Att vara tonårsförälder

01.14 ringer telefonen. ”det har blivit ändring – kan du hämta”. Det tar en stund innan jag fattar att det är duktiga dottern.

Mer sovande än vaken drar jag på mig mjukis byxor och fleecetröja. Håret får bli sömnrufsigt.

Ute öser regnet ner … Skojar inte… Som att få en spann vann över sig. Och jag lovar att jag är klar vaken på fem sekunder.

Vindrutetorkarna går som lärkevingar samtidigt som min ilska stiger. Festa en måndag! Och varför är hennes tid viktigare än min. Jag var tydlig med att jag inte ville hämta. Min nattsömn är viktig – och i morgon ska jag jobba. När hon kliver in i bilen är jag heligt skitförbannad.

Hon känner det på sig och är vänligheten själv. Hennes ursäkter hjälper föga. ”du får ta ditt straff – en städning hemma utan betalning och en betald på kontoret”.

Hon är lugn och sansad. Diskussionen blir bra. Hon inser nog att jag har skäl för att vara förbannad. Att gå upp och köra på natten brukar leda till att jag i veckor vaknar mitt i natten.

Och straffet var inte så farligt egentligen eftersom jag precis städat köket och torkat golven. Det blev nog en ganska bra deal för oss båda. Vi kom fram till att hon kunde handleda sommarvikarier som ingen hunnit handleda pga sjukdom.

Ja, ja … Klockan är 2.24 och jag känner mig klar vaken … Så är det att vara tonårsförälder …