Ordets magi

”Därpå avlade gudarna och främlingen eder till varandra att ingendera sidan skulle lura den andra. De svor på sina vapen, och de svor vid Odens gyllena armring Draupner, och de svor vid Odens spjut Gungner, och ett löfte som svurits vid Gungner går inte att bryta.”

Ur Mästerbyggaren i Nei Gaimans Nordiska myter från Yggdrasil till Ragnarök

Ordets magi har levt kvar in i vår tid. Vart jag vill komma med det här inlägget vet jag inte. Det är lösa tankar som kommit till mig och jag vet inte var de ska landa.

Eder

Än idag svär vi eder. När jag började min tingstjänstgöring fick jag svära domareden.

Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag vill och skall efter mitt bästa förstånd och samvete i alla domar rätt göra, ej mindre den fattige än den rike, och döma efter Sveriges lag och laga stadgar;

aldrig lag vränga eller orätt främja för släktskap, svågerskap, vänskap, avund, illvilja eller räddhåga, ej heller för mutor och gåvor eller annan orsak, under vad sken det vara må;

ej den saker göra, som saklös är, eller den saklös, som saker är. Jag skall varken förr, än domen avsäges, eller sedan uppenbara dem, som till rätta gå, eller andra de rådslag rätten inom stängda dörrar håller. Detta allt vill och skall jag som en ärlig och uppriktig domare troget hålla.

Den svärs även av alla nämndemän. Om du blir kallad att vittna får du svära vittneseden. Om du ljuger efter att ha svurit vittneseden gör du dig skyldig till mened.

”Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete att jag ska säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra”.

Den som försatts i konkurs kallas till edgångssammanträdet för att avlägga ed på att tillgångarna och skulderna i bouppteckningen är riktiga. När man gör en bouppteckning i ett dödsbo intygar bouppgivaren under ed att samtliga tillgångar och skulder som bouppgivaren känner till finns med. Detta kan förstärkas genom att bouppgivaren även avlägger ed vid tingsrätt. Även här är straffet mened om man avlägger falsk ed. Även vigselcermonin kan jämföras med en ed.

Jag, NN,
 tar dig, NN, 
nu till min hustru 
att dela glädje och sorg med dig 
och vara dig trogen 
tills döden skiljer oss åt


Jag, NN,
 tar dig, NN, 
nu till min man 
att dela glädje och sorg med dig 
och vara dig trogen 
tills döden skiljer oss åt

Än idag är muntliga avtal lika bindande som skriftliga. En grundläggande regel är ”Pacta sunt servanda” – avtal skall hållas. Däremot är det skillnad på att ha rätt och få rätt – här handlar det om vem som kan bevisa vad som avtalats.

Läsningar

Protokollet från rannsakningen i Älvdalen, september 1668, avslutas med citat av läsningar, först Look Annas.

1. Till lövjeri

Jag tager vatten i min högra hand och tvår av min synd och sår, Gud skill mig ifrå helvetes nöd, jag går i väg eller vägamot, så vore de mig fägna, som jungfru Maria Modern var sin

välsignade sädte son, som kom från Judaland, i tre namn, Gud fader, son och den Helige And.

Item Pater noster etc. Cum sale och slekor, vitlök, etc.

2. Till sängs.

Item till slekorna.

Jag går mig till sänga, följa mig 7 Guds ängla, sju till hand, sju till fot, sju för vart ledamot, sju mig söva, sju mig väcka, sju med mig till paradis sträcka, i tre namn, G. fader, G. son och den Helige And.

3. Till kvesan.

Vår Herre och S. Peder de gingo sig i vägen fram, där mötte de kveso, vart vill du kvesa sagde S. Peder? Jag vill till byes och bryta mannaben: I tre namn, G. Fader, G. Son och den H. And. Och genom en grind och ut på en sjö, där bor varken man eller kvinna, där skall kvesa bo och bygga, i tre namn, G. Fader, G. Son och den Helige And.

Berits Olofs Annas läsningar på Klitten, Älvdalen 8 sept. [1]668

I. Kveseorden

Vår Herre och Sankt Peder de å bron gingo, där mötte de kveso; Vart vill du kvesa sagde Vår Herre? Jag vill i mans hem och bryta ben och väcka blod. Nej, sagde Vår Herre, du aal intet dit, jag aal sätta dig under en jordfastan sten, där aal du vara så ingen vet av dig verdinge, I namn G. F. etc. 

II. Lijtordi.

För huvudsjukan, om en orm eller mus har sett en.

Vår Herre stod å stene och stodde sig min bene, där kom jungfru Marie gångande: vem valde dig min käre son, sagde hon? Jag är liten sagde Vår Herre. Sätt dig ned på en jordfastan sten, jag all lijv dig, ålla dier lijt så lite erå, och hålla där bit så biti erå, i 3 namn G. F. etc.

III. Maktstulen orden.

För folk och hästar, boskap etc. med elementis bröd, hö och blåsande därpå.

Kristus sporde sprito, sol och S. Mario, åken (vilken) så makt och mod är av dig teid (tagit), idag aal an atte biäru, fyr än mässäbökiär åtbredes i clöster og i kiörko, och dier H. Sacrament upphöjes, och kross i bräst och bläst i mun, och dig aal verde bot i sumu stund I namn G. F. etc.

Morgonbön

Hell, misskunder Gud, av Maria är du födder,

På korset för oss möddrer,

Jag beder dig för din bittra död,

Du frälser oss både ifrån pina och nöd,

Ditt H. Lekamen vare mitt yttersta bröd

Guds ord var mitt yttersta åkläde på min yttersta tid

Det unne mig G. F. G. S. Och G. Den H. And.

Runor

Två minuter in i de här filmen studerar vi runor i Älvdalen.

”I Norden hittar vi magiska formler utförda i runskrift från och med 400-talet. Ord som auja, ’lycka, säkerhet’, och alu ’värn, skydd’, antyder att bäraren av dessa inskriptioner hoppades vara beskyddad av just dessa trolldomsord”, skriver Staffan Ottman i ”Bruka Galdrar och väcka Gastar – Isländska sägner om trolldom”. I Sverige betraktades det som Löfvjeri att använda skyddande ramsor. Det var förenat med straffansvar.

”Runorna i sig själv ansågs vara mäktiga trolltecken, och deras kraft berodde på att de hade kommit till människorna från en dold värld där makterna härskade och styrde människors liv. Runorna hade skänkts av dessa makter till människorna.”

Ur Bruka Galdrar och väcka gastar – Isländska sägner om trolldom” i översättning av Stefan Ottman.

Kulning