Mitt humör är uruselt om jag inte får springa en runda på helgen. Trots att jag vet det är det så fruktansvärt svårt att komma ut när det regnar och blåser. Inte blev det lättare att övertala mig själv efter att jag och skräpet hållit på att blåsa bort vid återvinningen.
Så talar jag med en kompis som är på väg ut och springa – och det är bara den lilla knuffen som behövdes. Dagens fem kilometer känns faktiskt som en större prestation än rundor som är över milen.
Det är märkligt hur tankarna klarnar när jag springer. Det dåliga humöret rinner bort. Nu är tankarna klara. Ska unna mig ett varmt bad. Utanför viner fortfarande vinden. Båda barnen är hos kompisar. En kopp te, levande ljus… och ja… jag tror inte jag kan hålla mig ifrån min nya ide … vi får se…