Barnen kommer till mig redan på lördag. De gillar inte när vi ändrar i dagarna – de vill ha framförhållning. Samtidigt tycker jag att det är bra när vi kan vara flexibla. Den första advent kan de t ex följa med sin far på traditionellt julbord även om de egentligen skulle ha varit hos mig. Det stora problemet just nu är julen.
I lördags var vi och mina syskon hemma hos mina föräldrar på gåsmiddag (fast vi åt kalkon). Sedan tidigare har det varit bestämt att vi skulle fira lillejulafton som julafton med mina föräldrar och att barnen skulle fira julafton med med sin far.
I lördags visade det sig att min bror och hans fru skulle fira julen hos mina föräldrar. De skulle komma dit efter jobbet på lillejulafton. Därför föreslog min mor att vi inte skulle ha helt julbord utan nöja oss med lutfisk, prinskorv och köttbullar.
”Då får vi ju aldrig fira med tillsammans allihop”. Han ville vara själv och somnade efter en stund.
Helst hade jag önskat att barnen alltid finge fira julafton med mig och övriga helgdagar med sin far.
Hittills har han inte accepterat det. Själv mår jag illa av de standardiserade varannanårslösningarna som vi jurister skriver.
Som jag ser det blir det så mycket saknad. Varför inte låta barnen ha årliga traditioner. Julen med mig, nyår och trettonhelg med sin far, Långfredag med mig och övriga påskdagar med sin far – eller midsommar.
Kanske är jag egoistisk, men jag tror att det är bra med viss struktur…och varför skall barnen behöva avstå från etablerade traditioner för att vi skiljer oss?