I början av 1900-talet sågs det som en synd att föda barn som ogift. I den här resan möter vi människorna som drabbades av dåtidens kvinnosyn.
Signe, född 1921
Plats: Cykelaffären
1941 födde Cykelhandlaren sitt första barn. Vem som var far till barnet nämnde hon aldrig. Sonen uppfostrades hos sin mormor medan Signe tog anställning på ålderdomshemmet, som ligger granne med Cykelporten. Här mötte hon Cykelhandlarens far. Om tycket uppstod vet vi inte. Han var många år äldre än Signe, men de fick tre barn tillsammans.
Absolution
Plats: Prästgården Norra Vram
”Absolution, enskild skrift, utdömt av världslig domstol som skamstraff avskaffades 1855 och nattvardstvånget avskaffades 1863.
En ogift kvinna som haft olovligt umgänge och fött oäkta barn och som ville gå till nattvarden
var dock fortfarande tvungen att absolveras för att få nattvarden.
Det hände att det gick ganska lång tid mellan barnets födelse och en absolution, om den alls blev av, ibland ett par år.
Kyrkan förr tog inte hänsyn till hur barn blivit till, den ogifta kvinnan som haft olovligt umgänge hade syndat
även om mannen sedan erkände barnet som sitt.
Men om och barnet avlats under äktenskapslöfte eller paret var trolovade, då kunde mannen låta kyrktaga kvinnan
som sin äkta hustru och då slapp hon enskild skrift.
Kyrktagningen var från början en reningsrit, men blev efterhand mera sedd som en tacksägelse.
Kvinnan tackade Gud för barnet och för att hon tillfrisknat efter sin förlossning. ”
Skorstensmuraren och hans fru
Plats: Sjukstugan i Gunnarstorp
August Olsson föddes den 10 juni 1871. I kyrkböckerna står hans mor angiven som pigan Johanna Jönsdotter (f 1835), fattighjon. Hon dog 1902 på fattiginrättningen i Helsingborg. Redan när hon födde sitt första barn, 1863, står det angivet att hon bodde på Hospital. Hon var då 28 år. Andra barnet, Josefina, föddes 1867. Av husförhörslängden framgår det att hon var inackorderad på barnhem i Kjellstorp år 1877-1883. Hon blev senare hushållerska och dog av tuberol. 1902.
Vem var Johanna och varför var hon intagen på hospital en stor del av livet?
Det får vi aldrig veta, men om vi gräver en generation tillbaka dog hennes far Jöns i slag år 1943, när hon var 8 år. Hon hade då tre äldre syskon (födda 1825, 1828 och 1832) och två yngre syskon (födda 1838 och 1842). Den yngste var ännu inte året fyllda. När modern Katrina dog 1860 (52 år gammal) är hon antecknad som ”Fattighjonet i Bökhults Backstuga”.
Det är imponerande att tänka sig hur denne August lyckats kämpa sig fram. På fotona är det en lång man som tycks ha ett gott självförtroende. Var han någon form av förman?
Leif har berättat att det var August som byggde familjens hus i Ekeby.
Han reste runt i Sverige och byggde skorstenar. 1913 föll han ner från en skorsten i Gäddviken och dog av brännskador som han ådragit sig genom fotogenantändning. Frun, Elise, tvingades sälja huset och ta tjänst som hushållerska, men där fick hon ”inte vara i fred”. Istället flyttade hon hem till dottern Marta i Gunnarstorp.
De sista åren led hon av kräfta i magen och besöktes regelbundet av läkaren.
Elise, f 1860
Plats: hos dottern dit hon flyttade när arbetsgivaren inte lämnade henne i fred
Elise var nummer tre av fem döttrar födda 1856, 1858, 1860, 1863 och 1866.
De två yngsta flyttade till Amerika, Cecilia (f 1863) flyttade den 8 november 1882 och den 8 november 1888 flyttade dottern Annette (f 1866) från Landskrona till N Amerika. I Leifs gömmor finns ett påkostat inbjudningskort från amerikasystern till Elise inför en dotters bröllop. Hur gick deras tankar?
Flickornas far hette Pehr Nilsson Berg och anges som ”Husar, Dräng och Bleckslagare”. Han var son till en husman och född i Frillestad 1825. En märklig anteckning om honom är ”Enl skrivelse från Kronolänsman O Kinberg den 4/4 möter icke något hinder för hans begravning.” Begravning den 9 april 1901.
Den 6 januari 1856 gifte han sig med Elsa Persdotter född 1823. Följande märkliga anteckning är gjord.
”År 1855 den 14de December inställde sig hos Pastorn i Frillestad Drengen Afskedade Husaren Per Nilsson Berg från No 18 Bjuf i närvaro af Åbon Per Rasmusson från Hjoretsjhög och uttog Lysning till äktenskap … Såsom Giftoman för ovan skriven fader- och Moderlösa Elsa Persdotter, gifter jag härmed mitt samtycke till hennes äktenskap med forne Husaren Drengen Per Nilsson Berg från No 18 Bjuf, som ovan.”
Elsa var näst yngst i en syskonskara på elva där den äldste var född 1803 och den yngste 1826. Modern dog av nervfrossa den 13 april 1832 när hon var 48 år gammal. Elsa var ännu inte nio år fyllda.
Den 26 februari 1885 föder Elise en dotter med fader okänd. Systern Cecilia hade flyttat till Amerika två år tidigare. Äldsta systern, Nilla, har gift sig med Nils Persson sju år tidigare. (Elise anmodas med sin närvaro bevista bröllopet som ägde rum kl halv elva på förmiddagen genom en enkel handskriven inbjudan.) Det är äldsta systern Nilla och hennes man ”Arbetskarlen Nils Persson” från Zireköpinge samt arbetaren Nils Brandell från Billeberga som är dopvittnen till Elises äldsta dotter när hon döps den 13 mars 1885.
Men sedan finns en anteckning om att Elise muntligen erkänner dottern som sin och får absolution den 6 februari 1887.
Däremellan har systern Carolina hunnit gifta sig. Det sker fredagen den 11 december 1885 i Rönnarp. Här är det ett påkostat tryckt inbjudningskort med Else Berg och P Berg som värdar. Det finns ett foto av de tre systrarna och deras män där Carolina ser mycket elak ut. Leif berättar att hon skulle ha sagt till Elise att dottern Ester var ett fult barn.
Var Elise träffade August vet vi inte, men han var född 1871, dvs 11 år yngre än Elise så han kan knappast ha varit far till äldsta dottern. Enligt husförhörslängderna levde han i Danmark 1890-1894. Hans första barn föddes i Ängelholm den 20 oktober 1892, dvs när han fortfarande vistades i Danmark.
Ester döptes den 10 december 1892, samma dag som Elise gifte sig med August.
2023 hittade Leif ett häfte med handskrivna recept. Efter lite detektivarbete lyckades vi identifiera Elise som häftets författare.
Att behöva gå med tiggarpåsen
Plats: Hemma hos Leif, huset Albert köpte av gruvbolaget
Även Leifs morfar, Albert född 1887, hade arbetat i Danmark innan han fick arbete i gruvan. Det måste varit en man med djävlar anamma som kunde ta sig ur fattigdomen. Han lär ha vandrat ner till Slesvig Holstein på arbetsresor innan han fick arbete på Skromberga verket och så småningom gruvan i Gunnarstorp.
Han var äldst i en syskonskara på fem där samtliga hade fader okänd.
Albert, född den 31 december 1887 (modern 22 år), absolution den 6 maj 1888
Ferdinand, född den 4 mars 1895 (nu anges modern som Inhys. Pig Carolina Olsdotter 2 Holje). Dog 10 December 1914.
Gottfrid, född 28 mars 1899
Oscar, född den 13 mars 1902
Gärda, född den 23 oktober 1905
Enligt Leif var Carolina skojfrisk och pigg. Leifs mor älskade sin farmor, vilket syns på den bevarade familjebilden. Leifs mormor var dock inte lika förtjust i sin svärmor som både snusade och svor.
Hur klarade denna kvinna att ensam försörja fem barn?
Albert lär på hennes begravning ha pekat på en stor pampig gravsten och sagt att under den vilade hans far ”förbannad vara han där han ligger”.
Även en generation bak är släktförhållandena märkliga … Carolinas far (Ola Persson född 1823) anges som Inhyses redan när han 1861 gifter sig med Hanna Carlsdotter född 1841. Han kunde ha varit hennes far!
Som dopnamn anges ”oäkta Hanna”. Föräldrar ”Inhs. Cart Mats i Ljungar P. Elna Pers. 26 år”. Hanna är född 1841 och 6 år när hennes mor gifter sig med hennes ”far”. Vem var hennes verklige far?
Utifrån Alberts ord på sin mors begravning får jag bilden av en värld där unga kvinnor utnyttjas sexuellt generation efter generation. Alla vet att de är ”oäkta” vilket gör dem till mer ”lovligt byte”. De blir gravida, kastas ut att ta hand om sig själv. Ofta är deras föräldrar redan döda, de har arbetat ihjäl sig och de står alldeles ensamma med ansvaret för barnen.
Alberts far har en ståtlig gravsten. Troligen kunde han lämna efter sig en mindre förmögenhet till sina sönder inom äktenskapet. Kanske hade han förtroendeuppdrag i socknen, satt med i kyrkorådet. Men historiens verkliga hjältar är människor som August och Elise, Albert och Carolina.
De skulle aldrig kunna arbeta ihop till en Amerika-biljett, men de kunde vandra till Billesholm, Gunnarstorp, Nyvång eller någon av de andra gruvorterna i nordvästra Skåne. Arbetet som skorstensbyggare och gruvarbetare var förenat med livsfara. August föll och dog av sina brännskador. Albert fick en lungsjukdom pga dammet han inandades. Men arbetet var bra betalt. Gruvbolaget såg till att arbetarna hade bra bostäder. De skötsamma kunde spara lönen och skapa sig en stabil grund för sin familj. August byggde ett hus i Ekeby. Albert köpte så småningom huset av gruvbolaget.
På fotona ser jag snälla män som står bakom sina fruar och mödrar.