Cykling på Bjärehalvön

När jag växte upp var Mårtensfirandet en lika viktig tradition som julfirandet. Till Mårten skulle betorna vara uppe. För min del kan det lika gärna vara stekt kyckling som gås. Det viktiga är rödkålen, brysselkålen, äppelmos och katrinplommon.
När jag växte upp var Mårtensfirandet en lika viktig tradition som julfirandet. Till Mårten skulle betorna vara uppe. För min del kan det lika gärna vara stekt kyckling som gås. Det viktiga är rödkålen, brysselkålen, äppelmos och katrinplommon.

På Bjäre pågår projektet ”Aktiv Livsstil Båstad Bjäre”. Efter en cykelhelg med utgångspunkt från Båstad kan vi intyga att det är fantastiskt att cykla på Bjäre även i början av november.

Det behövs bättre skyltning av cykellederna. Vi cyklade vilse, enligt google-maps hamnade vi i väglöst land.
Det behövs bättre skyltning av cykellederna. Vi cyklade vilse, enligt google-maps hamnade vi i väglöst land.

Lördag morgon lastade vi cyklarna i bilen och körde till Förslöv. Vi kunde ha tagit tåget – men då Skånetrafiken flera gånger visat sig opålitliga (både med inställda tåg, att man inte fått ta med cyklarna, ersättningsbussar som inte alltid tar med cyklar osv) kan vi inte riskera att förlora värdefull upplevelsetid på irritation över Skånetrafiken.

Enligt cykelkartan passerar cykelleden ”Bjärehalvön runt” utanför Förslöv. Tyvärr är inte cykelleder skyltade, men med hjälp av kartan hittade vi rätt – till en början. Så småningom hamnade vi helt vilse och fick cykla tillbaka på dåliga underlag. Asfalt är det bästa underlaget – men även grus kan fungera. Det är stor skillnad på grus och grus – stora stenar är helt hopplös cykling, eller i vart fall en stor utmaning för de flesta.

Vi följde gamla riksvägen mellan Köpenhamn och Oslo och stannade vid informationsskyltar där vi läste om postrånet 1757 och Milstenen i Tvehöga innan vi rullade ner för Hallandsåsen till Östra Karup. Exakt vilka vägar vi körde lär vi aldrig få veta – men det var fantastisk cykling, särskilt genom reservatet Hallandsåsens nordsluttning.

Vi hamnade i Malen och cyklade massor av vilse, stannade vid porlande bäckar, rullade nerför underbara backar och kämpade oss uppför innan vi insåg att vi nog fick ta en stor väg tillbaka till Förslöv och hämta bilen innan det blev mörkt. I Nöttebacken uppskattade jag att cykeln har många växlar, för att inte tala om hur bra det skulle ha varit med en elcykel.

Skånsk äppelkaka på Pensionat Enehall i Båstad
Skånsk äppelkaka på Pensionat Enehall i Båstad

Enehall väntade varm bastu innan gåsmiddagen. Någon har beskrivit Pensionat som en sorts hotell fast lägre standard. Jag håller inte med. Maten var vällagad och sängarna sköna. Här fick vi en av de bästa frukostarna vi ätit; ost från Skottorp, skinka från Heberlein. Vi värdesätter lokala kvalitetsprodukter framför ett gigantiskt utbud. Hela stället hade en lugn och gemytlig atmosfär.

Men det allra bästa var ändå bastun efter en lång dags cykling. Jag vet inte om det var alla uppförsbackar, den stora gåsmiddagen, den sköna sängen eller bastun – men sov som en stock gjorde jag!

Någon som vet vad detta är! Doftade ljuvligt och vi såg blommande buskar på två olika ställen i Båstad.
Någon som vet vad detta är! Doftade ljuvligt och vi såg blommande buskar på två olika ställen i Båstad.

Redan vid niotiden satt vi på cykelsadlarna. Vi följde stigarna längs havet till Kattvik. Fantastisk utsikt och bilfritt. Båstad ligger som i en gryta och det var alldeles lugnt.

I Båstad hade löven ännu inte blåst av. Vilka färger!
I Båstad hade löven ännu inte blåst av. Vilka färger!

Cyklingen från Kattvik till Haga krävde rejäla benmuskler och balans i uppförsbackar och genom gyttja. Gyttjan tillhör inte vanligheterna – och med en elcykel skulle även den otränade klara rundan.

I november är bilarna få - vilken njutning med slingrande - nästan bilfria - asfaltvägar.
I november är bilarna få – vilken njutning med slingrande – nästan bilfria – asfaltvägar.

Efter gårdagens steniga underlag prioriterade vi asfaltsunderlag före den kustnära Skåneleden längs havet. Istället gjorde vi avstickare ner till Gröthögarna via en härlig nedförsbacke. (Hovs hallar har vi besökt tidigare – men miljön där är ett måste för förstagångsbesökaren.)

Cykling på Bjäre innebär många pauser där vi bara står och beundrar utsikten.
Cykling på Bjäre innebär många pauser där vi bara står och beundrar utsikten.

Bjärehalvön skulle verkligen vinna på ordentlig skyltning för cyklister. Jag har aldrig sett något namn på den cykling vi gör. Det handlar inte om landsvägscykling som ska gå så snabbt som möjligt, inte om mountainbike som är ute i skogen. Nej, vår cykling handlar om att njuta. Det bästa är om du slipper läsa kartan och kan följa vägskyltar. Bjäre är perfekt för vårt sätt att cykla. Det är aldrig långt mellan matställena, det finns många smala asfalterade vägar och i lågsäsong går det att hitta prisvärda boenden.

Via Västra Karup nådde vi Salomonkrog. Deras buffé är den bästa jag vet! Massor av kreativa grönsaksrätter, ägg, lax, kallskuret – och efteråt ett dignande dessertbord. I går kostade brunchen 155 kr/person. Atmosfären är avslappnande – och det är bara några trevliga böcker och tidningar som fattas vid brasan för att göra upplevelsen komplett.

Medan vi åt började det regna och vi tog den kortaste vägen ner till Båstad genom Sinarpsdalen – en av våra absoluta favoritsträckor!!! Det är sååå vackert att jag bromsar bara för att hinna njuta av utsikten!

Totalt blev det 10 mil fördelat på två dagar – så mycket upplevelse till så lite klimatbelastning. (Med en fungerande kollektivtrafik skulle det ha blivit ännu bättre.)

Tips till ”Aktiv Livsstil Båstad Bjäre” och andra cykeldestinationer

1. Skylta cykelleder med Skåneledens fungerande skyltning som förebild

2. Ta fram ”skötselplan” för cykelstigar med råd om vilka material som ska väljas för att det ska bli lättcyklat.

3. En fungerande kollektivtrafik med möjlighet att boka cykelbiljett så att du är säker på att få ta med cykeln.

4. Låt cykellederna utgå från kyrkorna. Kyrktornen är lätta att ta sikte på.

5. Ta fram vägskyltar med avståndsangivelser till större orter och gör det lättare för cyklister att använda småvägar.

I Ängelholm finns vägskyltar som visar hur långt det är till olika ställen. I Danmark har cykelvägarna nummer – enkelt att följa och man vet slutdestination.