Himlen är bara så där intensivt blå som den alltid är när jag är ute på Ön.
Länge låg jag kvar i sängen, njöt av tystnaden och ljudet av vågskvalp. Alltid samma motstånd som ska övervinnas även om löpning är något av det bästa jag vet när jag väl kommit igång.
s
I den kuperade terrängen, i trappor och över bergsknallar, får jag kvitto på träningsformen.
På norra udden måste jag bara stanna- inte för att vila utan att det är så vackert. Bara sitter där och njuter.
s
På vägen blir jag stoppad av en kvinna som berättar att det sitter en uggla i trädet. Det är nog den största uggla jag sett. Säkert en meter mellan vingspetsarna när den flyger iväg.
Vattnet är iskallt mot min springvarma hud. Det blir inte många simtag. I timmar sitter jag bara i solen och låter händelser och intryck fara runt i min hjärna likt tvätt som centrifugeras.
Detta är mitt kraftcentrum. Den här platsen är magisk för mig!
Blåbärsplockning och hundpromenad till Öns södra del. Det är tionde gången jag är här. Ändå blir jag lika förstummad varje gång av naturens skönhet.
Lite av charmen här ute är det enkla livet. Att tvätta sig i havet även om det är kallt! Tänk – jag har minst fyra dagar till i paradiset!
