Det fanns en tid när marknader var en viktig del av mitt liv. Förmarknaden i Kivik för att träffa folk. Tomelilla på torsdagen för de där inköpen som bara måste göras och fredagskvällen i Sjöbo då det var läge att pruta.
Sedan skilsmässan 2008 har jag bara varit på två marknader. Sjöbo 2009 och Kivik 2008. Det är som om mina prioriteringar förändrats.
En stor del av min tid ger jag till företaget. Både i form av att läsa böcker som utvecklar mig, mingel och utbildningar. Den tiden känns snarare som fritid än arbete. Men det blir inte mycket tid över till allt det andra. Och nu lockar plötsligt marknaden inte alls.
Klockan är fyra när vi parkerar i öster om marknadsfältet och vi har förhandlat fram att vi ska köra hem kl 24. Dotterns förslag var att bli hämtad 02!
En gång i tiden längtade jag till marknaden för att fynda. Idag vill jag helst handla så lite som möjligt. Det handlar om det där med jordens resurser och konsumtion. Ett inköp har det redan blivit.
Dottern har länge klagat på att vi saknar kavel. När jag köper något vill jag att det ska vara kvalitet. Tupperware sägs ha den bästa kaveln. Utförsäljning – så nu slipper dottern använda vinflaskor när hon bakar. Ok – in på marknadsfältet. Har laddat bilen med bra böcker och musik om jag skulle tröttna.
Det märks att jag inte varit på marknad på några år. Trots allt finns det vissa bra och ha grejor som man bara hittar på marknad. På vägen hem blir det inköp av miljövänligt putsmedel som skulle vara superbra på keramikhällar.
Skular i klädståndet och tjuvlyssnar på samtal. Langos med räkor – eller älgkebab. Själv funderar jag på om jag ska köpa det där putsmedlet och köra till kontoret och sätta mig och läsa mina böcker. Där är det mysigt att höra regnet mot taket.
