Jag hade en helt underbar vandring längs havet vid sextiden i morse… Jag kan välja mina tankar… När jag kommer till kontoret skall jag scanna in förfrågan till Karin – min räddare i nöden!!! Jag vet att jag tidigare varit irriterad över höga redovisningskostnader… (även det något som orsakas av statens krav på företagaren)… men i de här situationerna är en duktig bokförare guld värd!

Kommentarer

  • avatar     Pia Bolinder
    Jag håller med, vi har haft 2 revisioner med anledning av att en resebyrå får tillbaka mer moms än vi betalar (det är ju inte moms på utlandsresor) det tog mig många timmar tillsammans med vår ekonomi konsult(som debiterar timmar) att förbereda, sen satt man på nålar i en månad och fick tillbaka alla papper och en promemoria att det inte fanns något att klaga på, bra! Andra gången lika så… Förra året efter askmolnet hade vi 96 askmolnsärenden varav de flesta löstes automatiskt, en del gick till resegarantinämnden en del i ARN ett gick till tingsrätten… summa sumarum, vi fick rätt i alla ärenden.. men…alla timmar, vem betalar min nästan heltid som jag lade ner på brev till myndigheter om och om igen under ca 3 månader.. efter det höll det på att processas i ett år..jag har gråtit många frustrationstårar, men när det sista beslutet kom, från Tingsrätten att vi inte hade gjort något galet, då borde jag blivit glad, men jag blev förbannad, att jag har legat sömnlös så många nätter, inte tjänat några pengar och behövt ha hjärtat i halsgropen i ett helt år. men det som känns bra är att jag inte gav upp utan stred för det som jag visste var den enda vägen, rättvisa!
    2011-09-08 kl 11:19          Gilla       Sluta gilla
  • Tack Pia! Känns som vi i detta forum kan stötta varandra när det här storebrorstänkandet suger den energi som vi hade behövt lägga på annat…
    2011-09-08 kl 12:53          Gilla       Sluta gilla         Ta bort
  • avatar     Pia Bolinder
    absolut! jag gillar detta forum 🙂
    2011-09-08 kl 14:23          Gilla       Sluta gilla
  • avatar     Monica Reer
    tänk så här..de gör bara sitt jobb..thats it! så får du tid över till annat 😉