Kristoffers landslag

Kristoffers landslag stadfästes 1442 och är en omarbetning av Magnus Erikssons allmänna landslag från omkring 1350.

Samtliga citat nedan är hämtade från Ankarloo sid 234.

”Landslagen innehöll stadganden mot förgörning (maleficium), eventuellt i kombination med undsättning (hot; damnum minatum)” 

”Däremot saknades bestämmelser både mot ringare former av trolldom (vidskepelse, signera, lövjeri) och mot arter som huvudsakligen hade karaktären av religiös förbrytelse (pactum).”

I Kristoffers Landslag var högsta straffet för förgörning (trolldom) bränning för kvinnor och stening för män enligt stadgande i HögmålsBalken 6, 7 och 15.

Stadgandena finns även i Magnus Erikssons landslag (Högmålsbalken 5, 11 och 12) där högsta straffet för kvinna är stening eller bränning och för man sgegling.

”Förgör man man eller kvinna, kvinna kvinna eller man med trolldom eller andra förgörningar, så att han eller hon dör därav, miste sitt liv för sådan gärning; man skall man stegla och kvinna stena, och pröve det med häradsnämnd som förr är sagt.” Magnus Erikssons Landslag HögmålsBalken 5.

Jämfört med Östgötalagen är landslagen strängare då det högsta straffet inte förutsätter något gripande på bar gärning. Å andra sidan är brottsrekvisitet mer precisserat till förgörning mot människa med dödlig utgång.

”Den utvidgning och skärpning i trolldomslagstiftningen, som man kan iaktta i götalagarna, har alltså av allt att döma skett under kyrklig påverkan.” skriver Ankarloo på sid 36.