För många år sedan var jag på studiebesök på Jeppsson Pac. Det var på ”den gamla goda tiden” när företaget var en stor arbetsgivare. Vid maskinerna stod arbetare och kontrollerade förpackningarna som kom ut ur maskinerna. Ett monotont och enformigt jobb.
Jag tänker ofta på den bilden. Det är inte den vanliga bilden av frihet. Samtidigt ägde de sina tankar. Ingen vet vad de tänkte där framför det löpande bandet.
Min dag är så annorlunda. Fysiskt finns det inte något löpandeband som binder mig. Klienter betalar för mina tankar. Tankarna måste vara skärpta och fokuserade på uppgiften.
En klient klagade på en räkning. ”det är bara några möten och mail”. Mail är inte så bara. Vi kan inte svara på ett mail utan att tänka. Som advokat är jag skyldig att besvara all post. Ett enda felaktigt uttryck kan få oanade konsekvenser i slutändan. Några korta rader kan ha upptagit mina tankar i timmar. Att ärendet finns med när jag vandrar längs daggvåta stigar kan jag inte ta betalt för. Alla överväganden som görs syns inte i kostnadsräkningen.
Vem är mest fri? Den som står vid det löpande bandet eller advokaten?