Pro bono-arbete. Alla dessa fina ord. Säg ideellt samhällsnyttigt arbete så förstår alla vad som menas.
När jag växte upp i Övraby var det en självklarhet. I Ungdomens Röda Kors samlade vi in pengar (genom att sjunga maj och spela teater bl a). Vi köpte julklappar som vi slog in och skickade till barnen i Polen. Mina föräldrar var engagerade i det mesta – kyrkan, Röda korset, politiken, vägföreningen, Övraby mölla… Detta engagemang var en självklarhet. Inget som det pratades om i vackra ord.
Jag cyklade runt och sålde lotter för Röda Korset och kyrkan. Det var aldrig tal om någon ekonomisk ersättning. Tvivlar på att barn skulle ställa upp på det idag.
Nu läser jag intervjun i tidningen Advokaten med Niklas Zanden, ekonomie doktor:”Att då, via pro bono-projekt, bygga upp kompetens och skaffa sig nätverk … kan bli oerhört värdefullt i framtiden.”
Plötsligt ser jag lotteriförsäljningen i annat ljus. Jag lärde känna byns invånare och det var betydligt lättare att sälja jultidningar när jag blev äldre.
Den grunden som lades i Övraby har följt mig genom livet. Men idag skänker jag inte julklappar till världens barn eller pengar till fonder.
Inte heller är Pro bono-arbete för mig att jobba gratis i enskilda ärenden.
Mitt engagemang i Ja till Österlen – Nej till skifferbrytning är nog det tydligaste exemplet på vad jag vill engagera mig i. Genom Qlara Besked ville jag bidra till möjligheter för företagare på Österlen. Ambassadörsuppdraget och de gratisföredrag jag åtagit mig att göra är ett annat. Men det pro bono-arbete som upptar mest av min tid är teraxacum – att hjälpa människor förstå juridiken genom bloggen och hjälpa jurister bli advokater.
Tack tidningen Advokaten som gav nya perspektiv på min vardag!