En söndag i rörelse

Brr… det var isande kallt i den sydöstliga vinden och vågorna kastade sig skummande mot stranden. Denna strand som var så bred efter Ystads kommuns sandförflyttning tuggas upp av havet för varje dag.

I tankarna finns föredraget i Örebro, en krönika till Lev Livet… men mest finns tankarna på en nära vän som ligger på sjukhus för proppar i lungorna. Min farmor dog av det. Det finns så mycket i livet som man tar för givet. Det har varit en helg av tid till mig själv. Tid att dammsuga. Tid att springa. Tid att ligga kvar länge i sängen på morgonen och reflektera. Just det där med tid är viktigt för att jag skall orka. När tiden känns ändlös är jag kreativ. När vi flyttade till Ystad var jag och barnen överens om att de skulle sköta städning, inköp och tvätt eftersom de sparade 1,5 timme om dagen på bussresor medan jag fick en timmes längre dagar på grund av körningen. I början fungerade det bra – men efterhand kändes städningen allt mer misskött medan tvätthögarna växte. Kanske har jag för höga förväntningar på vad en 15 och 17 åring skall klara. Nu testar vi ett nytt system. Var fjärde vecka anlitar vi hemrex, de andra tre helgerna delar vi mellan oss. Den som städar bestämmer också över om vi andra får vara hemma på helgen. Vi får se hur länge det fungerar. Inköp och tvätt har hamnat på min to-do-list igen 🙁Ibland avundas jag männen – så många som har fruar som passar upp med den där markservicen. Funderar över det där med livet… vi vet aldrig något om morgondagen. Hur ska jag leva för att kunna dö tillfredsställd? Ja, antagligen skulle jag lägga mindre tid på att tjata på barnen. Vad gör det att skolväskan ligger slängd i hallen, att soporna inte är uttagna, att kläderna är spridda på golvet i deras rum och inte deras sängkläder tvättade? Det är så långt mycket viktigare med de där goda samtalen över köksbordet. Och så vet jag att jag skulle fortsätta att prioritera mina långa promenader längs havet, löparrundorna (som helgens som nog blev minst 1,5 mil) och gympapassen som bara får glädjen att rusa runt med blodet (ja, dottern lockade med mig på ett sådant också i kväll).

Tvättmaskinen tutar att det är klar… och jag biter mig i tungan för att inte säga något till sonen som sitter klistrad vid sin dator. 

Ett svar på ”En söndag i rörelse”

Kommentarer är stängda.