Vad händer med egendomen efter bådas bortgång? (Del 6)

Om både Anna och Bertil har särkullbarn, inga gemensamma barn och inget testamente ärver de inte någon egendom efter varandra. Den först avlidnes barn får ut hela sitt arv vid dödsfall ett.

Vi antar att Anna äger egendom motsvarande 2,1 Mkr och att Bertil äger egendom motsvarande 700 kkr.

Hur stor andel av makarnas gemensamma egendom arvet motsvarar beror på

1) Finns det någon enskild egendom? (Om all makarnas egendom är enskild ärver Annas barn 2,1 Mkr och Bertils barn 700 kkr).

2) Om det inte finns någon enskild egendom är huvudregeln att det görs en bodelning – vardera släktsidan ärver 1,4 Mkr.

3) Om det inte finns någon enskild egendom och Bertil avlider först kan Anna begära att få behålla sin egendom enligt äktenskapsbalken 12 kap 2 §. Dvs Annas barn erhåller 2,1 Mkr och Bertils barn 700 kkr.

Om Anna avlider utan att efterlämna bröstarvingar ärver Bertil all hennes egendom.

Ärvdabalken 3 kap 1 § “Var arvlåtaren gift, skall kvarlåtenskapen tillfalla den efterlevande maken.”

Ärvdabalken 3 kap 2 §: “Lever vid den efterlevande makens död någon bröstarvinge till den först avlidne maken eller dennes föräldrar, syskon eller syskons avkomling, skall, om inte annat sägs i tredje stycket eller 3-5 §§, 6 § tredje stycket eller 7 § tredje sstycket, hälften av den efterlevande makens bo tillfalla dem som då har den bästa arvsrätten efter den först avlidna maken. Den efterlevande aken får inte genom testamente bestämma över egendom som skall tillfalla den först avlidnes arvingar.”

Dvs om Anna avlider först och inte efterlämnar några bröstarvingar ärver Bertil allt efter henne. Efter Bertils bortgång skall Annas arvingar och Bertils barn dela upp det som fanns kvar efter Bertil. Om allt var giftorättsgods går (enligt huvudregeln) hälften av behållningen till Bertils barn och hälften till Annas arvingar. (Men som ni förstår finns det många undantagsregler när det gäller fördelningen.)

Vill inte Anna att hennes syskon eller syskonbarn skall ärva måste detta anges i ett testamente.

(Här hittar du del 1.)

Ändring av reglerna om laglott

I blogginlägget den 24 februari skrev jag att jag tror att laglotten kommer att förändras.

Varför det? Ja, som jag skrivit i ett tidigare inlägg tror jag att vi kommer att påverkas av reglerna i andra länder.

Ett annat skäl är att familjesituationen ser annorlunda ut idag än tidigare.

Längre tillbaka i tiden var jordegendomar viktiga för släktens välmående. Vanligtvis tog äldste sonen över gården. Mor och far bodde kvar på undantag. Ogifta syskon stannade kvar hemma och arbetade som oavlönade pigor och drängar mot mat och husrum. När far i huset dog togs gården över av äldste sonen som kände ett ansvar för fastrar och farbröder på gården.

Jorden var släktens trygghet och det var viktigt att jorden stannade i familjen.

Hur ser det ut idag? Idag är antalet kärnfamiljer betydligt färre. De geografiska avstånden mellan familjens medlemmar allt större. Allt som oftast träffar jag klienter som inte har någon kontakt med sina barn – ibland har det skett en medveten brytning från någons sida.

Det är inte ovanligt att fastigheten utgör en avsevärd del av makarnas förmögenhetsmassa. Om de saknar gemensamma barn kan det vara så att en utbetalning av laglott omöjliggör för den efterlevande att bo kvar i den gemensamma bostaden.

Vad var grundtanken med laglotten från början?

Idag ifrågasätter jag om laglotten skyddar det mest skyddsvärda intresset?

Laglott ur ett internationellt perspektiv

I Sverige anser vi laglotten som självklar. Men efterhand som de internationella relationerna blir allt vanligare bör även svensk familjerätt anpassas efter lagstiftningen i andra länder.

Tidigare var det vanligt att medborgare valde land efter arvsskatten. Kapitalstarka personer som önskar undvika laglott till barnen kan på motsvarande sätt hitta länder som saknar regler om laglott.

Det här inlägget skrivs uppkrupen i sängen utan att göra anspråk på att vara fullständigt – jag vill bara dela med mig av mina tankar. (Med tidsinställning kan de sedan fördelas i mer lämpliga doser.)

Om jag minns rätt saknar Storbritannien regler om laglott. Caroline – du får gärna kommentera med dina erfarenheter.

Sedan Caroline började på byrån måste jag erkänna att jag inte håller mig så uppdaterad på internationell privaträtt.

Är det någon läsare som har erfarenheter att dela med sig av?

Laglottens vara eller icke-vara – det är frågan

När jag skriver testamente brukar jag börja med att fråga hur klienterna vill ha det om de inte behöver tänka på några lagregler. Jag menar att testamentena skall formuleras som om laglotten inte fanns. Däremot skall testator göras uppmärksam på att bröstarvingar kan kräva ut sin laglott och vad konsekvenserna blir av det.

Minns ni hur det var före 1988? Då hade alla bröstarvingar – även gifta makars gemensamma barn – rätt till sin arvslott vid dödsfall ett om det inte fanns någon annan formulering i testamente. Många upprättade testamente – och många av dessa testamente formulerades så att efterlevande make skulle ärva all egendom med undantag av bröstarvinges laglott.

Sedan ändrades lagen. Och vad händer nu? Jo, det blir tolkningsproblem. Vad ville den avlidna egentligen?

Därför menar jag att testamente skall skrivas som om laglotten inte fanns.

När jag tog upp den här frågan på en utbildning inom familjerätt för några år sedan var det ingen som trodde att laglotten skulle tas bort inom överskådlig framtid.

Jag delar inte denna uppfattning. Men för att inte få för långa blogginlägg följer fortsättning på det här inlägget.

Det är på tiden att laglottens vara eller inte vara börjar diskuteras! Det betonar vikten av att skriva testamente efter vad man vill och inte efter reglerna om #laglott!

När jag skriver testamente börjar jag med att förklara vad som händer utan testamente. Sedan tar jag reda på vad testator verkligen vill. Först därefter berättar jag hur det blir om bröstarvingarna kräver ut sin laglott.

Det är viktigt att skriva testamentet som testator verkligen vill. Hur många testamente har jag inte sett från före 1988 där makar skrivit att de skall ärva varandra med undantag av bröstarvinges laglott. Sedan ändrades lagen så att gifta som inte hade särkullbarn skulle ärva allt efter varandra. Fortfarande finns det massor av testamente med formuleringen att de gemensamma barnen skall ha ut sin laglott – även om lagen inte ger dem den rätten längre.

De här testamentena leder till tolkningsproblem. Ville den avlidna verkligen att barnen skulle ha ut sin laglott. Det finns ju de som vill ha det så också.

Genom åren har jag även sett situationer där den efterlevande förbrukat arvet efter att relationen med de gemensamma barnen försämrats. Var det verkligen vad den först avlidna ville. Kanske hade den först avlidne hellre önskat att barnen hade fått ut åtminstone hälften av sitt arv som sin laglott.

Det finns inte några standardsvar. Det viktiga är att var och en tänker efter hur han/hon verkligen vill att egendomen skall fördelas efter sin bortgång.

När det gäller laglottens vara eller inte vara har jag i många år varit övertygad om att den på sikt kommer att försvinna. Vem hade väntat sig att arvsskatten skulle försvinna över en natt? Debatten är bra – förhoppningsvis kommer fler som skriver testamente börja tänka lite friare!

 

 

Giftorättsgods, bodelning och arv

Oj, vad tiden springer iväg – det finns fler frågor i Anna och Boris brev att besvara!

Som ni kanske minns köpte Anna och Boris ett hus tillsammans med Annas mor eftersom banken inte beviljade dem lån. Boris hade både särkullbarn och stora skulder när de träffades.

Ofta önskar jag att klienterna hade kontaktat mig på ett tidigare stadium så att vi skulle kunna lägga strategier tillsamans. Det finns så mycket okunskap – och det är just därför som jag skriver om dessa frågor.

När det gäller Anna och Boris skulle de ha kunnat göra det så mycket enklare!

Om Anna ensam hade varit lagfaren ägaren till huset skulle Kronofogden inte kunnat mäta ut huset för Boris skulder. Som jag tidigare skrivit – under äktenskapet äger vardera maken sin egendom och svarar för sina skulder.

Vid en bodelning lägger man ihop allt giftorättsgods sedan skulderna betalts och delar på hälften.

Låt oss säga att Anna har ett överskott på 200 kkr och Boris ett underskott på 100 kkr. Vid en bodelning är det bara nettoöverskottet som delas. Således får Anna behålla 100 kkr och Boris får 100 kkr av Anna. Med dessa kan han betala sina skulder.

Eftersom huset är giftorättsgods blir effekten densamma för Boris som om de ägt huset med hälften vardera.

Om det istället varit så att Boris ensam ägt huset skulle han haft tillgångar om 200 kkr och skulder om 100 kkr. Då blir det endast 100 kkr kvar att dela på. Dvs Anna får 50 kkr i bodelningslikvid. Så det finns en fara med att endast den ena maken äger fastigheten om fastighetsägaren har stora skuldler. 

I äktenskapsbalken 12 kap 2 § finns en regel som säger att den efterlevande maken vid en bodelning i anledning av dödsfall får behålla sitt giftorättsgods som sin bodelningsandel.

Om vi återgår till det första exemplet där Anna hade giftorättsgods om 200 kkr och Boris skulder om 100 kkr och vi antar att Boris avlider. Då kan Anna begära att få behålla sina 200 kkr. Eftersom Boris har ett underskott utan att äga fastighet kan en dödsboanmälan göras. Hans skulder skrivs av och det finns inte någon egendom för särkullbarnet att begära laglott ur.

Alternativet där Boris äger hälften av fastigheten måste en bouppteckning göras och förhandling ske med hans fordringsägare.

Om vi antar att fastigheten har ett överskott om 2 000 kr istället sedan skulderna betalts skulle Boris ha en kvarlåtenskap på 900 kkr (sedan hans 100 kkr lån betalts). Hälften av denna kvarlåtenskap utgör särkullbarnets laglott.

För Anna och Boris hade det varit mycket enklare om Anna från början varit ensam lagfaren ägaren till fastigheten. Risken för Boris vore att Anna blev betalningsansvarig för skulder som minskade hennes giftorättsgods så att han inte skulel få någon egendom i bodelningen.

Ofta är det betydligt billigare att anlita en jurist på ett tidigt stadium och ta reda på vad som gäller!

Äktenskapsförord

På skrivbordet ligger brevet med frågor jag lovade att besvara gratis i bloggen (se här). Att förklara juridik på ett enkelt sätt är inte lätt – ibland är det bara som att orden stakar sig. När jag inte hittar det där flytet blir det så svårläst.

Innan Anna och Boris gifte sig hade de skrivit ett äktenskapsförord med följande innehåll;

“Undertecknade som ämnar ingå äktenskap med varandra, bestämmer genom detta äktenskapsförord att all egendom jag, Anna, medför i boet skall anses som min enskilda egendom. Vidare förbehåller jag, Anna, mig såsom enskild all den egendom, även genom eget arbete, som under äktenskapet kan komma att tillfalla mig, och får sålunda ingenting av vad jag genom detta äktenskapsförord förebehållig mig såsom min enskilda egendom tillgripas för min mans redan befintliga eller blivande skulder.
Likaledes skall all gäld, som någon av oss ikläder sig, vara enskild natur utan skyldighet för någon av oss att svara för den andres förbindelser.
Sålunda överenskommet betyga.”

Det kan vara klokt att underteckna äktenskapsförordet innan giftermålet. Risken är att det annars inte blir undertecknat. För att det skall bli giltigt måste det emellertid registreras vid tingsrätten. I samband med registreringen skickas en kopia till SCB. Därför kan man få en kopia av alla äktenskapsförord genom SCB.

Det här äktenskapsförordet var registrerat och därmed giltigt. Men varför hade äktenskapsförordet skrivits och vilken effekt skulle det få?

Jag läste det fler gånger och frågade till slut Boris och Anna.

Bakgrunden till äktenskapsförordet var att Boris var skuldsatt. Därför uppmanade deras omgivning dem att upprätta ett äktenskapsförord som skulle skydda Anna om kronofogden knackade på dörren för att kräva betalning för Boris skulder.

Jag frågade vem som hjälpt dem att upprätta äktenskapsförordet. De berättade att de hittat några olika förslag på nätet och tyckte att detta motsvarade vad de behövde.

Mitt råd när det gäller äktenskapförord är att göra det enkelt. Helst skall all egendom antingen vara giftorättsgods eller enskild egendom. Då vet makarna vad de har att förhålla sig till. Eventuellt kan viss specifik egendom (t ex en fastighet eller ett företag) vara enskild egendom. Jag upplevde att de här hade blandat ihop olika luddigt angivna egendomsmassor. Min erfarenhet är att det leder till problem. Vi har haft hand om boutrednignar där dåligt formulerade äktenskapsförord medfört avsevärt högre boutredningskostnader.

Äktenskapsförord är en av de absolut svåraste avtalen att formulera! Det är viktigt att kunna förutse konsekvenserna av äktenskapsförordet.

Först – vid en utmätning saknar det betydelse om makarnas egendom är enskild eller giftorättsgods.

Under hela äktenskapet svarar vardera maken för sina skulder med sin egendom. Giftorätten är en latent rätt att vid en framtida bodelning få hälften av den andra makens egendom. Men under äktenskapet svarar var och en för sina skulder.

Om Boris är ensam lagfaren ägare till ett hus kan kronofogden mäta ut hela huset för hans skulder. Om Boris äger hälften av en fastighet kan de mäta ut hans halva av huset för hans skulder.

Det är ju enkelt att se vem som äger fastigheter, bilar, bankkonton, värdepapper. Men hur är det med mattor, kapitalvaror, konst?

Då finns det ett antal presumtionsregler som jag inte går in på här. Kortfattat kan man säga att det gäller för Anna att kunna bevisa vad som är hennes egendom. Detta kan hon bevisa genom att spara kvitton på de kapitalvaror hon köper. Det är då viktigt att kvittot står i hennes namn och att hon kan visa att hon har betalt föremålet.

Ett annat sätt att bevisa vem som äger egendomen kan vara att registrera ett äktenskapsförord där man räknar upp vilken egendom som Anna äger. Förteckningen över egendomen som registrerats får ett bevisvärde. Det är inte att egendomen är enskild som får betydelse utan att den är förtecknad.

Anna och Boris hade inte någon lista över vilka föremål som var Annas.

Å andra sidan fick äktenskapet en annan effekt. Om vi antar att Boris vinner en miljon kronor på lotteri och Anna har 100 kkr. Om de inte hade haft något äktenskapsförord skulle del delat på all egendomen vid en bodelning. De skulle då fått 550 kkr vardera (dvs Boris skulle fått betala 450 kkr till Anna). Genom att Annas egendom är enskild är det bara Boris egendom som de delar på. Han får då betala 500 kkr till Anna. Efter bodelningen har Anna 600 kkr och Boris 500 kkr.

Detta får även betydelse om Boris avlider. Är bara Annas egendom enskild blir laglotten till David (Boris särkullbarn) lägre. Utan äktenskapsförord skulle laglotten varit 275 kkr (hälften av 550 kkr). Med äktenskapsförord blir laglotten istället 250 kkr (hälften av 500 kkr).

Oj – det blev ett långt inlägg och klockan blev mycket… inser att jag får fortsätta med övriga frågor en annan dag.

Bara ett råd – var väldigt försiktig innan du undertecknar ett äktenskapsförord!!! Det är inte ovanligt att ena parten känner sig lurad vid en bodelning.