Jag peppar mig själv. Den här veckan finns det inte tid att vara sjuk. Listan på klienter att ringa är lång. Likaså de obesvarade mailen. Tre dagar utanför kontoret sätter sina spår.
På FB läser jag om alla julförberedelser. Dottern har rummet fullt av julklappar. Minns en tid då jag älskade julen. En tid då de första julklapparna köptes på sommaren. Då jag och barnen pysslade kring köksbordet, målade porslinstomtar och gjorde julklappar.
Nu är det dottern som pysslar. Hon har redan pyntat med änglar och jultomtar. Lysande julstjärnor.
I mig finns ett vemod varje jul. Då saknar jag kärnfamiljen mer än någonsin. Det var jag som splittrade barnens familj – och de kommer aldrig få den tillbaka. I år firar de julafton med mig fram till lunch sedan åker de till sin far.
En väninna uppmanade mig tänka ordentligt innan jag sökte äktenskapsskillnad. ”Du kan aldrig få tillbaka kärnfamiljen”, sa hon. Just inför julen klingar hennes ord i mig – och jag förstår nu vad hon menade.