Att våga släppa taget

20130919-062714.jpg
På morgonpromenaden hänger de i löven – vattendropparna som tvekar. De klamrar sig fast – rädda för det okända.

På samma sätt klamrar jag mig fast vid det trygga, det vanliga.

Efter att ha levt under extremt hög press under flera år skrek kroppen allt högre. Min vilja är stark – starkare än min kropp. Influensor, förkylningar och infektioner avlöste varandra. Tid att vila fanns inte. I uppförsbackar kopplar jag på viljan och ökar.

En dag var bara all ork slut.

Läkarna och terapeuterna konstaterade att valet var mitt. Hälsan eller företaget? Trots att min slutkörda hjärna helt slutat fungera kunde jag förstå att det egentligen inte fanns något val. Att offra min hälsa för företaget var inget alternativ. Utan hälsan går det inte att vara advokat.

De där veckorna i maj var jag riktigt, riktigt sjuk.

Läkarnas lugnande ord om att det är normalt att bli så knäpp efter den enorma press jag levt med så länge hjälpte inte. Jag framhärdade att jag ville utreda så att jag inte hade någon psykos. Nu har jag gjort tester och träffat psykologer. De är helt övertygade – det är bara en vanlig depression, inget att vara orolig för.

MEN – däremot behöver jag vara sjukskriven under en längre tid.

Stön – hur ska du som egenföretagare kunna vara sjukskriven?

Inte ens när jag var som sjukast kunde jag vara sjukskriven. Jag sökte om anstånd i mina ärenden, men när jag var som sjukast var jag tvungen att ta några av de jobbigaste besluten jag tagit i mitt liv. På en och en halv månad sa jag upp all personal (utom Eva och de föräldralediga) och avvecklade två kontor. Dessutom brottades jag med ekonomiska problem pga min sjukdom.

Sett i backspegeln är jag full av beundran för det jag lyckades åstadkomma. Jag vet att många i min omgivning anser att mycket av det jag gjorde hade kunnat göras bättre. Men min hjärna var utbränd och riktigt, riktigt sjuk. Jag sov inte och när ångesten jagade mig på nätterna såg jag mig själv hänga i takbjälkarna. Hur tokigt det än låter såg jag ofta det som enda utvägen.

Min hjärna var verkligen riktigt, riktigt sjuk!

Varför skriver hon det här så att alla kan läsa – tror jag att du tänker.

Jo, när jag läser på FB ser jag att det är många som sliter som jag gjorde. I de ärenden jag driver och har drivit ser jag vad människor gör med konflikter.

Livet är som en skör spindeltråd – vi vet inte när den brister.

Idag vet jag – det finns ingenting som är viktigare än hälsan. Vi måste leva så att vi mår bra.

Den press konflikter innebär gör att du riskerar din hälsa.

Det som fick mig att kämpa mig igenom de ångestfyllda nätterna, de sjuka dagarna var min älskade och min kloka dotter.

Han fanns där hela tiden hos mig. I hans famn fick jag ro och kunde sova några timmar, han lyssnade och stöttade på en nivå jag inte hade trott var möjlig.

Min dotter fanns där och den klokhet hon visade gick utöver det normala.

När jag blundade såg jag min älskades bekymrade blick full av kärlek och min dotters stora kloka ögon. Det fick mig att stanna kvar i sängen när min hjärna och kropp ville gå och leta efter ett rep. Deras ögon fick mig att kämpa mig upp varje morgon när kroppen var helt slut.

Ingen har någonsin fått veta hur ila det var. Jag skäms över mina tankar – går runt med en rädsla att bli avslöjad när alla tror att jag är så duktig.

Jag är som vattendroppen som klamrar sig fast.

Men jag vill inte leva så – jag vill inte ha allt snack bakom ryggen – därför berättar jag. Ja, jag är medveten om att det kommer att snackas ännu mer nu.

Samtidigt – jag är oerhört stolt över vad jag tog mig igenom. Inom mig fanns en styrka större än jag trodde var möjlig!

Om dessa rader kan få en enda läsare att fundera över sitt liv och prioritera hälsan – då har det jag gått igenom fått någon mening.

Nej, jag är inte frisk än. Jag har kämpat på. Inte utnyttjat den sjukskrivning läkaren förordade. Hos min älskade har jag varit ledig – men situationen har gjort det omöjligt med längre sammanhängande ledighet. Sett per månad har jag arbetat långt mer än 164 timmar. Ändå har jag troligen arbetat mindre än hälften mot vad jag gjorde tidigare.

Det finns veckor när jag känner mig stark igen – där depressionen känns som en inbillning. Det finns stunder när jag känner mig lyckligare än någonsin.

Konflikter väcker dock ångesten som slumrar i vrårna och jag kastas åter ner i mörkret.

Det har fått mig att inse att läkarna har rätt – jag behöver vara helt borta från kontoret en längre tid.

Av erfarenhet vet jag att om du fått en utmattningsdepression kan du inte återvända till det som gjorde dig sjuk.

Jo, jag har verkligen funderat på att avveckla allt. Det är företagarens dilemma – och det finns inget skyddsnät. När jag var som sjukast var jag övertygad om att konkurs var enda alternativet. Insikten underlättade knappast mitt tillfrisknande. Företaget är som ett tredje barn.

Men jag lyckades reda upp det – tack vare fantastisk hjälp från många i min omgivning.

Terapeuten säger att jag ska känna efter vad som händer i min kropp. Och ja – jag har känt efter.

Konflikter sätter igång reaktioner i mig som får mig att stå darrande på gropens kant. Där är det farligt att balansera.

Jag kommer tvingas förändra verksamheten för att bli helt frisk.

Igår var en fantastisk dag. På morgonen besökte jag och Elin SEB i Ystad för att berätta om det nya sättet att jobba med juridik.

Allt gick så väldigt snabbt. Plötsligt hade jag bokat in premiärföredraget när vi ska presentera ”Änglaboken”. Det är ett helt nytt sätt att jobba med juridik. I kroppen känner jag bara glädje och jag vet att glädjen ger mig kraft att fylla igen gropen.

Sedan träffade jag Henrietta Lembke på 3 Magasin. Hon berättade om de problem småföretagare ställs inför. Tillsammans utvecklade vi en utbildning för företagare. Hon ville inte vänta ett år – så vi bestämde att hålla den i Hammenhög två kvällar i mars-april.

Wow! Plötsligt har mitt företag fått en helt ny inriktning. Det känns i kroppen att detta är så långt ifrån det gamla att ångesten aldrig mer ska lockas fram.

20130919-071034.jpg
Nu behöver jag bara mod att falla ut i det okända som vattendroppen.

Att släppa den här texten om den svärta som inte ens mina absolut närmaste kände till är första steget på resan.

Jag vill avsluta med att säga förlåt till alla som blev drabbade av min depression. Om jag hade kunnat skulle jag gjort allt som stod i min makt för att inte det skulle ha blivit så här. Med de redskap jag hade då kunde jag inte se andra vägar.

Jag skäms oerhört över att det blev som det blev. När allt går bra igen känns det som att leva i en lögn.

Nu blottar jag mig fullständigt och står för det som varit.

Mina erfarenheter har gjort mig starkare än någonsin – en styrka som kommer att behövas för att lägga om verksamheten och bryta nya vägar för juridiken.

20130919-071655.jpg

2 svar till “Att våga släppa taget“

  1. Lycka till – spännande projekt verkar det som

    1. Tack! Vi får se – men först tid för att läka!

Kommentarer är stängda.