Den 10 septembris continuerade rannsakningen uti förb.da prästerskaps och nämndens närvaro, efter hållen bön, undantagandes Mats Persson i Våmhus, som för särdeles orsak dimitterades hem, och sattes i hans ställe Stefans Anders Jonsson i Dysberg, den där nu avlade sin nämndemansed.
Ris Anna som tillika med de andra var inne medan bönen hölls, hades kvar inne sedan de andra vistes ut, och ännu med allvar både med godo och ondo förmantes till sanningens bekännelse, förehållandes henne vad Lok Anna om henne vittnat hade, men hon var lika förhärdad.
Sedan hon vistes ut berättades huru såsom vakten, som i morgons tillkom att hava vakt om Ris Anna, litet förrän vi kommo uti tingsstugan, hade sett där en gammal stäva kom fram skramlandes på golvet under en säng vid dörren (framför vilken säng några kläder på golvet voro lagda, där Ris Anna plägade ligga, men då satt på ett säte litet därifrån) vid pass 5 kvarter fram och åter genast tillbaka under sängen igen, så långt att sparlakanet (som på 2 tvär finger när räckte golvet) skylde för stävan såsom förr, vilket Nils Olsson i Loka och Spjut Mats Jonsson i Evertsberg sett hade, Mats sett huru stävan kom fram, upprätt stående och Nils (när han hörde att det skravlade) vänt sig om och då fått se att hon for på samma sätt tillbaka under sängen igen, de där nu blevo inkallade och själva detta berättade. Strax har Anna begärt de ville hjälpa henne i sin säng igen, det de ock gjorde.
Berättades också att i natt vid midnattstid skall elden uti samma stuga i kaplansgården hava tänt uti en tågask, där ett handkläde, något lin och annat rask låg uti, så att ock elden därav fastade i väggen, och ingen visste huru hon dit kom.
[fol. 35r] Jugan Andersson i Kåtilla som då vakt var inkallades och examinerades om någon hade lyst med ljus eller stickor därinne, och på det sättet elden kunnat spillas att fastna i handklädet som i asken låg, men han sade att ingen hade haft någon eld fram ur spisen, ej heller mer än ett trä legat på elden, emedan det var en gräslig storm. Berättade ock att Ris Anna (som på sin säng låg) först hade talt om att hon kände linrök, utav vilket tillfälle hon begynte söka kring stugan och blev varse elden i asken och väggen.
ELDARNA