Ikväll ska jag stanna på kontoret. När telefonerna tystnat och alla andra gått hem då är mina tankar som klarast. När de får arbeta ostört. När ingen knackar på dörren mitt i en tanke.
Både EnergyManagement och munken som sålde sin Ferrari betonar respekten för tid.
De senaste året har det varit så svårt. Alla nyanställda har behövt kunna fråga. Jag har varit i och petat i allt.
Förändringen måste börja hos mig. Först måste jag själv ha respekt för min tid. Hur? Ja, det handlar morgonpromenadens tankar om.
Åh, bland det svåraste som finns. Just nu känns det som det är tågresorna som räddar mig och enda stunden man kan arbeta ostört, men det håller ju inte i längden. Och visst är det som du skriver, de anställda måste man *alltid* ha tid för, oavsett!
Just nu lyssnar jag mycket till erfarenhet av delegering. Inser att allting börjar hos mig. Ger jag otydliga instruktioner fungerar inte delegeringen.