Bäror

Från Fjärdingstinget, juni 1668:

Bekände hon ock huru dessa bäror göres, den första bäran få de ab ipso Diabolo och han sedan giver dem mjölk och en slags gräs, sedan taga de ovide länkeknutar eller stenar och litet vatten, sedan röra de det omkring tillsammans, då skola de emellertid bannas och svärja, och honom åkalla då bliver där av straxt bäror, och då springa de straxt upp utur byttan och vart de vilja sända dem, dit resa de, och taga vad de bliva befallda, antingen mjölk eller annat, och när bärorna taga bröd taga de det som in uti brödet är, men skorpa[n] bliver kvar, utav de varor som bärorna till dem föra skola de giva den onde tiondelen, men det andra hava de kvar. Vilket Gertrud haver gjort, sedan detta blev uppenbarat om henne. Av Peder Matsson haver hennes bäror tagit en smörklimp, varav alla kunde äta så många hon därav ville giva, och när hon intet längre vill hava dem visar hon dem ifrån sig, sägandes, farer ad Diabolum och intet till folk mera.”

Från förhör med Gertrud:

”Huru bärorna kunde bära så stora påsar?

R. Att de kunde göra sig hurudana de ville, små eller stora, och i vad skepnad de ville.
Dessa bäror bekände hon sig hava gjort samma natt förrän hon for åstad ridandes på tävan på sätt som följer, näml. att hon hade sprungit och hoppat uti det vägskäl där hon var när Satan följde henne hem, manat honom fram med det instrument hon skulle röra ihop bäror med, han kommit med en målad och krusad stör, sprungit föråt hem, hon efter, och på sätt som förr berört är, gjort dem, då de hava sprungit av byttan 2 stycken en efter annan, hon vist dem åstad bort till Bertil Olof Nils.s gård uti hans härbärge efter korn, Satan därmed farit sin väg med stören. Bekände att Bertils Olof intet hade gjort henne något ont.

Q. Vart hon gjorde av bärorna?
R. Hade dem där som kornet stod.
[fol. 13v] Q. Om hon icke var rädd att de skulle äta ur kornet för henne?
R. De vill icke äta sådant.
Q. Vad de då äta?
R. Något av det som de själva buro hem.”

Från förhör med Anna:

”Satan lärt henne göra bäror, han tagit fram en bytta, låtit däri något mjölk, Anna öst därtill något vatten, han burit byttan i en korsväg strax vid gården, där de bägge hava begynt att röra i byttan med var sin målad kräkla, båda två bannas och svurit, han spottat däri men hon intet, så hava där omsider sprungit 4 st. bäror ut så stora som hundar större och mindre, sedan hava de gått hem igen, hon därnäst och bäror därefter. När de kommo in hava de genast sökt efter mat och varit upp i mjölkkärlen. Satan befallt henne visa dem bort till pastorem (den han kallade storljugaren) efter korn, det hon ock gjort hade de farit åstad, tagit där något rågbland, och sedan efter någon stund kommit igen med säckarna fulla, det hon haver emottagit, ropat efter Satan att han skulle komma och avhämta det som han ock gjorde.
Berättade att de sedan gömde sig under sängen, när de blevo hungriga hava de gått åstad till fäbodarna.
Under resan haver hon vist dem till länsmans fäbodar, där de skulle vara till dess Satan skulle komma till henne, vilket icke skedde på 8 dagar, där hava de mjölkat 4 kor, och när de kommo tillbaka hava de (reverenter dictum) spytt ur sig mjölken uti en skäppa, och då Satan kom om natten haver han allt detta tagit emot uti en påse och farit sin väg med.”