Dagens ros!!!

I Mora hinner jag med en tidigare buss till Älvdalen.

”Jodå, jag kan stanna utanför Tre Björnar”

Dotterns inlämningsuppgift engagerar. Plötsligt lyser texten ”Älvdalen” i displayen. Snabbt rafsar jag ihop mina saker och hoppar av bussen.

Mitt rum är inte längre gult. Det har fått gröna bladslingor sedan i september. När jag sticker ner handen i fickan känner jag bara ”Försvarets hudsalva”. Inte heller i datorväskan finns någon telefon. Kan jag ha glömt den på bussen?

Tini öppnar dörren när jag förtvivlat bankar.

”Får jag låna din telefon, jag har glömt mobilen på bussen.” hasplar jag ur mig.

”Javisst”, hon letar upp numret till Dalatrafik. Väntan är lång fastän jag är nummer ett i kön. Kundtjänst stänger inte förrän kl. 20 enligt hemsidan. Till slut svarar de och ger mig numret till entreprenören; Älvdalens bussbolag. Telefonsvararen meddelar att växeln har stängt, men om jag trycker ett kopplas samtalet till ett akutnummer.

En man svarar.

”Jo, han ska ringa upp chauffören.”

Så handikappad man känner sig utan telefon. Jag ringer min älskade och meddelar att han inte kan nå mig på ett tag. Så ringer jag Älvdalens bussbolag igen.

”Chauffören kommer förbi om ca 15 minuter.”

”Då går jag ner till buss stationen.”

”Nej, det behövs inte. Han kör ändå förbi Tre Björnar, så han kommer in med den.”

Helt otroligt! Mindre än en timme efter att jag klivit av bussen har jag min mobil igen!!!

Stort tack Älvdalens bussbolag!!!