När ett samboförhållande upphör (del 2 – vidare steg)

”Man måste inte gifta sig i kyrkan. Man kan gifta sig på socialkontoret. Eller man kan flytta ihop utan att tala om det för någon. Det viktigaste är att tala om det för någon. Det viktigaste är att man vet det själv.”

Nina, 6 år” ur Gamla tanter lägger inte ägg av Mark Levengood och Unni Lindell

I Sverige är omkring 1/3 av alla förhållanden samboförhållanden. Enligt statistiken är det dubbelt så vanligt med separationer i samboförhållanden som i äktenskap[1]. Många vet att det finns en sambolag men få har satt sig in i vad den innebär. Det är därför inte ovanligt att en av samborna blir ”förlorare” i bodelningen.

Ett problem är att veta när ett samboförhållande börjar och slutar. Lagtextens definition av ett samboförhållande är.

”Med sambor avses två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll”.

Stadigvarande brukar man säga är när man har gemensam folkbokföringsadress. Förhållandet skall ha haft en viss varaktighet. Det skall vara ett parförhållande. Förarbetena talar om sexuellt samliv[2].

Men vad är gemensamt hushåll? Här menar man att det skall förekomma ett samarbete i vardagliga göromål samt viss ekonomisk gemenskap/samarbete[3].

Om ena parten flyttar in i den andre partens hus och de har vars en våning där den övre våningen visserligen bara har ett enkelt pentry, där var och en har sina möbler – är det då fråga om ett samboförhållande?

Två kompisar som delar studentlägenhet och lägger pengar i en gemensam matkassa?

 Det finns inte några entydiga svar. Det blir ofta en bedömningsfråga i det enskilda fallet.



[2] Agell sid 242 ff i 3:e upplagan, Grauers sid 223 ff i 6:e upplagan..

[3] prop. 2002/03:80 sid 28