Börstads färja

I Peder Svarts krönika står följande text under år 1526.

”Så förstockade då Kung Göstas en god krigs här dit upp. De togo med sig av bergzlagen mycket av allmogen, dock ingen annan än dem, som välvilliga medfölja ville. De komme in till Börstads färjo, där lade hinna andre sig på hin annan side gen mot ganska starke. De sköte många skäktor och pilar över älvene var till annan. Då komme Rettwijcks män på denne sidone om älvene. Men desse fruktade i förstone att de skulle ock vara fiender. Så hade de från Rettwijck sin bud till denna, läte dem förstå att deres mening var föröka och styrka Kung Göttstaffs hop, och ville med honom uppsätta liv och blod. De låte mot var annen i någre dagar, att de måtte få lejde och gisslan för 15 män, dem de över dit till dem förskicka ville. Vilket också skedde…

I förhandlingen begärde dalkarlarna

  1. Daljunkern skulle få fri lejd ut ur landet
  2. “Därnäst att det de hade företagit skulle vara förlåtet och en övertalad sak”
  3. “Till det tredje, att icke någen ny tro eller Lutheri måtte dem bliva påfört
  4. “Till det fjärde, att Konungen icke skulle draga så mång främmande och utländske sätt med uthackat och brokot kläde &c”
  5. “Till det femte, att han skulle bränna upp eller eljes avliva dem som åte kött om fredagen eller om lögerdagen &c.”

Gustav Vasa lovade obrottsligt hålla punkt ett och två. Han bad dem att inte bekymra sig om punkt tre och fem för det hade de inte förstånd till.

”Till det fjärde svarade han att han intet ville bliva mästrad av dem, hure han skulle kläda sina Dravanter och Hovgesin. Han måtte ock rätta sig efter andra potentater, Kejsaren, Kunder och Furstar, att vi svenskar äre icke mere svin eller getter än de.

Så hade Dalekarlaner nu icke anor råd utan de måtte giva sig till freds och låta sig här med nöja. Så blev freden bejakad på både sidor, satte sig ock alla bönderna neder på både sidor, och Kungens krigsfolk drog ock tillbaka sin borgeläge igen.

Var Börstads färja låg har jag inte hittat men i Anitha Jerleruds bok läser jag följande.

”I oktober 1525 drog Gustaf Vasa själv till Dalarna med en manstark här av utvalt krigsfolk. De båda prelaterna hade emellertid ansett redligast att fly och räddat sig över gränsen till Norge. Gustaf sammankallade nu menigheten till ett tingsmöte vid Tuna kyrka och lät där sitt krigsmanskap med blänkande vapen slå ring runt den obeväpnade menigheten. Hans ord föll skarpa när han talade till folket. Den vanvördnad de visat honom borde sonas med stränga straff, vilket också skulle ske ifall något liknande än en gång hände. Kunde de inte begripa att de blivit missledda av prelaternas falska beskyllningar? En dylik godtrogenhet var ju rent av brottslig.

Dalamännen förklarade nu, att de insåg att de illfundiga prästerna lurat dem. De församlade lovade till sist att alltid förbli sin konung trogna.

Vid detta tillfälle undertecknade menigheten ett brev, ställt till Mora sockenmän, en skrift vari de erkände sig ha trott på herr Peers falska beskyllningar, men nu åter betygade sin konung tro och lydnad.

Tidslinje

Pingsten 1523 väljs Gustaf Vasa till kung i Strängnäs och föreslås av Mäster Knut

September 1523 (obs kolla tidpunkt) avsätts Peder Sunnanväder och Mäster Knut de flyr senare till Norge via Dalarna (hösten 1524)

1 maj 1525 brev från Dalarnas menighet till Gustaf Vasa

Brevet framlämnades till kungen vid det riksmöte han anordnat i Västerås maj 1525. Där lyckades han dock få alla närvarande parter att lova honom tro och lydnad. Han begav sid därefter till Kalmar med storm intog Kalmar slott från Berend von Melen. Under tid hade Norbys krigståg i Skåne blivit genom danska trupper tillintetgjort. Gustav Vasa hade tidigare skickat ett brev där han i lugn ton förklarade bakgrunden till sitt agerande, och förklarade att om de ville överlämna Peder Jakobsson till honom och visa sig som trogna undersåtar skulle han verka för deras bästa. Sedan han återkommit till Stockholm från Kalmar åkte han i oktober upp till Stora Tuna socken, där han höll ett möte med dalkarlarna. Oron var nu betydligt stillad. Vid mötet framgick det att det verkade vara i Mora socken som oron varit som störst. Mora kyrkoherde mäster Jakob hade kallats till mötet men uteblivit, vilket av kungen togs som bevis för att han hörde till förrädarnas parti. Moraborna vädjade förgäves efter att få behålla sin kyrkoherde, men kungen var obeveklig och denne tog tillfället i akt att fly till Norge.[2]

1525 – kolla datum (Eriksmäss) – Eriksgata till Stockholm

20 juli 1525 – Kalmar blodbad – Nils Sture och Sören Norbys dotter tas som gisslan

1525 – kolla datum – Uppsala högar

oktober 1525 – Första Dalaupproret förlikning med dalkarlarna – Börstads färja/Tuna kyrka

Julen 1525 – Kristina Gyllenstierna är i Vadstena och skriver brev

juli 1526 Mäster Knut kommer som fånge till Stockholm i september kommer även Peder Sunnanväder och förs skymfligt genom Stockholm

Disatinget 1527? – Peder Sunnanväder straffas i Uppsala – stegel och hjul. Några dagar senare verkställs samma straff mot Mäster Knut i Stockholm

Nils Sture flyr –

”Kristina Gyllenstierna, Sten Sture d.y.:s änka hade en tid uppehållit sig hos kungen i Uppsala och likså hennes minderårige son Nils Sture som dog år 1527 vid 14 års ålder. Så sades det åtminstone. Hans lik lär ej ha visats. Hans kista visades däremot.”

16-18 juni 1527 – reformationsriksdagen i Västerås (handlar delvis om dalaupproret)

28 Januari 1528 – kröning i Uppsala

”I januari 1528 blev Gustaf krönt i Uppsala, nära fem år efter det han blivit vald till konung.

Daljunkern, som numera kallade sig ”Nils Stensson, riddare” hade lovat att, så snart han kommit till makten i Sverige, bli kung Fredrik i Danmark en huld och trogen vän.”

15 februari 1528 – Riksdag i Västerås

Februari 1528 – Stora Tuna

Länkar

Runeberg