Så här blå var inte himlen idag! Ösregn. Totalt genomblöt kom jag till Ystads teater tre timmar efter Stjärnentreprenörsdagens start. (Missade tyvärr fantastiska föredrag som jag fick referarade – men tingsrättsförhandlingar flyttar man inte på hur som helst).
Teatern sjöd av aktivitet och i folkvimlet fanns det så många kända ansikten jag ville hinna prata med.
Karin Klerfelt peppade oss i att våga ta betalt, bli mer affärsmässiga. Bl a sa hon att vi bör klä oss efter tillfälle. Ska vi på banken bör man ta kavaj – eller åtminstone kofta. I den efterföljande diskussionen ifrågasattes detta. Varför ska vi inte skapa en egen klädkod?
Jag håller med Karin om att det är klokast att anpassa sin klädsel efter tillfälle. Men själv skulle jag inte ta på mig något som jag inte trivs i. Ärligt talat trivs jag förbaskat bra i kostym. Visst har det funnits perioder i livet när jag helst haft korta snäva kjolar på jobbet – men just nu är jag inne i en byxperiod.
För några år sedan köpte jag mina första Armanijeans på rea. Ja, visst låter det vräkigt! Men historiskt har jag alltid snålat och länge köpte jag mina jeans på Lindex. Med åren har jag dock lärt mig att det är bättre för miljön och plånboken att ha ett enda par jeans som man verkligen älskar än 10 halvdana som var snygga för stunden. (Och för första gången i livet har jag hittat jeans med tillräckligt långa ben…)
I pausen slog jag mig ner med min mingeltallrik hos Giggi och Caisa och diskussionen kom osökt in på det här med kläder. Fy, vad det är orättvist egentligen. Kostym är så himla enklet – kanske är det därför det är mitt favoritplagg. För ett år sedan tog jag fram skjortor med tryck. Det är liksom bara att titta i kalendern på morgonen – tingsrätten=kostym och skjorta, kontoret=jeans, skjorta och kavaj. Ingen vånda över om det finns några hela nylonstrumpor, vilka färger som passar ihop, om det är för fint eller för enkelt.
Tänk – så enkelt har männen de varje dag! En möjlig fråga är vilken färg slipsen skall ha. Till och med på fest är det kostymen som gäller (det är ju väääldigt sällan som smoking eller frack blir aktuellt). Det är inte utan att jag avundas männen när det är kvällsevenemang. Då blir det plötsligt tråkigt att som tjej komma i kostym.
Tittar på de upphängda klänningarna – det blir nog så att alla klänningarna får följa med till Stockholm. Trots att de hängt framme i en vecka kan jag inte bestämma mig. Marinblå sammetsklänning, blå långklänning, blå enkel knälång klänning eller mörkgrön klänning med utsvängd kjol… Hm… en cocktailbjudningen på Advokatsamfundet mellan kl 18-20 känns ju som en blå enkel klänning… men det vore bekvämast att bara komma i kostym… så vet i fanken om jag inte struntar i att jag är kvinna och kör det som känns bäst… och banketten på Grand hotell på torsdag känns ju som långklänning även om det står kavaj i inbjudan… ja, jag avundas verkligen männens betydligt enklare klädkoder!