Det finns dagar när jag ifrågasätter vad jag håller på med. Tänk så enkelt livet var som anställd. Ibland känns det som om kraven från omgivningen är orimligt höga på en företagare.
Skattemyndigheterna som kräver att man ska ha fullständig koll på alla regler, kunna fylla i alla blanketter korrekt. Kommuner som förutsätter att man i princip skall vara ingenjör för att få alla tillstånd för att kunna anlita hantverkare för en renovering. De anställda som förväntar sig tydlighet och att man har alla svar. Banker med omöjliga krav på säkerheter och egeninsats. Min uppräkning skulle kunna fortsätta länge.
Det finns dagar när man funderar på om man verkligen är rätt människa att förverkliga visionen. Om det inte hade varit enklare att driva en liten enmansbyrå och istället tacka nej till uppdrag för att ha en rimlig arbetsbelastning. Det är sådana dagar när man bara vill stanna kvar i sängen och dra täcket över huvudet.
Men så kommer de där guldkornen som gör allt slit mödan värd. Som idag. En klient berättade att hon hört mitt föredrag 2004. Det hade förändrat hennes liv. Då hade hon insett vikten av förebyggande juridiska åtgärder.
Ju fler vi blir som arbetar för att sprida kunskapen om juridik – få den att nå ut till den vanliga människan. Ju fler människor kan vi hjälpa.
Då behövs det strukturer för att driva företag. Vi behöver hitta sätt att hålla värdegrunden levande.
Det är därför jag kämpar för visionen. Jag vill verkligen kunna hjälpa människor!