Kyrkan och dess byggnader

År 1574 angavs träkyrkan i Älvdalen som förfallen. "År 1578 började man att bygga den nya kyrkan, nu av sten, eftersom man fått löfte om egen präst om man byggde kyrka och prästgård och därtill lade 'så mycken åker och äng, att en kyrkoherde väl kan få sin bärgning där av...' 1586 invigdes kyrkan och församlingens första kyrkoherde Laurentius Beronius installerades. Med tiden växte prästgården till en välbyggd och präktig anläggning som var mäkta imponerande när Laurentius Petri Elvius (trollprästen) tillträdde. Den kringbyggda gården bestod av en mångfald hus, lider, stall, nattstugor, källare, snickarstuga, portlider, drängstuga, lador, foderhus, torkstugor, råglador, eldhus, vedbodar, härbren, mjölbodar, fiskebod, badstuga, smedja, eldhus osv i en omfattning som förvånar. Till prästgården fanns stora ägor såväl inom som utom socknen, jaktmarker, fiskevatten osv." Ur "Älvdalen-Blåkulla tur och retur" av Hjalmar Larsson

År 1574 angavs träkyrkan i Älvdalen som förfallen. “År 1578 började man att bygga den nya kyrkan, nu av sten, eftersom man fått löfte om egen präst om man byggde kyrka och prästgård och därtill lade ‘så mycken åker och äng, att en kyrkoherde väl kan få sin bärgning där av…’ 1586 invigdes kyrkan och församlingens första kyrkoherde Laurentius Beronius installerades. Med tiden växte prästgården till en välbyggd och präktig anläggning som var mäkta imponerande när Laurentius Petri Elvius (trollprästen) tillträdde. Den kringbyggda gården bestod av en mångfald hus, lider, stall, nattstugor, källare, snickarstuga, portlider, drängstuga, lador, foderhus, torkstugor, råglador, eldhus, vedbodar, härbren, mjölbodar, fiskebod, badstuga, smedja, eldhus osv i en omfattning som förvånar. Till prästgården fanns stora ägor såväl inom som utom socknen, jaktmarker, fiskevatten osv.” Ur “Älvdalen-Blåkulla tur och retur” av Hjalmar Larsson

“Det enda man med visshet vet om Elfdalens kyrkliga förhållanden i forna dagar är, att det varit kapell under Mora. Huru långt tillbaka i tiden detta sträcker sig är icke kändt, men den äldsta skrifna handling. som Elfdalens kyrka äger, nämligen det bref, varigenom socknen skildes från Mora såsom eget pastorat den 22 februari 1586, låter oss veta om de kyrkliga förhållandena på den tiden, att socknen såsom kapellbygd tre gånger om året fick besök af prästerna i Mora. Det uppgives med bestämdhet, såsom ock i nämnda handling antyddes, att då funnits ett förfallet kapell, troligen af tar, vilket anses haffa varit beläget ungefär en kilometer söder om den nu varande kyrkoplatsen i närheten af där järnvägen går över landsvägen. Ända in till år 1895 såg man i en byggnad å kyrkoherdebostället på insidan af en gavelvägg lämningar af kyrkmålningar, som antagligen kommit från detta gamla kapell på så sätt, att när det refs ned, virket därifrån kom att användas vid prästgårdsbyggnaden.” (ur Anteckningar om Kyrkan och Kapellen i Elfdalen av C.W. Söderström, tryckt i Borlänge 1905.)

År 1586 fick Älvdalen en egen kyrkoherde. Då har redan älvdalsborna byggt en ny kyrka som av C.W Söderström beskrivs såhär: “Den kyrka, varom Biskopen i nämnda bref intygar att ‘Elfvedahls socknemän hederliga och väl uppmurat och hvälft henne’ torde till storleken ha varit ungefär hälften av en nu varande. Med sin höga och branta takresning har hon företett någon likhet med Evertsbergs kapell i våra dagar, med den skillnad att byggnadsämnet var sten. Efter då varande folkmängd torde hon ock varit fullt tillräcklig för behovet. Sådan förblev hon ock ett helt århundrade ända till åren 1687 och 88 då den första utvidgningen företogs.”

Tillbyggnaderna 1687-88 bestod huvudsakligen av tillbyggnad i öster för koret. I samband med tillbyggnaden skänkte Karl XI det altarskåp som idag finns i Evertsberg. 1762 flyttades den södra väggen av den ursprungliga kyrkan ut. (I samband med detta fick taket en egendomlig "brytning".) Bild och uppgifter är hämtade från C.W Söderström

Tillbyggnaderna 1687-88 bestod huvudsakligen av tillbyggnad i öster för koret. I samband med tillbyggnaden skänkte Karl XI det altarskåp som idag finns i Evertsberg.
1762 flyttades den södra väggen av den ursprungliga kyrkan ut. (I samband med detta fick taket en egendomlig “brytning”.) Bild och uppgifter är hämtade från C.W Söderström

“Kyrkan hade då klockstapel, som stod söder om kyrkan på en plats, som i senare tid blivit nedsänkt vid ombyggnad af landsvägen förbi kyrkan. Ända till 1890 voro grundstenarna till stapeln synliga, och marken västerut därifrån, där nu nya begravningsplatsen är, bar namnet stapelåkern. Af kyrkans två ringklockor är en, den äldsta, gjuten 1585, således ett år före skilsmässan från Mora, och sedermera oförändrad bibehållen. Den är nu slagklocka för tornuret.”

Mer om Älvdalens kyrka

Åsens kapell byggdes inte förrän efter år 1729.

Interiör 1631

Källa: Älvdalens socens historia av Severin Solders del 1

Sex pelare mitt i kyrkan och tolv vid väggarna för att bära upp läktare. Valv av tegel. Golv av gråstenshällar “tämligen ojämnt”. 22 bänkar för manfolk och 26 för kvinnfolk samt en läktare med en bänk. En biskopsstol (god målad 1620). Till sakristian ledde en järndörr. Kyrkan hade tre fönster och två dörrar, vapenhus av sten och en klockstapel “sunnan kyrkogården” men saknade torn, kor och orgelverk. 1607 hade en kyrkomur uppförts. Kyrkoherden Johannes Birgeri Moringius (bodde i Älvdalen 1601-1628) hade skänkt ett ur “till rättelse uti kyrkione”.

1596 hade kyrkan målats invändigt.

Kyrkans inventarier år 1668

Altartavlan finns nu i evertsbergs kapell

1686 besökte Karl XI och skänkte bl a ett altarskåp från 1430 som tidigare hängt i Leksand (dit han skänkt ett annat altarskåp). År 1762 flyttades altartavlan till Evertsbergs kapell.  ( 2013 blev den stulen men återköptes av försäkringsbolag och svenska kyrkan. Så här beskrevs altartavlan.  Mannen åtalades. )

Enligt Älvdalens sockenhistoria del 1 av Severin Solders var en äldre altartavla “tryckt på Engelskt skinn”. I böckerna tidigarelägger jag altartavlans förflyttning till Älvdalen.

Predikstolen

I protokollet från det extra ordinarie tinget (sid 17 v) beskriver Gertrud hur hon varit i kyrkan. “Natten mot förste stoorbönedagen haver hon tillika medh en stor hoop andre varit in i Elfvedahls kyrka, fahrit in genom en ruta på söder sidan uthmedh Predikstohlen, som var ett litet hool på; När hon medh sitt sällskap kom in såge hon Sakristiedörren haver stått öppen, dher varit en stor hoop av styggt Partij föråt, bland andre en flenskallot man, henne obekant, med stor mössa, och uthi sådane kläder som dhe brukat förr i Elfvedahl, dhen dher haver givit dhem vijn at dricka, och ööst vijn i deras huvudkläder dher haffa dhe och karvat mässokläden, footklädet som ligger för altaret. Sanct Martins beläte som står i Choret, och dhe små huvuden som ähre på Predikstohlen; farit uth genom samma söndrige rutha, skaffvit klåckorne och dher medh farit till Blåkulla;”

"Brudbänkar har förekommit långt tillbaka i tiden. De har använts när vigseln varit i anslutning till söndagens gudstjänst. Brudparet har suttit vända mot altaret till de växlat ringar. Sen var de vända mot församlingen. Älvdalskyrkans brudbänk, från 1645, har ett ryggstöd som man kan vika över så man behöver inte vända hela bänken." Ur Bröllop, björnsmällar, bockskjutsar och brudkronor. Bröllopstraditioner genom tiderna i Älvdalen", av Pell Birgitta Andersson och Pell Lena Norin, 2015.

“Brudbänkar har förekommit långt tillbaka i tiden. De har använts när vigseln varit i anslutning till söndagens gudstjänst. Brudparet har suttit vända mot altaret till de växlat ringar. Sen var de vända mot församlingen. Älvdalskyrkans brudbänk, från 1645, har ett ryggstöd som man kan vika över så man behöver inte vända hela bänken.” Ur Bröllop, björnsmällar, bockskjutsar och brudkronor. Bröllopstraditioner genom tiderna i Älvdalen”, av Pell Birgitta Andersson och Pell Lena Norin, 2015.

Kyrkklockor

1585 hade klockstapeln tre klockor: en liten handklocka, dagens slagklocka (från 1585) och en tredje som flyttades från gamla kyrkan. 1620 lät församlingen gjuta en ny storklocka.

Ljuskronor

Enligt C.W. Söderström har två ljuskronor i bronserat järn skänkts till Åsens kapell. Hängde dessa i Älvdalens kyrka år 1668?

Myrmalmskrona från Åsens kapell, bild uppladdad på Kyrkokartan.se av Barbro Thörn

Myrmalmskrona från Åsens kapell, bild uppladdad på Kyrkokartan.se av Barbro Thörn

 

"Sockenstugan och Prostgården omkr. 1915. Okänd fotograf." Ur "Kyrkbyn i Älvdalen när seklet var ungt" av Helge Lindberg

“Sockenstugan och Prostgården omkr. 1915. Okänd fotograf.” Ur “Kyrkbyn i Älvdalen när seklet var ungt” av Helge Lindberg

Kyrkstallar

“Sockenborna skulle ju förr enligt den gamla kyrkolagen bevista söndagens högmässa. Man fick inte utebli tre söndagar i rad. Folk utifrån byarna brukade därvid komma ned redan på lördagskvällen. De inkvarterade sig i gårdarna i Kyrkbyn. Uppe i Dal t ex kunde det vara fula stugan med kyrkfolk på lördagsnätterna. Till julhelgen var det “fullpackat”, berättade … Anna Östlund (barnfödd i Dal) för mig 1938. 

Några byar, Åsen, Brunnsberg, Blyberg och Garberg hade dock egna kyrkstallar, försedda med britsar där man kunde övernatta. En del sådana ställen kunde till och med värmas upp. Öster om Hedforsgården var det fullt med kyrkstallar och ungefär där Handelsbolagets affärshus senare uppfördes (Dalgatan 71) låg det en samling kyrkstallar, likaså på platsen där Karl Perjöns 1023-25 byggde sitt bostadshus (Dalgatan 63). Kyrkstallarna låg klungvis samlade allt efter bytillhörighet. Det här med kyrkstallarna för 100 år sedan kunde Lars Hård (f. 1856) klart redogöra för när jag utfrågade honom 1938. 

Fördöljas bör väl inte att karlarna var mycket angelägna om att hinna ned till Kyrkbyn på lördagskvällen innan Klubben stängde.” Ur “Älvdadens kyrkby när seklet var ungt av Helge Lindberg.