Mäster Knut

Här hittar du mer om karaktärerna i Vrede i Älvdalen

1509 erhöll en examen och efter detta benämndes han Magister.

1520 deltog i dagtingan i Uppsala där Kristian II erkändes som svensk kung

”Mäster Knut, Knut Mikaelsson, hade i början haft ett bra samarbete med Gustav. Ett tag fungerade han som Gustavs kansler och ungefärligen från årsskiftet 1521/1522 hade han utnämnts till domprost i Västerås. Det var också han som föreslog att Gustav skulle väljas till kung på riksdagen i Strängnäs i juni 1523. ”

1523 valdes till ärkebiskop av domkapitlet och godkändes av både Gustav Vasa och påven, men var ännu electus när han föll i onåd hos Gustav Vasa.

Dömdes till döden och avrättades den 21 februari 1527

Citat ur Olof Larssons ”Gustav Vasa en furste bland furstar”

”Den politiska turbulensen i början av 1520-talet hade gjort att många biskopsstolar stod tomma när Gustav tog över rikets styrelse. Vincent av Skara och Mattias av Strängnäs hade blivit halshuggna vid Stockholms blodbad och ersatta av Didrik Slagheck och Jens Andersen Beldenak. När resningen mot Kristian inleddes hade båda tvingats lämna landet vilket gjorde att dessa båda stift saknade biskop. Även ärkebiskopen Gustav Trolle hade valt att fly utomlands, vilket gjorde att även biskopsstolen i Uppsala stod tom. Biskopen i Åbo, Arvid Kurck hade flytt undan Sören Norby, men hans skepp hade förlist och biskopen omkommit i vågorna. Inte heller Västerås hade någon biskop sedan biskop Otto Svinhufvud dött 1522. Endast två av landets biskopar fanns kvar – biskop Ingemar i Växjö och den tidigare nämnde Hans Brask.”

”Det besvärligaste var emellertid att få en ny ärkebiskop tillsatt. Den fördrivne Gustav Trolle hade fått påvlig bekräftelse och blivit vigd till detta ämbete. Detta gjorde att han ansågs vara den som trots landsflykten av ärkebiskop i Sverige. I mars väldes trots detta domprosten i Västerås magister Knut till biskop i Uppsala. Valet ogiltigförklarades sedan kungen själv ingripit och förklarat att han ville se en annan man på den posten. Valet föll istället på den påvlige nuntien Johannes Magnus som blev ny ärkebiskop. Nya brev sändes till påven i Rom med begäran att han skulle bekräfta valet av Johannes Magnus.”