Att vara arbetsgivare

I går var vi på utbildning om Chefskap. Utbildningen är en del av Sparbanken Syds Tillväxtskola. 

Ylva Schnorrenberger, iNSE, utbildade oss om informationsskyldighet, arbetsmiljö, skyddsronder och en massa andra skyldigheter som arbetsgivaren har.

Fastän jag är jurist måste jag erkänna att jag inte har satt mig in i alla dessa regler. Ärligt talat hade jag inte en tanke på att de fanns. Hade jag visst det är jag helt säker på att jag inte skulle ha anställt en enda person!!!

Inte nog med att man som entreprenör tar en mycket stor risk, under flera år får leva på en betydligt lägre inkomst. (Hittills har jag aldrig haft samma timlön som mina anställda om man tar hänsyn till antalet nerlagda timmar.)

De senaste åren har fått mig att inser vilket lotteri det är att anställa personal. Jag tycker det är jättebra med ett bra skyddsnät, föräldralagstiftning, sjukförmåner. Men – är det verkligen arbetsgivaren som skall betala detta? Semesterdagar när personen inte utfört något arbete? Samtidigt har vi en diskrimineringslag som förbjuder arbetsgivaren att diskriminera pga ålder och kön vid anställning. Hur tänkte man där?

Att anställa är ett beslut som borde bottna i ekonomiska kalkyler. Upplärningen av ersättare inför en föräldraledighet tar ofta flera månader. Samma sak är det när personen kommer tillbaka. Dessutom har arbetsgivaren kostnader för både semesterdagar och försäkringar trots att något arbete inte utförs.

När jag startade företaget ville jag skapa arbetstillfällen för föräldrar så att skolan skulle få vara kvar i Hammenhög. Då hade jag inte insett hur orättvis svensk arbetsrättslagstiftning är mot arbetsgivare.

Nu har vi en lång lista med dokument som måste upprättas. Och vem ska betala för det? Arbetsgivaren så klart!

Det är nog tur att inte fler entreprenörer har satt sig in i vad det krävs av en svensk arbetsgivare. Då hade de aldrig vågat anställa.

 

4 svar på ”Att vara arbetsgivare”

  1. Eva Johansson skriver:

    Jag brukar ibland fråga om en arbetsgivare har fler rättigheter än att betala ut lönen. Om man tillrättavisar någon är det fel på den pskosociala miljön. Skickar man någon till andra arbetsuppgifter riskerar man att diskriminera. osv. Inte lätt att vara arbetsgivare, massor borde ändras för mindre företag.

    1. Ja, det är inte enkelt! Vore intressant att se en samlad lista över arbetsgivarens alla skyldigheter.

  2. Jag brukar säga att bland det häftigaste med att driva företag är de effekter det ger på samhället, och inte minst att man som arbetsgivare skapar arbetstillfällen och på så vis kan ändra en hel bygd genom att möjliggöra för t.ex. högutbildade unga att skaffa sig en framtid där.

    Men det absolut värsta med att driva företag är nog samtidigt att vara just arbetsgivare. Det är så ytterst få människor i landet som vet och förstår hur galet stort och orättvist det ansvaret faktiskt är, om man inte varit där själv. Hur betungande ekonomiskt (och nej vi snackar inte löner och arbetsgivaravgifter som i någon mån kan kallas rättvisa), utan just sådant som sjuklöneansvar och semesterlönegrundande ledigheter plus den helt galna och därmed svindyra administrationen och pappersexercisen allt detta innebär. Systemet stryper företagarna, samtidigt som det missgynnar ett jämlikt arbetsliv för alla. För hur kan man då kosta på sig att anställa annat än de bästa, friskaste och utan planer på familj?! Så skapar man inget samhälle för alla. Jag skulle gärna se att även fler icke-företagare opponerar sig mot regelverket, för i slutändan är det både anställda och arbetslösa som drabbas genom färre, sämre och mer orättvisa möjligheter till jobb.

    1. Håller helt med!

Kommentarer är stängda.