Innan jag mötte Dig visste jag inte vad kärlek var. Från första stund ville jag ge Dig allt. Ett syskon att dela Din barndom med, men innan Du förstod att Du även behövde dela med Dig av allt Du hade.
När jag ser tillbaka på mitt liv har jag delat de lyckligaste stunderna med Er.
Mer än en gång har jag fått höra att jag överarbetar saker. Även Er uppväxt tänkte jag igenom, bestämde mig att fokusera på morgon- och kvällsrutinerna. Varje morgon väckte jag Er med att berätta hur mycket jag älskade Er och att ni var unika. Det skulle finnas gott om tid att äta frukost. Vintertid havregrynsgröt med jordgubbssylt, gjord på jordgubbarna vi plockat under sommaren.
När Ni var små arbetade jag på bank i Ystad. Det var inte alltid jag hann hem till kvällsmaten – men sagostunden missade jag sällan. Det hände att vi satt i timmar, läste, sjöng, pratade. Det är de finaste stunderna i mitt liv.
Eller de långa sommarloven när vi stannade på badet så länge Ni ville. Packade lunchen och körde ner till stranden. Fikade under körsbärsträdet. Nils och Sofia var som två extra barn. Christine och jag planerade tillvaron. Ibland var Ni hos oss, ibland hos dem. Tack vare Christines stöd blev sommarlovet långt även när jag drev eget företag.
Jag är oändligt tacksam för varje sekund jag fått dela med Er.
Många prövningar har Ni fått utstå. Men Ni har utvecklats av dem till två helt otroliga individer. För en tid sedan visade Ni er omtanke i handling på ett sätt som jag för alltid kommer bära med mig. Att Ni finns får mig att vilja leva. Genom Er upplever jag världen på nytt.
Tack för att Ni finns!