6,8 mil på Nävlingeåsen

Våra cykelturer är alltid lika spännande. I går hade vi lösa planer på att cykla på Bjärehalvön, men när vi vaknade föll ett stilla sommarregn. Enligt SMHI skulle det regna på Bjäre större delen av dagen. Vi kollade olika platser i Skåne – den närmaste regnfria platsen enligt SMHI var Nävlingeåsen.

Det regnade när vi gav oss iväg – och det fortsatte regna när vi svängde av mot Ignaberga. SMHI:s prognos var nu ändrad. 1,8 mm regn i Nävlinge klockan 12, däremot inget regn i Örkelljunga. Skulle vi köra norrut istället?

Vägen upp mot Nävlingen var asfalterad och slingrande. Vi bestämde oss för att göra en rekognosering och körde upp mot Djurröd, varenda vägsnutt var cyklingsvärd. Gårdar med uthus av gråsten och faluröda träpaneler, lövskog, stora ekar, kohagar och små åkerlappar omgivna av stengärde. Regnet avtog och vi bestämde oss för att parkera bilen. Vi kunde ju alltid cykla tillbaka om regnet kom.

Vi behövde inte återvända på grund av regn. Inte en droppe föll det på oss. Nävlingeåsen imponerade med sina många småvägar. Nu måste jag se till att komma i säng så att jag är utvilad i morgon när jag ska träffa Dottern.

Fredriksdals rosor

Kan det bli vackrare än det här? På Fredriksdal är rabatterna tre meter breda och fulla med rosor. Längst bak klänger Honungsrosen.

Rosor ros rosenträdgård Helsingborg

På den vänstra sidan om entrén hittar du rosenpergolan och rabatterna där rosorna är sorterade efter familj (Portland, Alba, Moscata osv). Till höger löper rosengången (se bild ovan) med de vita, röda, gul/aprikosa och rosa/cerisa rosenträdgårdarna.

Pergolése, Glendora, Königin von Dänemark – jag antecknar namnen under rubriken “Bästa dofterna.

Fredriksdals trädgårdar Helsingborg rosor ros

Tänk att ha en rosenpergola. Men det skulle vara rosor med mer doft än de här.

Alba, Moscata, Portland. Systemkameran är min hårddisk och jag hopps kunna strukturera upp bloggen i sinom tid med alla dessa rosor.

rosor ros

På Fredriksdal är det enkelt att se rosornas namn. Dessutom finns det bra informationsskyltar om de olika rosenfamiljerna.

Luktärt lavendel rosor ros

Tänk när luktärtorna blommar! (Även detta vänster om entrén.)

Fredriksdals är en oas – inte bara för rosälskaren. Mer än tre timmar fotograferar jag och doftar på rosorna tills det går runt i huvudet och jag inser att jag behöver ha något i mig.

ros rosor rosenpergola Helsingborg

Vy från röda rosenträdgården till den vita rosenträdgården.

Mer från vita rosenträdgården hittar du här.

I den aprikosgula rosenträdgården hittade jag namnen på sorter jag vill ha i vår nya rosenrabatt. (Bakom häcken den rosa rosenträdgården.)

På caféet är utbudet stort av veganskt, glutenfritt och laktosfritt. Sockerfritt är det svårare att hitta. Det blir en kopp te, en tallrik grönsallad och en apelsin.

Helsingborg rosor

Det är omöjligt att lämna Fredriksdal utan ett besök i Flora Linnea. Det finns väl inte ett bättre tillfälle att spana in utbudet än när man kan dofta på rosorna.

Varför åker jag inte hit oftare?

Rosor växtbutik

På Flora Linnea köpte jag Bergsnepeta Superba, Kantnepeta (faassenil Walker’s Low), en stjärnflocka, Salvia Cordoba och Skogssalvia “Scneehügel” (Salvia sylvestris “schneehügel”). Bästa sättet att kolla hur humlorna gillar dem är att köpa en testplanta innan man planterar in många.

Här hittar du mer om Fredriksdals trädgårdar

Vita rosenträdgården

Röda rosenträdgården

Aprikosgula rosenträdgården

Rosa rosenträdgården

Här hittar du mer om Flora Linnea

Här hittar du mer om Rosencyklar (och när vi hade fotosession i Fälleberga)

Här hittar du mer om mina egna rosor

Länkar till inlägg från 2014 om rosor

Fredriksdals trädgårdar 2014

Madame Plantier – 2014

När jag drömde om en rosenträdgård den 27 juni 2014

Och hittar det här inlägget från den 25 juni 2014 – tänk så mycket som hänt sedan dess. 

Listerlandet på cykel

Under tidigt 1200-tal grundades Bäckaskog som ett premonstratenskloster. Vid reformationen 1537 blev klostret indraget till den danska kronan och gavs som förläning till ätterna Ulfstand och Brahe. 1584 skänktes Bäckaskog till Henrik Ramel som under åren 1584-1653 byggde om klostret till en befäst slottsanläggning. Det var då Bäckaskog fick sin nuvarande utformning.

Enligt SMHI skulle Listerlandet få halvklart med västlig vind som skulle vända till sydlig. Himlen var jämngrå när vi vaknade, sommarvärmen försvunnen.

Vi unnade oss en lång frukost med utsikt över slottsträdgården. Ägg och bacon, våfflor med vispgrädde, melon, smörgåsar med skinka, leverpastej, gurka, paprika – och ännu mer melon av alla tre sorterna – i den ordningen.

Länkar

Bäckaskogs slott – wikipedia

Det fanns flera kloster i Skåne under medeltiden. På Länsstyrelsens hemsida kan du läsa mer. 

Bäckaskogs kloster var ett premonstratenskloster, liksom Thumatorp nere på Österlen.

Troligen bidrog ärkebiskopen Anders Sunesen till att klostret anlades i Bäckaskog.

1678-1685 innehades Bäckaskog av Rutger von Aschenberg, som hade det högsta befälet över trupperna i Skåne. Han fick ansvaret för försvenskningen av Skåne. 1685 blev Bäckaskog översteboställe vid Södra Kavalleriregementet. 1782-1817 bebodde Generalguvernören Johan Christopher Toll Bäckaskog. Han utökade trädgården ner till Oppmannasjön genom att plantera nya träd.

Slottsmiljön är speciell på Bäckaskog – men den stora upplevelsen är maten.

Från 1818 arrenderade Oscar I slottet och överlät det sedan till sin son Karl XV, som vistades på Bäckaskog varje sommar från 1845 till sin död. Han lät bygga bostäder för anställde, trädgårdsmuren med ett nu rivet orangeri. Fram till år 1900 disponerade hans dotter, drottning Louise av Danmark, slottet. Sedan 1935 är Bäckaskogs slott statligt byggnadsminne. Statens fastighetsverk förvaltar byggnaderna och parken sedan 1996.

Receptionisten berättade att Karl XV tillbringade somrarna på Bäckaskog där andra våningen inreddes till paradvåning. I gaveln intill tornet hade kungen sitt sovrum medan drottningen hade sovrum vid andra gaveln. Till Kungen sovrum kunde man ta sig upp genom tornet. Han lär ha många ättlingar i trakten.

Till Karl XV:s sovrum kunde besökare föras obemärkt genom trappan i tornrummet.

Bäckaskogs slott är infopoint och vi fick med oss en karta över Smugglarrundan. Redan i Gualöv tittade solen fram och vi fick en av våra allra bästa cykeldagar. Det var så många vackra vyer jag ville filma till vloggen att mobilen dog redan i Edenryd. Ja, ja – jag lär mig efterhand.

Länkar till cykelvägarna

Smugglarrundan

Humleslingan

Sydostleden

Cykelspåret

Cykelled Listerlandet

Sverigeleden 

Skräbeån flyter från Ivösjön via Bromölla och Nymölla ut i havet. Att det funnits en kvarn vid Nymölla finns dokumenterat sedan 1624.

Länkar

Om kvarnen vid Nymölla

I Edenryd stod det penséer längs vägen. Vi parkerade cyklarna och fick en trevlig och lärorik stund.

I Edenryd stannade vi vid en butik fylld av lokala produkter som även erbjöd fika med hembakat.

Kött producerat på gården eller granngårdarna, grönsaker, ärtor och bönor i lösvikt. Den här sortens affärer behövs det fler av längs cykelvägarna.

Ägaren mötte oss på gården och sa att vi kunde få sitta inne i det gamla gästgiveriet och fika. Om det inte vore för plastmattorna, furupanelen och skinnsoffan var det som om tiden stannat. Vilken potential denna byggnad har!

Vilken lokal. Originalmålningar på väggarna. Om inredningen från Bed & Breakfasttiden åkte ut skulle det vara som om tiden stannat.

På en informationsskylt om Smugglarerundan fick vi veta att det var i ett skjul nedanför Gästgiveriet i Edenryd som smugglarna gömde de dyrbara tygerna och senare spriten. Vilken spännande historia!

Det här stället skulle jag vilja vara med och utveckla till en självklar paus för cyklister.

En glass från Ottoglass, hembakad chokladkaka och äppelmust i solen.

Vyerna blev bara bättre och bättre. Från Edenryd följde vi Cykelspåret längs Valjeviken upp till Valje och sedan tog vi Sydostleden ner till Sölvesborg. Enligt cykelkartan skulle Sydostleden vara grusad – men hela sträckan var asfalterad och slingrade mellan kuddar av vitsippor.

Vägen från Valje Herrgård ner till Sölvesborg var en av turens bästa.

Vyerna blev bara bättre och bättre, slingrande asfaltvägar genom vitsippshav. Det finns ett klart samband mellan bra cykelvägar och antalet cyklister. På Listerlandet mötte vi fler än någonsin. Vi stannade och pratade med fyra Karlshamnsbor som var ute på geocaching. Alla sätt att komma ut i naturen och röra sig är bra! Själv har jag inte prövat och nu har vi fullt upp med att äta och sova oss igenom alla ställen i Skåne.

I Sölvesborg cyklade vi 760 meter på Europas längsta gång- och cykelbro.

Bron från Sölvesborg över till Kaninön och till Listerlandet var en upplevelse att cykla över. Vi provianterade clementiner och choklad på Netto och tankade energi på Kaninön innan vi fortsatte längs småvägar ut till Hörvik som var dagens mål eftersom jag läst på Tripadvisor om restaurang Kajutan.

Länkar

Europas längsta gång- och cykelbro. 

Hörvik – en okänd pärla med fantastisk mat.

Hörvik visade sig från sin bästa sida, klarblå himmel och nästan inga bilar. En asfalterad väg längs havet, söta hus och gemyt. Och maten var verkligen värd att cykla långt för. Vi satt på framsidan och bara njöt av solen. Varje rätt var lika vällagad – ändå är det efterrätten som etsat sig fast. Vi delade en chokladtriologi – rejält tilltagen portion och såå god.

Vägen längs havet från Hörvik till Krokås är också en pärla.

Vi följde havet upp till naturreservatet Spraglehall.

Hamnen i Krokås

På berget hittade vi en märklig byggnation. Vad det var lyckades vi inte få svar på, men gissar på en utomhusscen. Platsen var i alla fall magisk. På informationsskylten kunde vi läsa från detta stenbrott hade gatstenar levererats bland annat till Hamburg och Berlin. Att cykla som vi gör är lärorikt.

Vi pratade med ett trevligt par från Karlshamn som rekommenderade en promenad in i hagen bland vitsippor, blåsippor och nunneört.

Slingrande stigar bland vitsippor, blåsippor och nunneört.

Listerlandet som cykeldestination har jag aldrig hört talas om – men hur området utvecklats borde vara en förebild för andra som vill utveckla cykeldestinationer.

Vackra vyer i kombination med väl markerade cykelleder.

Dagens cykling

8,1 mil längs välskyltade cykelvägar.

Utgångspunkt: Bäckaskogsslott

Humleslingan och sedan Sverigeleden till Gualöv.

Sydostleden till Nymölla och Smugglarrundan/Cykelspåret/Sydostleden via Edenryd till Valje.

Sydostleden till Sölvesborg och småvägar via Mörby backe, Mörby, Mjällby, Horsaby till Hörvik.

Vägen längs havet till Spraglehall och sedan Cykelled listerlandet till Mjällby Ljunga och kortaste vägen till Mjällby. Från Mjällby följde vi Cykelled Listerlandet till Sölve. (Leta upp skyltarna, den är inte lätt att hitta annars. Det är en asfalterad banvall och du slipper biltrafiken.)

I Sölvesborg gick vi på Sydostleden (för att den var så fin att cykla till Valje). I Valje tog i Smugglarrundan till Bromölla. Återigen – se till att följa leden som slingrar genom bostadsområden och kusten med väldigt lite bilar. Efter att ha passerat E22 var det grus en liten bit – men håll ut – det blir bättre.Från Bromölla följde vi Humleslingan till Gualöv och sedan var det samma vägar som vi utgick ifrån (Sverigeleden och Humleslingan).

Ivön och Bäckaskogs slott

Vilket väder. Vi checkade in och begav oss norrut där vi precis hann med bilfärjan till Ivön.

Inte ett moln på himlen. Vattnet i de båda sjöarna var overkligt blått när vi cyklade mot färjan till Ivön. En lastare och tre bilar körde på innan oss. Det var många år sedan jag åkt bilfärja. Att fraktas över vatten kändes som att lämna Sverige.

Ivön var större än jag väntat mig, vägarna fler och mer slingrande.

Först cyklade vi till Ivöklack. Utvinningen av kalk och kaolinlera hade lämnat efter sig en dramatisk natur. Den gulvita leden följde vattenlinjen och var cyklingsbar. Hade vi haft mer tid skulle jag bestigit de många kalkhögarna.

Istället begav vi oss söderut, en vägvisare med sevärdhetsmärket och texten “Biskopskällaren” väckte min nyfikenhet. Vägen blev smalare och smalare, vi körde förbi kyrkan och jag hann tvivla på färdriktningen mer än en gång innan vi hittade källaren. Den såg inte mycket ut för världen – men historien eggade min fantasi. Här tillbringade ärkebiskopen Anders Sunesen sina sista år i livet. Han trodde att han led av spetälska.

Anders Sunesen var en välutbildad och betydande man i det danska riket på 1200-talet. Han efterträdde sin släkting Absalon som ärkebiskop i Lund och krönte 1202 Waldemar Sejer till kung. Tillsammans begav de sig till Estland på korståg. Det var där Dannebrogen föll ner från skyn till ärkebiskopen Anders Sunesen.

Länkar

Bygdeband – bild från Biskopskällaren

Sveriges hembygdsförbund – mer om hur Biskopskällaren återupptäcktes

Mer om Ivön och Anders Sunesson.

Förrätt: rotfrukter, raps-snö på ramslökspesto. Såå gott.

Vi fortsatte genom smala bygator, förbi stengärdsgårdar, gigantiska flyttblock och kohagar. Färjans avgångstider blev vi inte kloka på, men 19.29 var vi vid båten. Det stod “Kallelsetur 19.40.” Om vi förstod det rätt fick man ringa och boka när man ville åka med färjan.

Efterrätt: en choklad-någonting med päron marinerade i någon alkohol, kolakräm och hallonkräm. (Choklad-grejen är större än det ser ut.)

20.15 satt vi i matsalen på Bäckaskogs slott, nyduschad och ombytta. Vi hade turen att få ett rum helt för oss själva. Det är sällan man upplever sådant fridfullt lugn. Maten var delikat – dyr, men värd varenda krona. (Se omdömet på tripadvisor.)

Konstnärliga uppläggning, lokala råvaror och utsökta smaker. Allra bäst var rotfruktschipsen med färskost smaksatt av björksav istället för bröd.

Hit återkommer vi gärna!