När jag skriver testamente brukar jag börja med att fråga hur klienterna vill ha det om de inte behöver tänka på några lagregler. Jag menar att testamentena skall formuleras som om laglotten inte fanns. Däremot skall testator göras uppmärksam på att bröstarvingar kan kräva ut sin laglott och vad konsekvenserna blir av det.
Minns ni hur det var före 1988? Då hade alla bröstarvingar – även gifta makars gemensamma barn – rätt till sin arvslott vid dödsfall ett om det inte fanns någon annan formulering i testamente. Många upprättade testamente – och många av dessa testamente formulerades så att efterlevande make skulle ärva all egendom med undantag av bröstarvinges laglott.
Sedan ändrades lagen. Och vad händer nu? Jo, det blir tolkningsproblem. Vad ville den avlidna egentligen?
Därför menar jag att testamente skall skrivas som om laglotten inte fanns.
När jag tog upp den här frågan på en utbildning inom familjerätt för några år sedan var det ingen som trodde att laglotten skulle tas bort inom överskådlig framtid.
Jag delar inte denna uppfattning. Men för att inte få för långa blogginlägg följer fortsättning på det här inlägget.