Två timmar längs stranden. ”det kändes som om jag segade mig fram. Förkylningen gör kroppen så trött” sa jag till sonen över brunchbordet. ”Du sega – det skulle jag vilja se – innebär det att du håller det tempo som är normalt för andra?”
Nej, idag segade jag mig verkligen fram. Njöt av solen. Det stilla havet som ätit stranden och slickade strandgräset.
Nu ska jag ner på stan och fylla på förrådet av esberitox. Jag står inte ut ännu en vecka utan träning. Vill bli frisk nu. Min kropp är träningsberoende. Längtar så efter att få springa eller ett friskispass där jag ger järnet.