Det enda som är isigt idag är vinden. Så årets julbild är tagen uppe på Söderåsen för några veckor sedan.
Dagens promenad längs stranden var betydligt lugnare än 2012 års löparrundor. Nu kan jag se på minnena med tacksamhet. Livet då var intensivt och upplevelserna många. Det är som om min kropp fortfarande behöver avskildhet för att smälta alla möten och intryck från den tiden.
Nu vet jag att hushålla med min ork så att jag kan lyssna på mina närmaste och vara närvarande i mötena. I så många år försummade jag de viktigaste människorna i mitt liv; barnen och mina föräldrar.
På våra cyklar upplever vi naturen- min älskade och jag. Numera får jag endorfinkickarna av ha koll på cykeln när vi rullar nerför i över 50 km/h.
Att leva klimatsmart har blivit en livsuppgift. Persilja och jordärtskockor växer i odlingslådorna. I skafferiet hänger strumpbyxor fyllda med hasselnötter och i garaget förvaras Ingrid Marie i gamla mjölkakannor.
Många rader har inte blivit skrivna – men tankarna är ofta hos Marit som levde i byn Åsen för snart 350 år sedan.
Tre resor till Älvdalen och två skrivkurser är årets trappsteg mot att förverkliga författardrömmen.
2016 vill jag ge plats för ett enklare liv – för ett liv i harmoni med naturen och rum för orden.
Vackert blogginlägg med fina bilder och tänkvärd text. Hoppas ditt 2016 blir som du tänkt dig.
Kram från en bloggvandrare
Tack! Önskar dig också ett fint 2016!