Novembergrått och så svårt att komma ut på morgonpromenad.
Det blev en sen kväll på kontoret – och ändå hann jag inte igenom alla högar och telefonlistor. Resten av året ska jag sitta fastklistrad i skrivbordsstolen. Inga föredrag – inga nya utbildningar – inga nya projekt (och vi senarelägger ledarskapsprogrammet sex månader.) Bara vara chef och advokat.
De utbildningar jag redan går känns angelägna. I förmiddag är det näst sista träffen på ledarskapsprogrammet genom Tillväxtskolan. En utbildning som verkligen fått mig att reflektera kring ledarskapet och utvecklat mig som chef.
På fredag ska jag börja en utbildning om att ta betalt som också finansieras via Tillväxtskolan.
I nästa vecka är det träff med styrelsekraft – ett program finansierat av Tillväxtverket.
Utbildning och utveckling är något jag alltid prioriterat. För att hinna med blir det sena kvällar på kontoret och helger vid skrivbordet.
Mitt motto har alltid varit att livet är en skola. Ständigt har jag haft fokus på att lära mig saker inom nya områden. Min coach har ofta ifrågasatt mina prioriteringar att ständigt delta i utvecklingsprojekt. Är det dags att jag nöjer mig?