Slingrande vårstigar kantade av vitsippor. Porlande vårbäckar. Mellan Sträntemölla och Forsamölla är det kuperat. Den vackraste stigen är avstängd pga rasrisk. Där är utsikten ner mot Rörums Norra så jag tappar andan.
I helgen var marken täckt av vitsippor och den intensivt gröna Ramslöken.
Bokarna är på väg att spricka ut och om någon dag kan ma även njuta deras skira grönskan.
Jag tänker på livet. Så lätt det är att koncentrera sig på livets uppför och nedförsbackar och glömma se vitsipporna som växer bredvid stigen.
Ofta väljer vi den stig vi någon annan säger att vi ska gå.
I Sträntemölla var det inga problem att gå längs stupet. Känslan att stå på kanten och titta ner mot vattnet som rinner långt, långt där nere kittlade.
Är det Inte samma sak med livet. Att gå andra vägar kräver mod.