Fyrverkerier

Om några timmar är det nytt år och nytt decennium. Utanför fönstret smäller fyrverkerierna redan – jag kunde inte fly från min klimatångest – men stressen är mindre här än i Billesholm.

2012

Cykelhandlaren och jag har olika åsikter om fyrverkeriförsäljningen. Min klimatångest har präglat en stor del av mitt liv de senaste två åren. Cykelhandlaren håller med om köpstopp och satsningar på biologisk mångfald men menar att om han inte säljer fyrverkerier kommer kunderna köpa det någon annanstans. Skillnaden skulle bara bli att det inte finns något jobb till hans anställda under oktober-mars – fyrverkerier skulle säljas ändå. (Jo, här kan jag hålla med om att det är bättre att vinsterna hamnar i Cykelaffären där de går till miljöprojekt som t ex  Team Albert.)

2013

 

När jag för några år sedan föreslog att Cykelhandlaren helt skulle sluta med fyrverkeriförsäljning hittade vi en kompromiss – vinsterna skulle gå till miljöprojekt. Men det hjälpte inte mot min klimatångest. För varje bomb som smälls innan tolvslaget känner jag skuld. För varje artikel om skadegörelse eller skjutningar mot blåljuspersonal våndas jag över att fyrverkerierna kan ha kommit från Billesholm.

Så för att må något bättre flyr jag till mina föräldrar i Ystad.

2014

 

Långa promenader och tid för reflektion medan Cykelhandlaren arbetar nästintill dygnet runt (- ja, jag känner mig som en smitare också – att jag inte finns och åtminstone stöttar med mat och markservice … )

I år har skuldkänslorna varit värre än någonsin – både för att jag smiter ifrån Billesholm och för missbruket av fyrverkerier. Detta i kombination av en känsla av otillräcklighet, en sorg över att barnens föräldrahem inte finns kvar – ja – alla dessa tankar har fullständigt dränerat mig på energi under december. Det fick mig att bestämma mig för att resa till Älvdalen efter Lucia 2020. Aldrig mer jag tänker jag må så här över julen.

2015

Samtidigt tar jag avsked från sju år med fyrverkeriet. Arbetet har utförts av Cykelhandlaren och hans personal – men många av idéerna har varit mina. Först anlitades dottern för att göra hemsida – sedan fortsatte hon med att ta fram nya annonser, grafisk profil mm. Sedan anlitades sonen för att se över lager och logistik, ganska snabbt tog han även över personalansvaret och byggde en helt ny organisation medan min kreativitet fick utlopp på youtube och med att hitta på nya paket.

2016

I lördags tog jag avsked av 4verkeri, njöt av den mest välbesökta provskjutningen i 4verkeris historia (vi uppskattade det till mellan 400-500 besökare). Det var kö både in till fyrverkeributiken och till korvförsäljningen. Folk stannade länge, pratade med varandra. Nu har vi uppnått det jag eftersträvat – att skapa en folkfest.

 2017

Samtidigt är det en sorg att lämna. Jag såg mig som barnens coach – genom dem implementerades de idéer jag fått på ledarskapskurser genom åren. Samtidigt växte alla av sina uppgifter. Idag har 4verkeri en helt fantastisk personal! Och ja – jag kommer sakna dem.

Så här årets sista dag njuter jag av tidigare års filmer och minns alla roliga upplevelser jag haft med 4verkeri sedan 2012.

2018

 

 

2019

Lämna ett svar