Efteråt ville klienten bjuda på kaffe. Han sa att det inte var bra att vara så känslig. Kanske inte – men morgonens blogginlägg berörde mig.
I enrum läste jag upp texten för min klient. Mina tårar gick inte att stoppa. Mina tankar var hos en flicka – född samma år som min lillasyster.
När jag läste i Lund fick jag extra jobb på barn- och ungdomsrehabiliteringen. Ett av barnen var en flicka som blivit påkörd av en rattfyllerist. Från att ha varit levnadsglad och musikalisk till ett vårdpaket som inte kunde kommunicera. Parallellerna med min jämngamla lillasyster berörde mig så mycket att det påverkade mina studier. Därför valde jag att sluta min tjänst.
I rätten läste jag upp slutet av mitt blogginlägg.
Överläggningen var lång och egentligen fanns det inte tillräckligt underlag för en skyddstillsyn. Men tingsrätten valde att gå på min linje.
Efteråt visste jag att jag hade gjort skillnad. Inte bara när det gällde domslutet. Jag hjälpte en annan människa att få hjälp in på en annan väg.
Cyklande lämnar jag tingsrätten. Berörd men med ett stort leende!
