#AnnasDalaresa 4

Den här veckan får vi följa Anna och Ida upp till toppen av Tandåvalen. (Och inser att jag var lite tidigt ute förra lördagen – det är först här Whispers släpps.)

Jag blir väldigt nyfiken på vilken föreläsning det var som triggade igång Ida Bois intresse för trolldomsprocesserna. Och jag är tacksam för att dela hennes väg. Varken Anna eller jag är så roade av att skapa material på engelska – men Ida Bois har faktiskt redan nu ett instagramkonto på engelska.

Och just när jag skriver detta får jag en idé. Tänk om vi skulle låta nästa kvinnohistoriska festival bli internationell med breakout rooms på olika språk. Vi har redan haft en gäst från USA på våra digitala event och jag vet via Torbjörn Näs att intresset är stort. Vi får se vad som händer den 17 oktober.

*** Ida Bois konto på instagram ***

*** Anna Vild på instagram ***

*** Mitt författarkonto på instagram ***

Gyris Marit

Ur Oväsen i Älvdalen

Har varit den av dem

som är största upphovet till den vederstygglig Trulldomslasten,

och lett så väl föräldrarna

som många enfaldige barn

ifrån Gud och till den Själamördaren Satan.

Landshövdingen Duvalls skrivelse till Kongl. Hof-Rätten den 29 januari 1669

Farmor hostar och vätskan sprutar ut ur munnen. Marit far upp från golvet. Kjolen är varm och våt. Skriken ekar under valven. Farmors kropp är stilla. Marit faller på knä, inte en rörelse från farmor. Kroppen gungar följsamt när hon skakar den. I pölen på golvet glittrar elden. Marits händer är slaktröda. Hon stirrar på dem, kommer på fötter. Famlar mot dörren. Knyter nävarna och slår, slår så hårt mot dörren att det spränger i handleden. 

”Öppna!”

Hon kan inte spjärna emot. Armarna som drar henne från dörren är starkare än hon. På golvet ligger farmor. Schalen har färg av mogna lingon. Marit kastar sig på golvet. Blodet har kvar farmors värme. 

”Såja.” 

Ett virrvarr av skrik och bank och mitt i allt detta Elin, som drar henne från Farmor. Vaggar och vyssjar. Marits ljud har tystnat. Som andetag sipprar blodet ur farmors mun. Elin drar in Marit i famnen, stryker henne över håret, nynnar en barnvisa. 

”Kåkhoror!”

Skriken tystnar och dörren öppnas. Marit rycker till och vänder på huvudet. Fångvaktaren snärtar med piskan.  

”Trollkonan är död!” 

Dråparen kryper in i alkoven. Fångvaktaren går några steg in i rummet. Efter kommer två drängar. Den ena höjer lyktan så att ljuskäglan faller över blodpölen. Fångvaktaren sparkar på kroppen. Den gungar till svar. Han ryggar tillbaka. 

”Landshövdingen får avgöra vad som ska göras.”